Bull
Idag var det släkt träff med en massa människor jag inte har en aning om vilka de är?
Om 9 år är det dags igen...
Sitter och lyssnar på Michael nu och tar det lugnt med mamma o pappa på altanen. Bläddrar igenom alla kläd kataloger och dregglar. Vill åxå ha nya kläder ochi nte bara syrrans gamla, haha! I vanliga fall brukar de yngre syskonen få ärva kläder, men nu e det jag som tigger åt mig kläder från lillsyrran!
Fixade en riktig ring till näsan igår. Har misshandlat den för mycket nu men fel smycken och damm från festivaler. Nu ska den få vila lite o läka. Jag gillar't!
Sov Gott
Fy, vilken jobbig dag!
Men det var fint, det var jättefint
Det regnar idag
Sov jättedåligt inatt, drömde hela tiden om M...ja, bokstaven M. Det var namn på personer, platser, händelser. Allt började på M och jag höll på att bli knäpp där i halvsömnen. Kanske inte var det smartaste att kolla igenom gamla familje videos igår när jag kom hem.
Men det var kul att kolla på det dom. Tänk att man varit så liten och pratat sånt dalmål? Helt otroligt! Och man kommer ihåg så mycket, så många små detaljer.
Kreta -95 Åh, den baddräkten kommer jag ihåg!
Cypern -93 Åh, det var där Daniel hade myror i sin smörgås!
Jag måste fixa en ny laddare till min filmkamera och börja arkivera lite. Det kommer vara så kul att kunna gå tillbaka till sen...
Men nu måste jag försöka låsa upp min mobil, stryka skjortan, försöka täcka öer alla tusen myggbett jag fått i ansiktet igen (jäkla Belgien mygg) ta en cigarett, förbanna känslorna som är på väg upp och försöka andas lite...
Det regnar idag och om 2 timmar är det begravning för Morfar...
Annonsen i tidningen var så fin:
Jag drömmer jag vandrar i skog och mark
Jag drömmer jag åter är frisk ock stark
Jag vill aldrig vakna ur dröm så skön
Ack låt mig få sova
det är min bön
UP and away!
Städat, packat och donat!
Men nu är det dags att sticka...mot Sverige!!
Och sälvklart är det regnoväder bara för det
Reality
Skulle ju städa och fixa. Men det blev väl för mycket för att jag skulle orka anstränga mig att börja. Fastnade med sminket istället och försökte fokusera på annat.
Önskar jag inte var själv här i lägenheten just nu. I morgon åker jag hem till Sverige igen och på fredag är det dags för begravningen. Är rädd att det kommer slå en rakt i ansiktet när verkligheten kommer ifatt. Än så länge har jag kunnat smita undan och skjuta upp allt det där. Har flygit och flängt varje helg och hållt mig sysselsatt. Men nu är det dags att komma tillbaka. Men jag vill inte! Kan man bara inte låtsas att det aldrig hänt? Har sån ångest över den där begravningen och att se den där kistan. Få höra hans låt, och försöka inse att det är absolut sista gången. Det är så jäkla svårt att förstå.
Har fått små attacker ikväll där hans bild poppar upp överallt. I huvudet, på syrrans MSN...Och det är obehagligt, för jag kan inte riktigt titta på foton av honom än. Jag får bara ångest. Jag önskar jag inte var ensam i natt. För är det nån natt jag kommer vara mörkrädd är det nu.
Suck!
Nej, in i duschen och börja packa för bövelen!
TomorrowLand
Var där förra året med, men aldrig hade jag trott att det skulle bli så här bra igen!Drabbas av små cravings ibland och vill bara tillbaka!
Men nu måste jag försöka packa lite...kommer ju gå sådär känner jag!
Love Parade
Ush, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det.
Hela grejen är så sjuk och obehaglig. Fick reda på nyheten när vi gick ut från festival området på TomorrowLand. Då var det 14 st som hade dött, men vi visste inte hur. Sen när vi kom hem läste jag på Aftonbladet, och blodet frös till is för en sekund. Jag kunde ha varit där, jag var på väg dit!
Jag har alltid velat åka på Love Parade och i år när det var så nära (Duisburg tar inte ens 3 timmar att åka från Antwerpen) kändes det dumt att inte åka. Jag kunde ta Love Parade på lördag och TomorrowLand på söndag. Det är värst, att jag kunde varit där. Så även om det är jobbigt, får man vara glad att man är pank ibland. Vem vet, det kanske räddade en? Jag fick nöja mig med TomorrowLand och det e jag evigt tacksam för.
