lunsan

Så fruktansvärt jävla hatisk till Berlin just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen - krossa några väggar kanske? Eller sex tyskar som tydligen håller på med ett helt annat spel än det jag spelar. FAN!

 

Ska aldrig flytta tillbaka till den där staden igen, äckliga jävla människor och nu är alla mina visioner om att det visst var bra helt förstörda. För trots allt så tyckte jag om den där sablans staden och jag älskade min lägenhet. Har aldrig haft en mysigare lägenhet och jag tog hand om den. Nu har hela den världen vänts upp och ner för nu blir jag anklagad av min hyresvärd för att vara värsta tänkbara personen att låta bo i en lägenhet. Alltså, fan va ledsen jag blir! 

 

Mitt hus var ett trevåninghus där båda ägarna bodde och deras dotter med sambo. De var alltid jättetrevliga och även om de inte kunde engelska så försökte vi och aldrig, ALDRIG någonsin hörde jag så mycket som ett knyst av att de hade något klagomål på nåt. INGET! Nu helt plötsligt har de klagomål på att min lägenhet luktade, att det var fullt av hundbajs överallt och att de hade problem med att jag hade vilda fester. Förlåt, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Söndagar var ju för fan min heliga städdag och vilda fester - jo jag hade ju flitigt med besökare i min lägenhet så det kan jag ju förstå att det var jobbigt. Jag har ju för fan socialfobi!!

 

Sen kom Claudia dit, som jag hyr i andra hand av, och möts av hundbajs på golvet, lägenheten luktar jätteilla så hon har fått lov att städa och tvätta och klagar på en massa trasiga saker. Hon har tillbringat 16 timmar i lägenheten än så länge och tänker skicka faktura och hotar med att det i Sverige skulle kosta 350kr / timme för sånt + saker som gått sönder.

 

 

Jag kan erkänna att saker gått sönder men jag har köpt nya saker och lämnat kvar istället. Spegeln gick sönder men ramen lagade jag och nytt spegelglas kunde hon betala med min deposition. Men på henne låter det som att halva lägenheten är sönderslagen och hon undrar hur nån kan bli så hemsk och ansvarslös?

 

Den där lägenheten är FAN så mycket finare än när jag flyttade in. Jag har slitit och rivit ut en halvrutten matta, skrubbat lister som var missfärgade av lort, kastat så mycket skit som gömts undan överallt och organiserat hennes alla mijoner saker så jag faktiskt fick plats med mina. Jag älskade min lägenhet och jag tog hand om den.  

 

Dom där äckliga människorna som jag tyckte var trevliga människor är ena jävla backstabbers. Både jag och mina syskon kan intyga att lägenheten var REN när vi lämnade den och den luktade INTE illa. Festerna hör ni ju själva hur jävla ironiskt det låter. Och vilka är de enda som haft nycklar till lägenheten - jo alla som bott i det där huset och nu vill de plötsligt inte tillåta andrahandsuthyrning längre, så Claudia är duktigt arg - på mig?! Jag fattar inte att folk kan sjunka så jävla lågt att dom förstör för andra människor på ett så fegt jävla sätt. Men visst, många byggnader har blivit restaurerade till toppskick på samma gata så dom vill säkert hitta nya hyresgäster med förstahandskontrakt så de kan höja hyran. Dom måste bara smutskasta och förstöra mitt berlin först

 

Och bara för att strö salt på såret pratar jag med min underbara polis nu som säger att han saknar våra promenader, våra tekvällar och hur synd det är att vi inte gjorde mer tillsammans i Berlin. Att hans tjej är orsaken till att vi inte sågs mer och att de båda var i Sverige på semester veckan efter att jag flyttade hem. Han säger att jag ska få se hans mage nästa gång vi ses och att han lutar åt att bli singel. Alltså, min hemliga polis, min beskyddare och secret love, enda människan som jag känt något för sen jag flyttade från Irland, säger att han saknar mig och hela jag håller på att spricka.

 

Joe, min enda egentliga svensk/tyska vän som sista gången jag såg honom, kramande om mig och pussade mig i pannan, sa åt mig att inte stressa huvudet, nu ska han på en spelning med en annan kollega och jag känner mig utanför. De få gånger jag var ute i Berlins nattliv - var med Joe och allt kändes så lätt! Men nu måste jag försöka räta ut mig själv, går i terapi för att försöka ändra om hela mitt tänkade, hitta ett jobb, försöka känna mig hemma där jag bor och i mig själv. Men nej, idag orkar jag bara inte.

 

Fan ta dig Berlin!

 

 

 

Grattis Bloggen, idag fyller vi fyra!

 

 

 

 

 

 

 

Idag blev det över en mil som avverkades mitt ute i skogen med bror, Ola och Jonas. Puppy sprang 3x längre än oss och jag har andats ton av frisk luft och underbara platser

 

 

Är mamma i köket och diskar, får man helt enkelt hämta täcke och nalle och vänta tills hon e klar ♥