The Worlds Cutest Batman

Lilla trollet

Happy Birthday Baby Jesus


You're Always Gonna Be You

Puh, snart jul!
 
Jag vet inte riktigt, men längtar lite till den 30 December så jag kan åka till min Maddo i Stockholm och inte bry mig så mycket. Det är ändå jul, alla kommer hem, förväntningar ni vet och oj va glada och trevliga vi ska vara. Men blev bjuden till Maddo och ett nyår med tre hundar och inte särskillt mycket glitter och glamour och fan va skönt det ska bli. Har haft ångest för det här ett tag nu och nu slipper jag bry mig. Tack!
 
Äntligen jul och helvete vad jag älskar den här tiden - kommer aldrig bli för gammal för julen. Men njae, det är inte som det borde, inte riktigt. Var till frisören igår, första gången sedan sommaren 2010 på Irland när jag försökte bli blond. Det kostade, men vilken lyx. Jag kunde betalat hälften så mycket, men då skulle jag få lov att prata och verka social. Nu kunde jag gå till frisören, endast säga det nödvändigaste och tycka att balsamet luktade sådär typiskt frisör-gott. Jag behövde inte känna att nu måste jag försöka verka kul, jag kunde bara klippa håret. Njuta av att någon faktiskt rörde mig på över 1½ år, typ. Man tänker inte på det, men att ha någon som bara leker med ens hår eller stryker fingertopparna längst nacken gör en hel del. Att sen gå till en frisör försätter en i koma...
 
Så jag lyxade till med klipp och färg, har handlat julklappar efter en äntligen stor nog lön och sagt God Jul till folk. Träffade Axel idag över en öl och lite "härligtattsedigigen" tjatter. Kramade om gamla chefen på DjurMagazinet och kramade och kramade. Pratade om Wille, varför han dog och "Jamen, du vet ju hur Wille är", lutade mig mot kattsanden och grät lite.
 
Jag vet inte, det är jul och jag behöver inte fira in det nya året med högklackat och klänning. Jag är glad att jag får julmysa och så, men det är lite...ur balans. Enligt bloggtradition ska man ju skriva en årsrecension av det gångna året, och en sån töntig jävla sak (ingen läser ens) ger mig myrkryp i hela kroppen och andnöd. Det här året har liksom inte varit nåt annat än skit, rent ut sagt. Och att sen försöka sammanfatta vad man gjort månad för månad kan inte göra annat än att göra en deprimerad. Jag drömmer om att flytta tillbaka till Berlin eller Antwerpen, men nästa utmaning blir att flytta till egen lägenhet i närheten och se om jag klarar av det. Och det känns så jävla, jävla hårt att behöva inse att man inte klarar lika mycket som förut.
 
Det är alla upp och nergångar som jag inte klarar av. Vill helst ligga mellan lycklig och ledsen, ingetdera. Bädda in mig i massa bomull. Och nu inför sista delen av året blir det så j'kla mycket upp och ner och man är inte riktigt tillåten att undvika det. Men ringde till doktorn igår och skällde lite, sa åt dom att ta tag i mig igen.
 
 
Dock ska jag lyssna på Rainbow och slå in julklappar nu  :)
 
 

Because a Real RocknRolla Wants The Fucking Lot

 
 
 
 
Too good to miss

For Always Putting a Smile On Our Faces


 
 
Sov gott, Wille 

You're Rockin With Will.i.am And Britney, Bitch!

 
Titta vad jag hittade på MTV idag
 
 

Neutralized

Jo, det var en jäkla massa ångest på Arlanda och fula ord, så jag bestämde mig för att lägga pengarna på ett litet krypin. Det kostade 700 kr men det var värt varenda öre. Sängen var helt gudomligt skön, det var tyst och mörkt och jag fick iaf tre timmars sömn. Vaknade vid fem och det var en helt annan människa. Planet var två timmar försenat men jag var redo för Berlin och taggad till max.

Möttes upp av en mysig kram på flygplatsen och sen var det raka vägen till Friedrichshain och en varm säng för några timmar. På kvällen mötte vi upp några gamla kollegor, åt Indiskt och drack öl. Pratade om allt som hänt sedan jag åkte och drog in den där rökiga sunkiga Berlin doften som ändå hör till.

På torsdag morgon hade St. Nikolaus lämnat godis i min sko och vi köpte gran, klädde gran, förundrades över sötaste gamla DDR julpyntet, åkte på julmarknad, frös händerna av oss, hamnade mitt i allt julglitter och trafik kaoset som omgav Israels president som var på besök. Tittade på Scarface under en filt och drack te, skrattade åt Pacinos kaxiga attityd, vilade kinden mot en bröstkorg, gick omkring i Volkspark och upptäckte nya saker och kände hur hela Berlin kunde neutraliseras. Det blev bra, allt blev bra!

Tick Tack

Sitter på Arlanda mitt i snöstormen och förbannar för mig själv. Om sex timmar får jag gå på flyget till Berlin men jag vill helst låsa in mig nånstanns tills det blir vår ute eller nåt. Eller ta ett tåg hem, inte gå ut på en vecka och ta reda på varför Darin gråter på Så Mycket Bättre. Fy, trodde inte att det skulle vara så här jobbigt att åka tillbaka och hälsa på. Allt som skulle kunna gå fel i ett år framöver har gått fel på ett tiotal olika sätt redan i mitt huvud. Och jag har åtta timmar kvar innan jag landar... Sen ska jag ha tre dagar som jag måste komma på saker att säga och vara social, och efter det jobbar jag tre dagar och måste vara ännu mer social och dessutom engagera huvudet så jag räknar rätt. Och sen är det juldagen och alla går ut och festar. Och sen är det nyår och alla går ut och festar och jag ska på fest och måste köpa klänning. En nyårsklänning... tycker det är jobbigt nog att ta på jeans och tröja och gå till jobbet. Och vid tolvslaget - vad fan ska jag göra då? När alla står och pussar och kramar varandra står jag säkert i ett hörn och röker eller så är jag på väg hem. Mm, positiva Malin är i farten!

Det e mycket nu, och inte ens Donken har öppet på det här jävla stället :(

RSS 2.0