Men det gick inte att sluta tänka på det dagen efter. Det var sjuk mycket folk på David Guetta och tankarna vandrade lätt bort till Duisburg. Guetta var en utav artisterna som fick ställa in sin spelning på Love Parade. I söndags avslutade han med att hylla människorna som blev drabbade av katastrofen. Och jag lovar, hela området kokade och jublade. Jag tror alla var påverkade av det som hände. Det var fint, och det var fyrverkerier och en massa bubblande känslor. Och jag önskade de kunde få varit med oss istället för i den där tunneln. För där var det riktig kärlek. 
Where's YesterdayLand?
Ingen som helst lust att komma tillbaka till verkligheten
The apartment
Snacka om att jag kände mig rik!
Sängen var bredare än jag är lång, alla rum var gigantiska och på sextonde våningen har alla ett gemensamt vardagsrum med utsikt över hela Amsterdam. Riktigt fint! Sen var ju hyran 4500 euro i månaden med...
Gentse Feesten
Började med att jag vaknade upp i Hoboken med 18 myggbett i bara ansiktet? Jag får aldrig myggbett! Sprang och köpte nya kameran och tog tåget till SintNiklaas där Suzy och Joeri bor.
Vi hoppade in i deras lilla mini cooper och gasade iväg mot Gent. Mötte upp Frugan och gick till scenen där en EDS'are skulle spela. Jag tror jag vet vem han är, var något som kändes bekant. Stod där i solen med en Mojito och vickade i takt till latino tonerna. Efter konserten gick vi runt i staden och provade olika barer, drycker och mötte en hel del konstiga människor.
Suzy och Joeri
Gick för att ta kort med en kille som spökat ut sig. Det hela slutade så här:
Kravet för ett kort var att föra ett par bollar genom ena byxbenet till det andra...ja, vad gör man inte för sina medmänniskor!
Gent är nog en utav de finaste städer jag varit i.Full av gamla, riktigt gamla byggnader, kullerstensgator och kanaler. Det känns som att man är med i en film när man går där. Det känns inte alls som år 2010. Skulle lätt kunna bo där...vem vet?
Im a creator
Haha!
Jag skapar och trixar och se...jag klarade det ju!
Har gett mig *** på att klarar av min egna design från och med nu. Kan ju inte vara så svårt? Eller jo, men har man bara lite tålamod så går det. Och bäst av allt, man känner sig ju så fruktansvärt smart när man lyckas :)
Men nu vill jag ha Subway macka för nu kurrar magen. Mina rostade mackor med majonäs och senap lyckas inte riktig tmätta magen på kvällarna. Men jag ska inte handla åt innan semestern. Än finns dfet mat att skrapa ihop.
Sen blir det hem och städa och packa för i morgon, alldeles för tidigt igen, är det tillbaka till flygplatsen. Börjar känna mig hemma där nu. Synd bara att det är en så ful o tråkig flygplats utan värme. Men i Belgien e det varmt...och festival! www.tomorrowland.be
Förra året var riktigt bra, så jag hoppas på favorit i repris!
VNV Nation
Jag är en nypiercad Malin, stolt ägare till en septum piercing :)
I söndags var jag i Belgien, Waregem, för att gå på konsert. En konsert jag längtat efter i år men aldrig trott jag skulle få gå på. Det var Gothic festival och VNV-Nation skulle spela.
Dagen började med att vi hälsade på Frugans föräldrar som dagen till ära hade köpt svarta servetter. Jag har aldrig träffat dem innan, och hans mamma trodde jag var Goth. Haha, så sött av henne! Blev bjuden på vin och pizza och sen var det kalas hemma hos hans syster med hela tjocka släkten. Var jättekul att träffa alla och leka med hans brorson. Efter kalaset var det grillning med hans kompisar. Trevligt folk, men dom var lite dåliga på att prata engelska. Tur dom bjöd på sprit iaf, haha!
Men sen var det stora ögonblicket framme. Dagen till ära, hade jag tagit på mig blåjeans och min färggladaste topp! Allt för att passa in bland allt svart, rött och syntetiskt! Nej, det var väl inte riktigt planerat att sticka ut så i mängden. Tänkte inte alls på festivalen när jag packade. Men det gjorde jag, det kan jag garantera!
Vi hamnade längst framme vid scenen, bara 3m bortfrån stängslet. Men ville vi kunde vi lätt ställa oss allra längst fram. Blev riktigt imponerad över alla Goth människor, för de var helt underbara konsert kamrater. Ingen trängdes eller knuffades, utan alla stod och dansade och njöt istället. Så jäkla coolt!
Man tror inte att de två killarna i VNV ska se så...gubbiga ut! Men det gör dom. men dom e bra, riktigt bra! Några låtar dom körde fick hjärtat att slå fem slag fler i sekunden och jag trodde nästan jag dog för ett tag. Jag hade förväntat mig mycket och dom levererade enligt önskemål! Jag dröp av svett men vad gjorde väl det? Det gick att kramas ändå!
