lunsan

Vi kom i alla fall till Khao Sok och där stod dom, Mattias och Martina. Dom hade varit ute och rest sen i Oktobber och eftersom dom hade lite tid innan Indien kom dom och hälsade på oss. Coolt! Den kvällen blev det barbeque med räkorna och kycklingen vi köpt i Taku Pa. Sen gick vi till Freedom Bar där Ja jobbade. Han hade kommit tidigare på dagen och vi blev så satans glada av att se honom. han spg likadan ut som när vi senast såg honom. Samma smajl och samma Bob Marley T-shirt. Ja i egen hög person! Den baren har alltid en stor eld tänd som alla sitter omkring och pratar. Jättemysigt! Samma stora hund som var där för några år sedan var fortfarande vakt och allt kändes som vanligt!

Jag, Martina och Mattias

De kommande dagarna träffade vi alla gamla bekantskaper, vi träffade han som tattuerade halva Jimmys kropp med bambutatuering, vi badade med aporna och deras babys i "monkey hole" och vi åkte nedför floden på gummiringar. Precis som förut! Jag och Jimmy älskade det och jag tror även hans familj uppskattade det. Vi fick rabatt på allt och vi fick gå in gratis i nationalparken om vi ville. Dom var verkligen underbara folket i Khao Sok. Efter några dagar bestämde vi oss för att åka upp till Ratchaprapha Dam.

 
                                                  En liten cikada

Bar dekoration

Det var verkligen kallt i Khao Sok och vi sov med en massa kläder och filtar. Kallt, men mysigt!

Det är en gigantisk damm dom bestämde sig för att bygga för att få bättre vattenverk och mer el. Det slutade med att på botten av dammen ligger 5 byar och många djur dog när dalarna vattenfylldes. Men det är så jäkla häftigt att åka mellan bergstopparna och se alla grönska som väller ut från klipporna. vattnet har en mystiskt blå-grön färg och det ser så mjukt ut. Vi åkte båt en timme eller nåt och kom sen till vårt rafthouse. Det är som flottar på vattnet, byggt i bambu och det är så mysigt! Du hör vattnet sakta skvalpa mot golvet av hyddan och tidigt på morgonen hör du gibbonapor och fåglar alldeles utanför fönstretl Det är riktigt vildmark och där finns björnar, tigrar och elefanter. Första dagen åkte vi till Indiana Jones grottan. För nåt år sedan stod det om just den grottan i tidningen för det omkom 7 eller 8 stycken efter ett kraftig regnväder. Ni som inte vet, Khao Sok är Thailands regnigaste plats och dom dör grottorna e verkligen tajta på en del ställen. Först ser/luktar man bara en massa fladdermöss, syrsor som lever på fladdermössens spillning och äckligt stora spindlar som lever på syrsor, och sen helt plötsligt får man simma genom grottorna. Det är jätteroligt och man känner sig verkligen som Indiana Jones. jag tror grottan är runt 1 km lång. På kvällen blev det lite mat, den klassiska helstekta fisken och den supergoda curryn. Nästa morgon var det att gå upp tidigt för att försöka se lite djur. Jag och Jimmy var dock de enda som kom upp och vi såg faktiskt en Hornbill(en stor fågel) ett gäng Makaker(apor) och vi hörde Gibbonapor överallt. Jag älskar det ljudet, gibbonapors tjoande och sång tidigt på morgonen. Det skänker lugn i hela själen. SÅ vackert! Dagens sista utflykt var till en utkiksplats och det var fint. Ser nästan lite overkligt ibland. Vi hittade ännu en tarantella(hårig spindel) och det bodde tydligen en vid vår toa vid rafthouset! Någon glömde nog berätta det? På vägen hem var det ganska lugnt. Jag komme ihåg vägen hit. Vi var alla dyblöta av allt vatten som skvätte upp på oss och till slut slutade Ja skratta åt oss erbjöd mig sitta längst fram i båten. Jag torkade men resten av gänget kunde vrida vattnet ur kläderna. Ha ha!

Karin och P A

Den traditionella helstekta fisken

Tarantellan vid toan

En klassisk syn uppe vid dammen

Här bodde vi

vägen till hyddorna

Lilla trädet

Det var roligt att få visa Jimmys familj den stora dammen men nu var vi trötta. De sista dagarna i Khao Sok umgicks vi mycket med Ja. Vi nattfiskade igen med harpun och grillade. Jag satt och tittade på och smuttade på mekongen som e thailändsk whiskey. Ja visade oss nya och gamla tricks och alla var lika imponerade. kanske kan lära er ett vattentätt kort trick sen! Riktigt colt!

