They Made Me An Artwork
Jag har förstått att våren har kommit till Irland nu och att Cluain Dara maffian njuter av solen. Har fått små meddelanden om att jag minsann fattades där ute på balkongen eller på grannarnas tak. Ni förstår att så fort det är sol ute, behöver inte vara så överdrivet varmt, så ska man sitta ute och njuta. Grannarnas tak är perfekt, för solen ligger på till kvällen och värmer. Då tar man antingen ut datorn i trädgården eller lämnar dörren öppen, och sen lyssnar man på musik tills grannarna klagar och spelar kort. I vissa fall innefattar detta även öl. När solen gått ner förflyttar man sig till solstolarna, tar ut täcken, tänder ljus och fortsätter kvällen. Det är supermysigt!
Och på grannarnas tak kan man karva in meddelanden med en kapsyl:
Och jag smälte
♥
He Had That Sweet Confusion All Over Himself
Det finns två personer på Irland som gjorde allt så mycket lättare och roligare.
idag fyller en utav dem år, min lilla mys.
Jag satt och läste igenom bloggen idag och det finns små spår utav honom lite överallt. Allt började med att jag blev förälskad i hans jeans och sättet de satt på hans lilla rumpa, haha! Sen var det myskvällar ute i deras bakgård under täcket halva nätterna, filmkvällar, söl dagar ute på gräsmattan och en massa roligt. Och ja, till slut vågade jag lite mer än att bara låtsas frysa lite oskyldigt för att få krypa ner i hans famn.
Sen har han funnits där så många gånger och låtit mig leva i min lilla bubbla. Sista halvåret på Irland var ett utav de värsta jag haft och fula ovanor togs tyvärr upp igen. För även om jag hade min lilla underbara flock av retards omkring mig, tror jag aldrig att jag känt mig så ensam och malplacerad. Men mina två största Swedtards tillät min bubbla att existera och jag kunde se förbi det värsta.
Och på nåt konstigt sätt kändes det som att folk fattade? För jag har aldrig varit med om att människorna omkring inte skämtade och gjorde narr utav det fina. Aldrig hörde jag en kommentar från de som vanligtvis gärna låter käften glappa och sviker. De visste men de lät det vara. Han kunde lägga armen om mig när vi var ute ibland, men aldrig nåt mer. Och det var så fruktansvärt befriande att få hålla allt för oss själva. Så min bubbla var lite helig för mig. Min borttappade lilla sak var bara min och ingen visste vad vi gjorde, sa eller hur vi kände. Vad vi hade hade inget med resten att göra. Det var min egna lilla värld. Just därför har han aldrig riktigt tillkännagivits här heller...han/vi var min fristad från allt omkring. Han var min flykt
Och jag saknar att få ligga brevid dig om nätterna och få känna dina armar omkring mig.
Du e helt underbar, glöm aldrig det!!
Se nu till att hitta dig nån fin tjej som kan få njuta lika mycket utav dig som jag fick
♥
The Love Of a Banana
♥
Need My Future, But Also Need My Past
I'm Not Dead
Länge sen jag skrev nu, men jag har varit upptagen med att försöka visa Frugan Dalarna!
Jag har dock lite tur, för det räcker med att han ser all snö och han är imponerad!! Så mycket finns varken i Belgien eller på Irland
Men vi har gjort Falu gruva iaf och i morgon blir det Bjurs guidning innan han åker hem
Heartlings
Jag har blivit skadad!
Jag kan inte sova riktigt utan antingen insomningspiller eller alkohol. Bra kombination där! Antingen är det omöjligt att somna eller så vaknar jag hela tiden av de sjukaste mardrömmar. Jag tror alla jag bryr mig om har dött en gång var nu, dock var jag inte inblandad i alla utav dödsfallen som tur är. Så mycket som virvlar runt i huvudet nu!