Nej, riktigt bra var det!
What's this?
Här har jag gått och förväntat mig smärta och tårar och vad händer?
Jo, två minuter efter att jag tagit upp nålen är jag igenom??
Vad hände med prestigen att plåga sig igenom en hemma piercing?
Jaja, jag ska i med ett smycke åxå...får hoppas på lite smärta där istället
Ledsen mamma!
Bull me
Mmm, har fått en ny plan nu!
Eller egentligen en gammal plan, men jag tror vi ska försöka fixa den i veckan. Blev så taggad nu när Meki skaffade en. Å satans va snygg han var i den!
Det e alladeles för lugnt på jobbet.
Kommer på så många dumheter
Ouch!
Särskillt när jag kommer på mig själv med att sitta och titta på barnafödslar på youtube? Lite läskigt, det där...gör ju ont ju!
Fick lov att köpa en ny kamera i lördags...den har smile funktion.
Le och den knäpper ett kort!
Och jag har lyckats slarva bort menyn på bloggen.
The Prince Concert
1. Endast några minuter efter att jag bokat biljetter och hoppade runt som en galning av lycka, läste jag min syster sms "Ring mig på en gång" Sen fick jag anstränga mig för att kunna andas normalt. Sista kvällen för min morfar skulle det visa sig sen. Så på ett sätt kommer Prince alltid påminna mig om morfar. Han finns där.
Jag åkte till Bryssel på morgonen och drog med mig Jeff till stadsparken där vi sov lite, haha. Sen åkte vi till Bruce och kollade in hans nya lägenhet. Jag tvingade honom att låna mig hans dusch...han hade en massa roliga inställningar med massage och vattenfall. Vi åkte tillbaka till min gamla lägenhet och jag skrattade så jag hade ont i magen. Det var strålande sol och varmt när vi åkte mot konserten, men efter halva vägen börjar det regna, nej ösregna, och vi får stanna till vid sidan av vägen för vi ser helt enkelt inget.
Det åskar, blåser och stormar och jag börjar vli lite orolig hur det här skulle gå? De lämnar av mig 3 km från festivalområdet, för alla vägar är avspärrade. Jag börjar traska i regnet, men det gör mig inte så mycket. Det flyger fjärilar i magen och jag ska på äventyr.
2. Jag har fobi för att göra vissa saker själv. Som att äta ensam bland folk, gå på en bar själv, eller alla situationer där jag kan tvingas leta upp okända människor och vara social. Men jag vill åxå göra det. Jag vill klara av det, och det här var ett delmål. Jag gick på konsert helt själv. Ingen jag kände som åxå skulle dit. Visst var det läskigt, och jag rökte nästan ett halvt paket innan jag kom fram till festival området. Men jag gjorde det. Jag gjorde det och med bra betyg dessutom!
Så fort jag kom fram i regnet, mötte jag ett gäng från Bryssel som jag fick hänga på. Riktigt trevliga grabbar. Vi gick fram mot scenen och endast en kvart efter att sista förbandet slutat, började konserten. Jag tror alla blev lite paffa att det gick så fort. Han körde på sin stil och det kunde lika gärna varit Prince för 20 år sen. Och oj, va kort han är! Skulle lätt kunna ta honom under tröjan och springa därifrån! Och som sagt, även om jag visste långt ifrån alla låtar, var det grymt!
3. Jag rockade järnet på konserten. Normalt sett brukar jag aldrig hoppa runt och toka mig. Har aldrig känt mig riktigt bekväm med det. Men inte den här gången. Var så skönt för jag brydde mig verkligen inte ett dugg om vad andra sa. Det här var mitt ögonblick och ingen skulle få stoppa mig.
Det spöregnade hela tiden före konserten, det slutade så fort konserten började. Gissa vad som hände under Purple Rain, och endast Purple Rain?
Jajamen, det började spöregna!
Och alla som inte hade paraply eller annat, klädde helt enkelt av sig för att försöka hålla åtminstonde ett plagg någorlunda torrt. Det var helt perfekt! Och han sjöng så fint. Och jag blev helt varm om hjärtat. En låt och sen slutade det regna.
4. Att som liten flicka som jag e, haha, få chansen att uppleva en sån ikon, är jag så tacksam för. Jag fick aldrig se Michael Jackson, och Prince kommer nog inte hålla på länge till. Så när Purple Rain spelades reste sig håret på armarna. Det var historia! Det var stort!
Jag tror att han körde 4 eller 5 extranummer och det var lätt värt alla pengar. Få fortfarande gåshud när jag hör hans låtar.