Thailändsk whiskey. Eller medicin som kom kallar det. Nej, jag vågade inte smaka

Men sen kom dagen och vi fick lov att åka vidare. Jag och Jimmy var så jäkla ledsna över att behöva åka men vi kommer tillbaka nån gång. Paiwaan skjutsade oss upp till busshållplasten och väntade med oss. Bussen var så klart försenad och helt plötsligt kommer Ja åkandes på sin moped. Han hade egentligen en guidning men han hade rymt. Ha ha, så typiskt honom. När bussen kom kunde ingen hålla tårarna utanför. Alla grät och kramade om varandra och pussade varandra. Det var verkligen känsligt och saknar dom så jäkla mycket! Det är verkligen min tredje familj! Men nu skulle vi ta oss till Phuket för de sista dagarna. Vi letade reda på hotellet Paiwaan lyckats pruta ned åt oss och vi hamnade i Patong. Jag hatar Phuket, Phatong, Kata mm. Där finns det bara tjocka bleka turister och detär inte det Thailand jag vill vara i. Men vi stannade där i 2 nätter och shoppade. Det var inte alls lika lätt som förut att pruta men vi hittade några snygga Ed Hardy tröjor, BAPE och jag hittade skitsnygga stövlar med klack. Shackrutiga!

Allvarligt...hur coolt hade det inte varit att ha en sån här hemma. Jag älskar den!!

Vi åkte även ut till Similian Islands.tidigt en morgon. Jag och Jimmy hade varit där tidigare men det är verkligen vackert. Synd bara att båtresan dit ska vara så lång och gungig. Jag har fullt upp på vägen dit att inte tänka på spyor. Jag hatar att åka speedboat. Men vi kom fram, snorklade lite, åkte till nästa ö och åt. Vi slappade lite, åkte till nästa snorklingsställe och sen blev det slapp på öde ön. Eller ja, det var det iaf förra gången. Nu var det turister överallt och hårt korallgrus överallt. Men det var ändå superfint! Sand som bara är puder och vatten som ser overkligt ut. Båtresan hem gick hur bra som helst och den kvällen var det Two Chefs som gällde. Karons bästa restaurang, Vi shoppade lite sen fick vi lägga oss för nästa dag började hemfärden. Puh!

Dennis e redo att hoppa i

Det tar på krafterna att snorkla och försöka andas riktigt

Underbart!



I am a flyyyyyy....

Vid 12 tiden på förmiddagen hämtade vi en tuk-tuk som skulle ta oss till flygplatsen. Jag lovar, ja har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag var inte alls beredd på att chauförren skulle åka strandremsan dit, trodde han skulle ta motorvägen. Vi kom till flygplatsen en kvart innan incheckningen skulle stänga. Jag var så rädd för att vi skulle missa allt. Thailändare vet man ju aldrig riktigt med. Me vi hann och vi flög vidare mot Malaysia och Kuala Lumpur där vi skulle vänta på nästa plan. Vi gick på en food court på flygplatsen och beställde lite olika mat. Ingen var väl någon favorit. malaysia är lite som Kina, man äter det som ätas kan. Ingen favorit för svenskar. Men sen flög vi vidare mot Abu Dhabi och väntade bara en timme innan flyget till Munchen gick. jag sov större delen av resan hem och i Munchen bytte vi till flyg mot Arlanda där vi landade 9 på morgonen. Jimmys familj hade bil så vi tog tåget till Gävle där Zeb, syrrans kille, mötte upp oss med vår bil och sen åkte vi hem. Vi var så trötta efter 3 flygplansbyten och flera timmars väntanden på flygplatser. Ha ha, på en månad hade vi varit på en tysk flygplats 4 gånger. De ni!!

Nej, den här resan var riktigt roligt!

Ska ni till thailand nån gång, besök Khao Sok och hälsa från Jimmy and Malin. Det ligger bara några mil från Kao Lak!

som sagt...bilder kommer. lite segt nu bara

Jag tänkte jag skulle fortsätta med den andra delen av asien resan vi gjorde i januari.