Och allt jag hör eller läser, kopplas direkt till något helt annat. Senast nu när vi åt och mamma läser ur Aftonbladet att Madde har skaffat sig en ny "Fjås". Förvirrat tittar jag upp och tänker precis fråga henne hur hon kunde veta sånt innan jag ens hört nåt? Jag lyckas dock hålla tyst länge nog för att inse att det handlade om prinsessan Madelene. Sen är det långt ifrån samma sak att titta på film nu för tiden. Det fattas liksom en massa
Man känner sig lite delad när man går här hemma och väntar på att det nya livet ska börja, för det gamla är alltid närvarande och spökar. Går inte en dag utan att jag kommer på mig själv att tänka: Vad gör dom just nu? Jag kollar klockan och försöker lista ut vad dom gör på jobbet, om dom är på lunch eller om det kanske är tisdagsmötet med Taggen och Barbro? Om ingen utav dom är inne på MSN, vad gör dom då? Är det kanske film i soffan hemma hos grannen, eller sitter dom i köket och filosofierar?
Det känns faktiskt lite hårt att inte få vara med längre. Dom e ju liksom "mina" och nu har jag inte samma kontroll över dom längre. Inte samma 24 timmars uppdatering. Och ibland känns det fortfarande som att: Nej, jag tar på mig skorna och går över till grannen ett tag. Vi ses i morgon vid taxin! Skitsvårt att intala sig själv att man inte är med där längre!
Jag fick anstränga mig flera gånger igår när allt det här kom på tal, för det suger tag i bröstet på en gång.
För även om jag inte är där kommer ni ändå alltid att vara mina och bara mina. 
Får väl se hur länge det här kortet får vara här. Men jag gjorde mitt bästa och satte dit lite annat passande istället ;)
The Brazen Head
Oj oj, det kommer bli svårt att försöka sysselsätta sig dom här veckorna. Svårast blir det nog att försöka hålla mig från att förändra håret. Bra sugen på nån ny färg, men ska försöka hålla mig och låta den Australiensiska solen sköta jobbet. Dagens projekt blir nya sminket, har en ide!
Men ja, sista kvällen ute i Dublin då:
Jag o Mads tog bussen till Dublin och gav oss på lite shoppping och asiatisk buffe.
Vi mötte upp Johan, Sonny och Maddes pappa med tjej och åt middag på Eddie Rockets. 60-tals inspirerat hamburgehak med världens godaste shakes! Gick vidare mot Irlands äldsta pub, The Brazen Head, och klämde in oss vid den öppna spisen. Jag älskar det stället! Det är trångt, mörkt och mysigt, en massa gamla tavlor, tidnigsurklipp och väggarna är tapetserade med sedlar från hela världen som gästerna skrivit på. Sjukt mycket pengar! Deras bartenders är jätteroliga och trevliga och det är live musik. Var en perfekt sista kväll i staden med de jag kommer sakna mest!
I Have All These Memories
Sitter på jobbet och alla har panik över att det fattas personal. Snö är inte särkillt populärt här nu. Men jag bryr mig inte särskillt mycket, orkar inte. Så länge inget katastrofalt händer, brukar dom kunna lösa det själva. Nej, jag sitter och kör nostalgi race på bloggen istället. Läser alla gamla inlägg och känner att jag börjar få lite små ångest. Eller jag är nog lite rädd, rädd att lämna allt.
Idag är den första december, en dag närmre alla jobbiga farväl.
Hittade så många inlägg, små notiser om händelser, meningar och människor som gjort så stor inverkan på mig. Ibland var det svårt att veta om jag skulle le eller kanske bara brista lite inombords. För allt det försvinner nu ju, lämnas kvar som minnen. Men jag har bestämt mig för att le, för det var det dom fick mig att göra - le!
Det här inlägget tvingade ut mig på rökpaus
♥
Now That's Love
Just one of those moments, when the bartenders drag you behind the bar to capture that special uforgettable feeling
♥
Panic You Could Call IT
Låg och tittade på film inne på rummet och Frugan lämnar ett meddelande på Facebook: Where are you? :-(
Klär på mig mjukisar och traskar ut i vardagsrummet där han sitter och ser ledsen ut. Han kom hem från Belgien ikväll och hade köpt med sig belgisk öl, choklad och en massa fransk ost som luktar tåsvett. Så jag slog mig ner i soffan och vi började filosofiera lite som vi brukar. Och det känndes bra. För även om det ibland kan vara påfrestande att bo med någon är han ändå alltid helt jävla underbar! Jag vet att jag alltid kan lita på honom och att han alltid ställer upp. Han är min Fruga helt enkelt!