A Girl Can dream, can't she?
Hmm, känns lite skumt att sitta på jobbet igen och frysa, titta ut på alla gråa moln och titta på klockan som går alldeles för sakta. De senaste veckorna har bråkat med inställningarna och försökt få det till att jag är på väg tillbaka till Belgien. Det har varit så underbart och avslappnande att få gå på mina gata igen, haha! Få träffa gamla vänner och suga åt mig allt bekant. Kom på mig själv flera gånger med att sitta och flina för mig själv åt de mest idiotiska saker.
”Titta där, den bänken brukade jag sitta på när jag väntade på tåget”
”Åh, stadsparken e fortfarande lika grön och lummig”
”Killen på subway jobbar fortfarande kvar och kommer fortfarande ihåg mig”
”Efter det här huset kommer ett gigantiskt majsfält längst med tågrälset, snart i perfekt spring höjd”
”Det där namnet känner jag igen (pekar på alla vägskyltar)”
Ja, ni fattar!
Små onödiga saker som ingen fattar, men som får mig alldeles harmonisk och lugn. Så jag har sugit åt mig allt gammalt och lyckats samla på mig ett bra lager av må-bra känslor. Lite det som gjort att jag äntligen känt mig hemma igen och ibland glömt bort att jag faktiskt inte bor där längre. Dumma inställningar som krånglar. Och jag har lyckats designa så många planer. Ibland önskar jag att jag kunde lägga energin till annat än att drömma och fantisera om allt jag vill göra. Det är ansträngande att vilja så mycket. Men å andra sidan hade jag inte gjort allt jag ändå hunnit med, om jag inte ägnat mig åt dagdrömmeri. Skulle vilja kalla det min specialitet! Och eftersom det är så lugnt på jobbet nu, lutar jag mig tillbaka och vickar lite på tårna. Krävs mycket planerande om den senaste planen ska gå i lås... är klockan tolv snart eller?
Det tråkiga är att allt det här gör Irland så mycket mer oåtkomligt att tycka om.
Varje gång jag kommit tillbaka från ett soligt och varmt Belgien, har jag landat i ett grått och regnigt Irland. Den gröna ön verkar inte anstränga sig särskillt mycket för att samla pluspoäng.
Men ikväll ska jag bara vara hemma och inte göra särskillt mycket alls. Ta på mig mjukisbyxor, stor tröja och mysa ner mig med mina drömmar. Irland fungerar så länge jag har något att se fram emot...
Back to the rain again
Har haft några riktigt bra dagar, och vill inte alls tillbaka
Belgium loves me
helgen har varit underbar, och den har bara precis startat!
Sticker o moter upp Frugan nu sa drar vi pa stadsfest i Gent.
Kram pa er alla
To the airport
Efter att sprungit runt hela kvällen igår utan att göra nåt utav det jag borde göra, har jag lyckats få med mig allt (tror jag) och lägenheten ser hyffsat städad ut. Det är som vanligt. Varför koncentrera sig på att packa väskan när man kan måla rutor med smink i hela ansiktet?
Jobber är riktigt lugnt idag. Funderar nästan om alla postisar tagit semester eller om dom lagt ner bygget? Men jag klagar inte! 2½ timme kvar, sen åker jag till flygplatsen igen. Var ju trots allt 3 dagar sen jag var där senast! Jag hoppas det blir lika bra väder i Belgien som helgerna innan, för den här Irländska sommaren suger. Känns mer som höst och det är fel. Fel, fel, fel!
Tar bussen till Antwerpen ikväll vid nio och möter upp babe! Har inte träffat honom sen i Februari och får ju erkänna att jag saknat honom. Även om han kan vara världens drygaste, haha! Ska sova hemma hos en utav hans kompisar och ta igen missad tid. Vet inte om det är min Red Bull, men visst kittlar det lite i magen.
Han är lite speciell...
I morgon kommer frugan till Antwerpen och vi får se vad vi hittar på? Inception har ju premiär och efter ett år av väntan har jag lite svårt att behöva vänta till nästa vecka. På lördag blir det stadsfest i Gent med Suzy och Joeri. Ska bli kul att träffa dom igen. Världens sötaste par. Brukar alltid lämna små meddelanden hemma hos dem när jag sovit där. Dom har en stor griffeltavla på hela toa väggen och ibland känner man sig ju himla kreativ. Sen är Gent en så fruktansvärt fin stad och stadsfesten håller på i tio dagar med hur mycket folk som helst.
På söndag is the big monent. Gothic festival och jag ska få se mina underbara, magiska VNV-nation. Jag har så fruktansvärt många minnen till deras musik. Tror inget annat band lyckats ge mig såna nostalgi trippar som VNV. På gott och ont. Berättade för Jimmy igår och han skulle vilja vara med. Var hans kompis, Max, som introducerade bandet för oss. Nej, det kommer bli häftigt! Jag kommer nog vara lite svår att få ner på marken igen efter det.