Efter att suttit på flygplatsen i Bangkok i 3 timmar gick äntligen flyget ned till Phuket. Jag och Jimmy var så förväntansfulla för vi hade pratat med Phaiwaan i mobilen och bestämt att de skulle hämta oss vid flygplatsen och köra oss till Smiley. Vi skulle sova där över natten och sen ta oss vidare till havet eftersom det blev så sent. När vi gått igenom passkontrollen mötte vi upp 2 killar som visade oss till minibussen. Jag fick kolla efter många extra gånger på en killen. Han såg ut som Bao, Paiwaans man, men ändå inte. Det var ju ändå några år sedan vi var där men så lost kan jag väl inte vara? Jag försökte prata med honom men jag hade ingen röst. Min hals krånglade och på kvällarna gjorde den verkligen ont. Jag hostade och hade även feber. Men det spelade ingen roll för jag var på väg hem. Det är svårt att förklara men Khao Sok och Smiley har alltid varit som hemma för mig och Jimmy. Där har ni det äkta Thailand. Inte dom där falska pengaslukande thailändarna, utan de äkta människorna med det äkta leendet. Vi var där i 2 månader förra gången och alla visste vilka vi var och det var ofta folk hejade på oss och vi hade ingen aning om vem det var. Oftast stannar turister bara 2-3 nätter och åker bort på utflykter, så vi var lite speciella. Vi fick låna Smileys egna kanot, blev skjutsade ned till floden och gjorde vårt egna lilla äventyr, helt gratis. Vi åkte gummiringar på floden, helt gratis. Vi blev bjudna på middag, tältade ute i regnskogen, harpunfiskade med pannlampa mitt in natten, blev bjudna på bröllop och var även på en begravning.

Det var skumt! En kille som jobbade på Smileys, hans mamma, pappa, och lilla kusin var med om en mopedolycka. Det var bara pappan som klarade sig men vi blev tillfrågade att gå på deras minneshögtid. Vi blev såklart chockade för det var inga vi kände. Men de insisterade på att vi skulle följa med så med en tung sten på bröstet gjorde vi det. Ni vet ju hur begravningar i Sverige är, mörka och deprimerande. Vi hade dom tankarna i huvudet så vi fick en chock när vi kom dit. De två kistorna stod framme på en scen med blommor, rökelser och ljusslingor som lindade sig runt kistorna. Allt under ett stort "partytält" Sen var det bord och stolar utställda och människor satt och åt och drack, sjöng och spelade tärning, kort och skrattade. Det var så långt ifrån en svensk begravning man kunde komma. Vi tittade storögt omkring oss och kände oss riktigt vilsna. Men alla kom fram och tog i hand och tackade oss för att vi kom. Vi kände ingen. Det var så fint utav dom. I 7 dagar samlas alla och minns den avlidna. Pratar minnen, äter gott och har roligt. Sen efter 7 dagar bränns kroppen och begravs. men just det att dom verkligen minns och pratar om den döda...de gråter men sen skrattar dom för dom kommer ihåg något den avlidna sagt eller gjort. Alla kramar varandra och alla är välkomna. Det var så fint och jag är oändligt tacksam för att fått upplevt det!

I alla fall...hela vägen till Smiley sov resten av gänget, men jag satt vaken och tittade ut genom fönstret. Vi åkte genom Taku Pa och sen började den svängande vägen och alla vackra berg. det ska ni veta, Khao Sok är en utav världens finaste platser. Stora berg som helt plötsligt spränge upp ur marken, grönska så långt ögat når och Gibbonapor som väcker dig på morgonen. Det är verkligen paradiset! Vi kom fram till Smiley och där mötte den riktiga Bao oss, han som kört oss hade varit brodern. Vi gick till vår Bungalow och både jag och Jimmy hade världens fånigaste flin på läpparna. Vi var hemma! Det kändes verkligen underligt. Helt plötsligt var vi tillbaka. Så många gånger hade vi pratat om det och drömt oss tillbaka och nu var vi här. Hemma!

Nästa morgon kom paiwaan och gav oss en riktigt hård kram. Hon e så underbar. En jätteliten thai men med världens största hjärta. Vi åt frukost och gick sen en liten rundtur på byn. Det mesta var sig likt och det var några som överraskade vände på huvudet när vi kom gåendes. Det kändes så jäkla skönt! Vi träffade Sao som vi umgåtts med en hel del men tyvärr var inte Ja där. Ja var vår guide de första gångerna. Han var nybörjare då och kunde väldigt dålig engelska. Men vi fastnade direkt. Ja var helskön. Alltid något tricks på G och han var alltid glad. Så i 2 månader tog han med oss på en massa saker och vi hade verkligen jätteroligt! Vi fick höra av Paiwaan senare att hon lurat Ja. Vi åkte ju till en liten ö en timme därifrån och då hade hon sagt till Ja att vi åkt hem igen. Han hade blivit jätteledsen. Stackarn!

Men vi åkte iaf till Koh Kho Khao(eller hur det stavas) en ö utanför Taku Pa och det var helt underbart. Vi bodde på ett jättefint hotell som Paiwaan lyckats pruta ner till halva priset och det var verliken bara vi där. Ön hade tydligen drabbats hårt av Tsunamin och efter det hade bara några hotell byggt upp igen. Så det var vårt hotell, sen fanns det 2 till på varsin sida med 8 minuters gångavstånd.Det var jättefint och det var skönt att vara vid havet, äntligen. Vi spenderade dagarna med att bada, sola, äta och dricka Gin&Tonic. Jag och Dennis spenderade visserligen några extra timmar uppe på rummet med feber och knaprade alvedon och penicillin. Jag tror det är första gången jag är i Asien och inte är sjuk av för lite mat och vatten. Den här gången var jag faktiskt sjuk med feber, halsont och hosta. Typiskt! Men det gick bra ändå! Vi var där i 2 nätter tror jag sen kom Paiwaan, Bao och barnen och hämtade oss. De åt lunch med oss och barnen fick leka lite i poolen. De känns verkligen som riktiga vänner nu. I vanliga fall om en thailändare äter med dig är det redan bestämt att turisten betalar. Dom vägrade!


 
                                                                       


Paiwann


Bao




 
Vi åkte in mot Taku Pa sen och Dennis stannade till vid doktorn för att få lite medicin. Tycker lite synd om honom för han var sjuk nästan hela resan.

Men sen är det ju som vanligt turister, dom ska alltid ha det bästa. jag kommer ihåg förra gången när jag hade fått herpesinfektion i ögat (ja, det går tydligen?) Men tro mig, det har inget med könssjukdomen att göra. Alla har herpesgrejen i ögat men det är bara ibland den kommer till liv. Efter 2 veckor såg jag mörbultad ut på ena ögat och fick springa till doktorn hela tiden. I Chiang Mai ville dom tom lägga in mig. Önskar nästan jag hade gått med på det. Jag käkade piller konstant i 3 månader och var hos en doktor i varje land jag besökte. Sen i Asien e dey ju så att västerlänningar går alltid före, oavsett! Jag kunde se ett väntrum fullt med sjuka barn, svaga gamlingar men jag fick alltid gå före och man känner sig så svinig. Jag fick en utskällning i Malaysia för att jag inte gått till en doktor innan och jag kunde bara nicka och skratta lite tyst för mig själv. Tro mi, jag hade varit hos flera doktorer inna. Men i Asien ger dom helldre för mycket mediciner och några allergipiller i fall att, istället för att riskera att ge för lite. När jag kom hem till Sverige fick jag lite fler pilleroch salvor men sen blev det bra. Men nu har jag istället ärr på ögat så jag ser suddigt på ena ögat. Hade jag bara lagt in mig på sjukhuset i Chiang Mai hade det kanske varit bra, men vem vill lägga in sig för en ögoninfektion?

Men men, Dennis var förkyld men sjuksystern hade tvingat honom att ta ett blodprov, han var ju turist och turister ska ha VIP behandling. Dock fanns ju ingen läkare som kunde tyda blodprovet så han skulle komma med bussen snart. Vi satt där i en timme eller nåt sen fick han medicin och vi åkte vidare mot Taku Pas marknad. Det var nämligen så att i Khao Sok väntade Mattias och Martina på oss. Så vi stannade till och handlade lite grillsaker för ikväll skulle det bli fest. Det här kändes skumt. Först hade vi tagit med Jimmys föräldrar och bror till kaho Sok, vårt drömställe, och nu skulle mitt ex och hans flickvän komma dit. Jag hade inte träffat honom på flera månader och nu satt han på Smiley och väntade på oss. Skumt! Men jag såg verkligen fram emot att få visa upp vårat Khao Sok för alla. Jag var så jäkla stolt över att alla var där!