Sen på måndag blir det Amsterdam en natt och egen guidning medan Frugan jobbar och sliter. Han har lyckats hitta en lägenhet på över 100kv, 5 km från Centrum. På tisdag åker jag tillbaka till Antwerpen och flyger tillbaka till irland på kvällen.
Fullt upp!
That's how Ilike it!
In The MIddle Of a Square
Jo, var väl det som var tanken!
Nåja, än har jag tid...Belgien i morgon och min babe e tillbaka
Base Jumping
Fuck no!!
Det värsta jag vet är sjögräs och spindlar. Att sen dyka ner i ett gigantiskt hål utan lampa och syrgas...nä nä!
Sensation White
Innan insläppet
Sen började det
Det delades ut självlysande vantar och det var riktigt grymt att se alla lysande klappande händer sen när dom körde Queens: We will rock you!
Halva grejen med Sensation är just showen. Alla lysen och uppträdanden
För att inte tala om alla konstiga människor i sina utstyrslar.
Eller flygande lysande trekanter publiken puttade runt i folkhavet
Eller 40.000 människor som sätter sig ned, "cause the man said so"
Det var dans under stjärnorna och det var en natt utan några som helst bekymmer.
Tog mig an en jesus älskare utanför och vi disskuterade mannen där uppe hur länge som helst kändes det som. Var kul för han hade egentligen inte så mycket att komma med och jag fick kämpa att inte säga precis vad jag tyckte. Han var ju trots allt ganska trevlig.
Vi hittade en buss in till Amsterdam och tog oss till tågstationen. Fick vänta en timme på morgontåget till Antwerpen och nog var manlite sliten alltid
Resan slutade vid elva på morgonen i Jeffs lägenhet och både jag o Danne däckade på luftmadrassen.
En riktigt bra kväll och natt!
I september släpps biljetterna till Sensation i Dusseldorf för nyår...Count me in!
Smile
Sverige och blommor under kudden
Kalas hemma hos mormor. Känns som att alldeles för många har dött alldeles för nära in på hennes dag
Grillning uppe på Knubben med broder Daniel.
Fyllde lungorna med luft och insåg hur förbannat skönt det är där uppe i skogen
På midsommarafton blev det vegetarisk nubbesallad och efterlängtad potatisgratäng med hela familjen
Åkte in till Falun på kvällen med syster för att hälsa på alla och körde kollekt på kramarna jag beställt. Jätteroligt att träffa alla igen.
Jocke och Tias
Dajäna
Diana, jag o syrran
Axel
Det var midsommarafton, en ganska lugn kväll ändå
På midsommardagen var det brännboll vid skolan med alla som ville komma. Hela familjen åkte dit och det var flera gånger jag fick vända på huvudet en extra gång för att kontrollera om det verkligen var den jag trodde. Satans vad alla små ungar har växt!
Ja, hela familjen och den beryktade dunken. Var en evighet sen jag såg den. En hel ungdom sen, haha! Men det e ju så om man bor på landet, den skattefria dunken är självutnämd hedersgäst på festerna.
Sen kom Danne och hälsade på.Skumt att ha en kollega från Irland mitt i lilla Bjurs helt plötsligt
Vi satt på balkongen med gitarr, drinkar och skönsång som gjorde pappa rädd.
Danne,Linnea, syster och bror
När HoffMaestro skulle spela gick vi upp till Daniel och hans kompisar. Hälsade på två grisar och ännu en gång kändes det så där underbart med svensk sommar.
Tias stod som vanligt och skötte ljuset på PumpBolaget och för ett tag kändes det som att man aldrig varit därifrån. Nostalgi och mys.
♥
Dagen efter var det en syster som var väldigt trött, haha! Jäklar va hon höll igång!
Men efter ett tag fick jag liv i henne och vi styrde kosan mot Ärten för lite fiske. En liten tjänr mitt ute i ingenstanns där farfar har en båt och en liten stuga man kan sova i.
Riktigt rofyllt och härligt.
Jag som inte ens ville ha fisk fick ju självklart den största.
Syrran lyckades kliva i den djupaste lerpöl hon kunde hitta och hon satt verkligen fast. Då gjorde ont i magen av skratt för det såg så dumt ut. Slutade med att Daniel fick lov att dra upp henne
Men allt gott har ett slut.
På måndag var det dags att åka tillbaka till Irland igen
Mycket bilder och inte så mycket text.
Kan bara säga det att midsommar blev så mycket bättre än jag någonsin kunde hoppas på. Allt var perfekt och det var helt underbart att få krama om familjen igen. Var riktigt less på det mesta innan, och Dalarna var den bästa medicinen. Fint väder hela tiden och fler nostalgi trippar än jag kan räkna på fingrarna
I'll Picture You
Nej, nu får jag ta tag i det här...
Ikväll blir det bild bombning med allt som varit
Sverige, Sensation i Amsterdam och Belgien.
Åker tillbaka till Belgien på torsdag och annars kommer jag aldrig orka ifatt
The Princess Formerly Known As Malin
Something Is Not Right?
-Va i hela fridens namn...?
Why Not A HouseBoat?
Haha, gissa om jag blev rädd i morse när jag vaknade...
Kom ju hem så tidigt, så jag passade på att leka lite med smink. Sen däckade jag i sängen och upptäckte att jag odlat mustach under natten. Det var tur att jag inte försov mig, kunde ha blivit pinsamt att springa ut till taxin utan att tittat i spegeln.
Fick veckans bästa jobb idag av Frugan, att titta efter boende åt honom i Amsterdam. Han åker på onsdag och blir borta i några månader, så jag fick äran att leta efter bra lägenhet i centrala Amsterdam. Min tröja är helt blöt av allt dregglande över mysiga lägenheter och kanaler. Försökte övertala honom att hyra en husbåt, men han var inte så intresserad? Jag vill ju åxå dit...
Har fått datum nu för begravningen, så jag får åka hem två dagar tidigare. Ska se om jag kan boka om biljetten. Känns bra. Vill hem och låta allt sjunka in och försöka inse att det faktiskt hänt. För som det är nu får man attacker när inget stämmer, och andra sekunden förnekar man ästan att han är borta. För jag har ju inga "bevis" på att han är borta. Har inte sett något eller varit med resten av familjen och tröstat. Har bara pratat med dem över telefon och det är långt ifrån samma sak. Så det ska bli skönt, även om begravningar är det värsta jag vet.
Say What?
Hatar blixtrar och alla konstiga funktioner.
Gillar inte att behöva leka teknisk ;)
I Guess It Makes It Allright
Nu vill jag hem och tralla runt med Prince och kanske kladda lite i ansiktet?
Blev så sugen nu när Johan har lovat att jag får utnyttja honom nästa vecka. Blir mitt första offer so jag ska täcka med smink.
Börjar få lite resenerver åxå...fatta!
Jag ska se Prince på lördag...sjukt!
Growing Tall
Torsdag på jobbet och halva teamet hasar sig fram och tar sig för huvudet.
Haha, löning igår!
Visst är man lite trött idag, men det värsta är nog det där växtvärks fenomenet dagen efter. Har ni tänkt på det?
Känns som att jag snart kommer slå huvudet i taket för att jag håller på att växa mig lång. Men Robert hade en förklaring till det hela.
Dricker man alkohol, torkar man ut kroppen. Så min växtvärk är pga brist på ledvätska. Låter ju riktigt läskigt, så jag håller på och försöker fylla på. Funkar inge bra!
Så igår var planen att ta det lugnt, åka till CourtYard och ta nån öl innan det blev en tidig kväll. Som vanligt gick den planen i stöpet. Men det var kul. Var skönt att träffa människor och låta tankarna fokusera på annat. De visade finalen mellan Tyskland-Spanien på storbildsskärm ute på gården och vi lyckades få halva Spanien bakom oss. Kom hem vid elva på kvällen och blev kramad av Fluffet när tankarna kom tillbaka. Har ändå svårt att förstå att morfar inte finns längre. Fick även en bamsekram ändå uppefrån Lulee. Snart kommer hon tillbaka så det blir lite ordning här på bygget. Behöver ju nån att fredagshumöra mig med!
Nu kommer snart min SubWay macka!!!
This Is It
Jag försöker vara positiv, det var det enda rätta som kunde hända. Att han äntligen fick somna in. Att det kunde ske, lugnt och stilla. Ingen panik och ångest. Han hade sett lugn ut, sa mamma. Rofylld. Jag hoppas han drömde om gamla tider. Om tiden då han dansade och sjöng. Den tiden jag själv inte upplevt, men som jag hört mamma berätta om. Då hela hon lyser upp och jag ser att även hon önskar han kunde få gå tillbaka dit. Det tog alldeles för lång tid allt det här, alldeles för lång tid.
Ibland är det svårt att veta varför jag gråter?
Något triggar igång det och sen bara fortsätter det. Hade ett uppehåll nu ikväll, då jag mest satt och stirrade på skärmen och sov. Orkade gå till SPAR och köpte vindruvor och tittade på en film med Frugan. Jag grät inte, men det var tomt. Fanns inget att ta från, för allt kändes mest som ett hål. Jag visste inte vart jag skulle börja. Från vilken ände ska man börja att känna efter?