Puh, nu blev det mycket så jag delar upp det här. Nästa del kommer sen....

Oj, va segt det tog att ladda upp bilder...ska försöka igen sen

Observera att personer som:

• Mår dåligt
• Har psykiska problem
• Är deprimerade

Inte bör titta på tv-klippet om hypnos.

Uno Janhagen, leg. psykolog, samt leg. psykoterapeut:

- När du befinner dig i ett transtillstånd är du oerhört mottaglig. Därför bör inte personer som mår dåligt titta på detta klipp. Om detta ändå skulle ske bör du ha en professionell som kan hjälpa dig om något händer. Hypnos kan ta fram traumatiska och jobbiga händelser som finns lagrade i ditt minne.

Om du har problem, eller mår dåligt avråder vi dig starkt från att titta och istället söka professionell hjälp.

Jag hann precis se på min MSN att jag ått ett mail från en utav familjerna i Holland men sen la Hotmail ner. Jag kom inte in på mailen! Jag ringde syrran och bad henne försöka men det var samma sak med henne. Hotmail fungerade inte. Jag höll på att slita av mig håret. It's my life we're talking about!! Men till slut kom jag in och jag blev så glad, så glad. Hon gillade mitt brev och ville intervjua mig nästa vecka. IIiiih, fatta va coolt! Jag vill verkligen att det här ska funka nu. Kommer inte kunna slappna av på en vecka nu. Jäklar va glad jag blev!! Håll tummarna nu!

Ha ha, mamma ringde från Mexico idag men jag såg bara att det var ett utlands samtal. Min första tanke var Holland eftersom jag hållt på och sökt jobb idag så jag gav till ett skit fånigt tjut innan jag svarade. Men mamma berättade att hon hade det jättevarmt och skönt. Och vet ni vad hon ska göra i morgon? HOn ska få bada med delfiner!!!!! Jag e så avundsjuk. Fy va underbart att få simma med såna vackra varelser!

Det är lite kul med dialekter. Jag kommer ju från Dalarna men jag ändå lyckats bli av med det mesta dalmålet. Jag anpassar mig efter platsen jag kommer till. Skulle jag flytta ned till Skåne skulle jag antagligen prata skånska efter en månad. Men min syster...hon har börjat prata som Gävlebor gör. Precis som Zeb, hennes kille. Det låter så roligt!

Fy, jag har sån jobbångest!  Varje dag läser jag om människor som blivit varslade och får sänkt lön och allt känns bara så hopplöst! Vill ju ha ett jobb  men jag hittar ingen motivation. Har dock sökt 2 jobb idag,, båda som au-pair i Holland. Jag har ju inget att förlora så det e väl bara att pröva. Det var en familj som bodde 2,5 mil utanför Amsterdam och sen var det en familj i Haag, båda svenska.  Holland har ju som ni vet, alltid varit lite av en dröm så varför inte? Vi lånade till och med hem böcker förra året och försökte lära oss holländska. Det var inte det lättaste. Dom har så många konstiga ljud för sig och tycker ni skånskan e grötig ska ni höra holländska. Pjuh! Men det hade varit skoj och jag ska ringa den ena familjen i morgon och prata lite mer. Dom verkar roligast för dom pratar bara engelska hemma och där får man en egen 2:a i närheten av familjen. DÅ får jag lära mig 2 språk samtidigt!

Idag har det snöat, buuuuu! Jag vill ju ha vår nu!!!!!!!

Why won't you listen to me?

Jag har känt mig lite bakom hela dagen, kan inte få farmor ur mina tankar.

Min farmor var världens goaste! Hennes lilla skratt var så härligt och hon hade alltid urklipp ur hennes Allers tidning till oss. Så fort hon läste någon liten artikel om djur klippte hon ut den och visade mig. Vi brukade gå ut med Panjo, min fabrors hund, och jag kände mig alltid så vuxen när jag fick hålla i kopplet. Varje gång vi kom hem till henne letade vi igenom högen med Allers tidningar och satte igång med pysselsidorna och korsorden. När vi barn fick sova över fick vi hela övervåningen för oss själva och vi kunde göra vi ville. Rota igenom vinden eller bara leka med figurerna i Jesus krubba som brukade stå framme året om. Det var mysigt!

farmor började må dåligt och först trodde läkarna att det var något fel på nån skörtel men sen visade sig att det var cancer. Jag blev så paff. Min farmor hade cancer? Sånt hände ju inte min familj! I början kändes allt lite overkligt och varje gång mamma satt i telefonen eller hade varit med farmor till läkaren, satt vi som på nålar. hade det blivit bättre? Jag minns att jag satt och letade tecken i mamma ansikte på att hon hade något positivt att säga. Men det hade hon aldrig. Tiden gick och farmor blev allt sämre. Hon blev så smal, hon mådde illa hela tiden och till slut kunde hon inte gå själv. Jag kommer ihåg en sommardag när hon svängde in med bilen på vår gård och hon var så lycklig att hon kunde åka bil själv och ta sig ut ur sitt eget hus. Hon såg så lycklig ut. Det var sista gången jag såg henne utanför sjukhuset och sitt hus.

Hon låg på sjukhuset några veckor innan hon dog, men det gick ganska fort tror jag. Minns inte allt längre. har förträngt. Jag vet att första gången jag hälsade på henne var med pappa och det var så hemskt. Hon bara låg där i sängen och sa ingenting. Jag försökte prata med henne men hon var så borta. Så fort vi kom utanför hennes dörr kom tårarna. Det där var ju inte min farmor! Men sista gången jag träffade henne var riktigt bra. Hon var pigg och hon skämtade. På bordet bredvid hennes säng stod kort på några hundar. Farmor älskade djur. mitt sista minne av henne var när vi skulle gå. prästen och hans fru hade kommit och satt sig uppe vid hennes säng. Hon bara puttade undan dom och gjorde klart för som att nu skulle hennes barnbarn få en kram, banne mig! Jag pussade henne på kinden och det var det sista jag såg av henne. 2 dagar senare var hon död. Jag är så glad att jag var där den dagen.

 Det var jag som svarade den där natten i slutet av juni. Dom frågade efter min pappa och jag gick upp för att väcka dom. Sen sprang jag ned i mitt rum och grät. Jag visste ju vad som hade hänt. Det behövde ingen förklara för mig. Farmor höll på att dö...pappa, hans bror och farfar åkte till sjukhuset och satt med henne under hennes sista timmar. Jag ville verkligen vara med men dt kändes som att det var deras stund. På morgonen åkte vi in till sjukhuset och skulle säga hej då till henne. Jag minns att dörren in till henne öppnades och jag fick panik, ren panik. kroppen som låg där inne tillhörde inte min lilla farmor. Det var bara ett skal. Alla säger ju att döda människor ser så fridfulla och lugna ut...jag håller inte med. Mamma höll i mig och vi gick in tillsammans. jag rörde vid hennes kind men det var inte värt det. Min farmor var hon somjag hade kramat om 2 dagar tidigare. det här...det var bara tomt!

Den kvällen kunde jag inte sova ensam. Bilden av den tomheten som hade tagit över henne gjorde mig så rädd. Den hemsöker mig fortfarande när jag sluter ögonen ibland. Jag ska aldrig mer ta farväl av en redan död människa. Jag vill bara ha levande minnen i mitt hjärta. Som farmors skratt...det glömmer jag aldrig!

Så i morse när jag vaknade efter min dröm om henne, kändes det bara så hårt. Jag har aldrig drömt om henne på det sättet förut. Det kändes så nära och så verkligt. Jag kände verkligen hennes lilla kropp och jag hörde hennes röst. Hon var där! jag försökte somna om, jag ville verkligen tillbaka. Jag har inte träffat henne på så många år och nu var hon helt plötsligt varit så nära. Det var så surrealistiskt. Jag lyckades inte somna om och nu saknar jag henne så jäkla mycket.

Lilla farmor...

Nu snart ska jag få försöka sova lite. Jag gick upp vid 4 idag för att åka ned till Malmö, vilket sket sig, och sen kunde jag inte somna om. Så hela dagen har jag gått som en zombie och tittat på klockan. Vid 7,8 på kvällen var det riktigt jobbigt. Jag ville ju inte sova något för då skulle jag inte vara trött sen när det gällde. Men som vanligt har klockan blivit för mycket så nu e jag inte trött längre. Ska göra ett försök iaf.