Nu är jag igång igen.
Såg hans kort och allt började dra igen. Den där otillräckligheten och ovissheten om vart han tog vägen?
Kan det vara sant att ännu en familjemedlem försvunnit ut i tomma intet? Att personen på kortet inte längre existerar? Inte längre känner om skjortan sitter för tajt i kragen eller inte längre hör alla ljud omkring honom. Inte längre vet vem som håller hans hand. Hur är det möjligt att något så stort och värdefullt bara tar slut? Vad händer med allt som varit då? Vart tar allt det vägen? Vart tar vi vägen?
Ikväll pratade jag med mamma på riktigt för första gången sedan i lördags. Tidigare har det bara varit min syster. Jag såg Hem blinka på mobilen och det låste sig i bröstet. För det som gör ondast är när de gråter, familjen. När man ringer Tinis och det första man hör är hur hon inte ens klarar av att avsluta ett vanligt Hej. När man vet att alla där hemma mår dåligt och jag inte har något chans att trösta. Eller själv bli tröstad. För lika mycket som jag vill krama om mamma och säga att det kommer bli bra, vill jag bli omkramad så hårt att det nästan inte går att andas. Jag vill åxå vara hemma med familjen och bli tröstad. Känna att jag är inte ensam om det. Få hjälp att andas när syret tar slut.
Jag älskar dig Moffa.
Se nu till att ta dig ett glas rött och bjud upp Farmor till dans. Jag lovar att klappa takten...
...
♥
...
Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller hur jag ska göra saker.
Sitter bara och tittar på klockan. räknar minuter och undrar vilka som är de avgörande? När kommer det hända?
När kommer det där samtalet?
....
Split In Two
...
Från en sekund till den ena har förutsättningarna skiftat helt i färg och innehåll.
Hämtade mobilen, två missade samtal och ett sms från Tinis.
"Ring mig på en gång"
Jo, jag visste redan vad det handlade om. Tog mig inte ens en sekund att inse vad som hade hänt. Jag har väntat på det samtalet, väntat på tecknet. Tog ett djupt andetag och ringde. Signalerna gick fram, en efter en och jag räknade. Kanske hon inte skulle svara? 5 signaler, 6 signaler, 7 signaler...Kanske jag hoppades att hon inte svarade? Och om hon svarade, kanske jag hoppades att hon skulle skratta och erkänna vilken megablunder hon precis gjort. Sådär så man känner sig lite elak som inte kan sluta skratta. Till slut svarade hon och jag bestämt säger åt henne att hon inte kan skriva så! Fortfarande intalar mig själv att det är på skämt. Anstränger hela mig att inte tro på mig själv. Inte tro på det jag redan visste.
Men det krävdes bara den första stavelsen från henne för att den där klumpen i bröstet skulle bli tung som i ton räknat. Krävdes näst intill ingenting för att verkligheten skulle hinna ikapp mig och det kändes överflödigt att ens försöka. Han är sjuk. Han har varit sjuk i flera år, men nu kanske det är dags. Kanske han frisknar till för ett tag, kanske inte. Kanske han är klar med allt det här? Jag hoppas det. Jag hoppas han får ro snart och kan fortsätta med det han ska göra efter det här. Jag hoppas han träffar henne där uppe och kramar om henne och att de tar hand om varandra. Han ska inte vara här längre.
Men lika mycket som jag väntar på det där sista samtalet, önskar jag att det aldrig ringer igen. För det kommer ändå betyda att det är slut. Helt slut. Ingen mer morfar och inget mer mormor och morfar på julkorten. Det kommer bara vara halvt och det kommer kännas ännu mer tillfälligt allt. Ännu mer verkligt och bräckligt.
Och skulle mobilen börja blinka och hemma lyser på skärmen, riskerar jag att rent utav glömma av att andas. Inte för hans skull. Jag skulle vara glad för hans skull. Men det gör aldrig så ont som när de man älskar av hela sin själ, gråter och är ledsen. När jag är två timmars flygresa bort och inte kan krama om dem. Eller själv bli omkramad. När familjen känns allra viktigast och jag kan inget göra.
Det är skrämmande att känna sig så otillräcklig och liten. Vi kan göra mycket, men det är endast så mycket. Kanske det är falskt alarm, men jag är rädd. Livrädd att allt ska upprepa sig själv och att ännu ett ljus kommer finnas attt tända vid jul. Att ännu en historia kommer avslutas och aldrig kunna visas i igen. Bara berättas. Jag är rädd för allt det. Allt som tar slut. För även om jag försökt hållt mig borta därifrån, just för att jag sett att historien börjat sitt avslut. Även om jag kanske inte verkat intresserad eller deltagande, har han alltid funnits där. Min Moffa som alltid skulle kittlas och inte tyckte om lök. Som alltid skulle ha sin special Janssons på julafton. Han har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. Jag är bara rädd.
Önskar jag kunde vara lite närmre alla
...
♥
I Only Wanted To See You Underneath The Purple Rain
Efter att ha läst alla recensioner om Prince's konsert på Roskilde kan jag inte hålla mig längre.
Jag måste till Werchter och se denna man. Kan inte tillåta mig själv att missa en sån chans, för vips kommer han vara borta en dag. Nej, ikväll blir det lite forskning och biljetter.
Tänk er bara att få höra den här låten live. Är värt varje litet öre jag kommer betala och jag kommer stå där och tokmysa
a única coisa que falta é o homem que deveria me segurar
It Was Sensational!
Har haft en helt underbar helg och kan inte låta bli att tycka att två veckor är lite för lång tid innan jag får åka tillbaka till Belgien igen.
Sensation White var supermysigt och i oktober släpps biljetterna till Dusseldorf och nyår.
Count me in!
Smacked By Butterflies
Jag har ont så jag knappt kan stå upp pgaq den där helvetiska träningsvärken.
Men jag kan knappt sitta still, tuggar förväntansfullt på tuggummit, spottar ut det och tar ett nytt. Känner mig förälskad i alla jag träffar och vill ge dom en kram. Kanske till och med kan bjida på en puss om dom är snälla.
Vet ni varför?
För om 3½ timme åker jag till flygplatsen och hoppar på planet till Belgien.
Och om 10 timmar sitter jag där på min hörnpub med Jeffi, Cowboyen och Danne och myser järnet!
No Hurry
Ute i god tid som vanligt. Men vem bryr sig om sömn nu? Jag ska ju få åka hem i morgon...
Tanken var att hitta en Sensation make up, men jag hittade på roligare saker istället
Dessutom kan jag knappt röra mig efter gårdagens träning.
Helvete va ont det gör överallt
What Will It Bee?
Jo, jag kollar igenom the worl wide web efter roliga sminkningar.
Jaha, varför det?
Jo, jag ska på party förstår ni?
Jasså, vilket då?
Jag ska på Sensation White.
Oj, det låter kul! När är det?
På lördag!
Är det här i Dublin?
Nej nej, det är i Amsterdam.
Finns det plats kvar?
Nej, det är slutsålt.
Låter som ett riktigt kalas...
Mhmm
Vad tror ni om den här make upen?
Borde få några att vända på huvudet!
When You Least Expect It
Ibland överraskar man sig själv när man minst anar det.
Som igår...
Igår nere på Court Yard började Frugan prata om sin gamla flickvän som gått bort och på nåt sätt får jag alltid kämpa för att inte gråta. Allt han säger om henne är så fint. Hon hade sin födelsedag förra veckan och han visade mig hennes facebook. Fullt av grattis hälsningar och små noter om saknad. Men jag kämpade på, ville inte gråta bland alla andra. Sen kom Andreas och släppte bomben.
De pratade om Belgien och han frågar alla runt bordet: Vet ni vad det sista Madde sa till mig var innan hon åkte hem till Sverige?
Alla skakar på huvudet och sen vänder han blicken mot mig. Hon sa: Ta hand om Malin åt mig!
Jag tittade på Andreas, på Maddo och på alla andra och kände hur magen knöt sig. På nåt sätt har den där yngsta fröken Henriksson en tendens att få mig att gråta om vi pratar om Belgien och hur det tog slut. Jag visste om att hon skulle åka hem till Sverige, men ändå blev allt så plötsligt och avhugget när hon åkte. Ena dagen satt hon där brevid mig på jobbet och tjattrade, och andra dagen var hon i Norrland och jag hade ingen aning om jag skulle få se henne igen. Så när Andreas berättade vad hon hade sagt och hon kramade om mig, då brast det för mig. Och tro mig, dom där Madde-kramarna är dyrbara!
Det chockade mig totalt att jag skulle reagera på det viset. Men det är vid såna tillfällen man inser hur mycket en del människor verkligen betyder för en. Och Maddo är speciell! Tyckte inte alls om henne i början och hade ångest när jag fick reda på att jag skulle sitta brevid henne på jobbet. Då fick jag ju lov att prata med henne och verka trevlig. Men sen hade vi vår första dejt i Antwerpen och jagade gay parades och den där skrämmande saken visade sig vara riktigt go.
Nu är hon min Maddo!
En person som alltid kommer att betyda mer än vad jag själv lyckats inse...