Kollade precis klart på V för Vendetta. Är lite klyven till vad jag tycker om den? Dom skulle nog kunnat korta ner den lite men jag gillar nog den. Kommer ihåg när jag och Jimmy såg den på bio. Efter en timme var båda så pissnödiga men vi tänkte att filmen borde ju vara slut snart. Det är bara att hålla ut! Men filmen är ju över 2 timmar så till slut fick vi tränga oss ut och gå på toa. men något jag stör migpå i filmen är Natalie Portmans engelska uttal. Det låter så fejkat. Hennes film, vet inte vad den heter, när hon föder ett barn inne på ett köpcenter, Wal-Mart?, och döper henne till America...den e så söt! Älskar henne i den! The Wal-Mart baby!



Sen håller datorn på att strejka igen. Ska försöka få den fixad i helgen. Har jag RIKTIG tur kanske jag kan få tillbaka ljudet....what a dream!!

Gonatt babes!

Stockholm. Polismannen hävdar att han är oskyldig, men en video talar sitt tydliga språk när han kastar sig över den 15-åriga flickan. Fallet av brutal misshandel ska nu avgöras i en amerikansk domstol.

Fallet utspelade sig utanför Seattle i delstaten Washington i november, då polisen hade gripit två 15-åriga flickor misstänkta för bilstöld. Videon från övervakningskameran visar att den ena flickan förs in i ett rum i väntan på att fingeravtryck ska tas. Innan dörren stängs puttar hon av sig sin vänstra sportsko och sparkar ut den genom dörröppningen.

Den 31-årige polisen tappar fullständigt fattningen, rusar tillbaka in i rummet, tar tag i 15-åringen och drämmer in henne i väggen. Därefter vräker han omkull henne och sparkar henne mot kroppen samtidigt som han får hjälp av en kollega att låsa hennes armar bakom ryggen. Sekvensen avslutas med att han rycker upp flickan från golvet i håret och föser ut henne genom dörren.

En annan polis som granskade fallet nästa dag tittade på filmen, vilket ledde till att 31-åringen togs ur tjänst och att en internutredning inleddes.

En talesman vid sheriffkontoret i King County säger till tidningen The Seattle Times att både åklagarna och polisens internutredning kommit fram till att polisen använde "mer våld än nödvändigt". En domare har avvisat försvarsadvokatens begäran att videon inte ska få användas som bevismaterial.

Den 31-årige polisen har under sina åtta år vid sheriffkontoret i King County avancerat till vicesheriff. I sin rapport dagen efter misshandeln skrev han att flickans sko hade träffat honom på benet och skadat honom. Han riskerar nu att bli av med jobbet, om han fälls för misshandeln.

Flickan klagade efter misshandeln över andningssvårigheter men tillkallade sjukvårdare bedömde att hon inte var i behov av vård.

The Seattle Times skriver att polismannen har varit föremål för internutredningar vid två tillfällen tidigare; 2006 efter att ha skjutit ihjäl en schizofren man som stoppats för ryckig körning och 2002 efter att ha skottskadat en misstänkt biltjuv.

Har sökt lite jobb idag men det är svårt. Ute på AMS sida finns inga jobb och jag har ingen skrivare till datorn så jag kan skriva ut ett ton jobbansökningar. Men jag känner att nu måste jag hitta ett jobb, annars blir jag knäpp. Jag behöver en lön och en sysselsättning. Jag behöver pengar så jag kan skaffa mig en lägenhet och ha lite kul. Nu e det ju så här...vi har gjort slut men vi bor fortfarande tillsammans. Lite krångligt ibland så det hade varit skönt med nåt eget. Men då e ju frågan:Vart ska jag hitta ett jobb? Jag har sökt både i Falun och Lidköping och kollat i Göteborg och utomlands. Jag  har ju inget riktigt som binder mig någonstanns men jag har inga pengar heller. Dom där jäkla pengarna ska då alltid sabba för en! Dagarna går åt till att drömma om framtiden och planerna omöjliga fantasier. Men nån gång kanske någon utav dom går i lås? Så om nån har ett ledigt jobb eller ett förslag lovar jag att personligen komma och ge han/hon en kram!

Inatt är det premiären av Britneys turne...hade varit grymt att vara där. Hoppas allt går bra nu!