Fan alltså, jag önskar jag kunde skippa den här veckan. Jag har ingen aning hur jag ska klara av att sitta varje dag och tänka att nu, precis den här minuten är jag en minut närmre att förlora alla dessa underbara vackra människor. Nu är jag en minut närmre att förlora ännu ett liv. Och jag kommer gråta, jag gråter redan. Idag när vi satt runt bordet och åt vår julgröt, flera dagar för sent. När jag ser min omkring, tänker på alla fina minnen jag sparat inom mig, hör era knasiga kommentarer...jag vet inte hur jag ska bete mig. Vet inte vad jag ska säga för att få er att fatta vad ni betyder för mig. Nästan så jag vill undvika er för att slippa ta itu med det. Vill bara samla er och krama om er så hårt att ni kvävs, så ni fattar. Jag hatar att allt känns så definitiv. Jag vill inte gå runt med den här känslan som skriker att det kanske inte blir nåt mer. Saker rinner ut i sanden helt enkelt. Det är så det är. Men ni är fan ingen jävla sand för mig.
Så om det känns som att jag undviker er nu är det inte för att jag inte tycker om er - tvärtom
I Won't Be Able To Get Home
Och här snöar det, mer och mer!
Väldigt fint att titta på och det känns ju kul med snö till jul!
Det här är dock mindre roligt:
"Flight operations are expected to resume at approx 17.00 - subject to favourable weather conditions."
På Dublin Airport's hemsida hittar man Canceled efter Canceled, och magknipet blir bara värre. Nu snöar det så man knappt ser vägen framför sig och Frugan kom precis med den glada nyheten att flygplatsen är stängd till nio ikväll. Och flyg från Asien dirigeras om till att landa i Manchester. Inte ens på Irland.
VA FAN!
Jag får snart panik
It Just Had To Come Oout
Pengar vi lånade tillsammans, jag satte mitt namn där för att hjälpa. För att jag älskade och trodde på dig. Nu är det enda jag får betalningspåminnelser och varningar. Och jag säger åt dig, ber dig på mina bara knän att snälla, låt inte det här gå över mig. Jag hade inget med ditt lån att göra. Jag bara brydde mig, satte mitt namn brevid ditt. Men nej, ännu en gång är det som att prata med en vägg och duet enda jag får som gensvar är hån och smutskastning. Och det blir bara tyngre och tyngre att försöka stå ut med allt som har med dig att göra. Jag vill bara be dig dra åt helvete och försvinna ur mitt liv. Helst ta med dig de sista två åren. Jag är även beredd att offra allt fint vi haft, för det börjar överskuggas av allt annat nu. Ta mina underbara små troll, jag vet att du kan ta hand om dom. Men snälla, dra inte in mig i nåt mer skit.
Det som är mest skrämmande är att han nog inte vet hur stor påverkan han fortfarande har på mitt liv. Jag gick vidare efter honom, flyttade uomlands och började uppfylla mina drömmar. Nu väntar nästa dröm i februari, Australien. Jag ska utbilda mig till Make Up artist, en dröm jag haft sen jag var liten. Och jag ha gjort det, ja har blivit antagen till skolan, jag har Visum och jag har flygbiljet. Jag är på väg och jag kan! Men får han veta vilken makt han har, är jag rädd att han lika gärna bestämmer sig för att sabba min framtid. Betalar han inte räkningarna på lånet, är det kört. Då kan jag inte ta mitt egna lån. Låna MINA pengar. Och allt det här gör mig illamående.
Igår var en sån dag. När mamma ringer och berättar om betalningspåminnelsen som skickats hem till dom. När jag i panik ringer runt till alla som kan känna honom, men inte får nåt svar. När jag vet att han säkert vet om han inte betalat och medvetet låter bli att svara. För han är trött på att vi bara bråkar om pengar hela tiden. För att han har byggt sin egna lilla värld och hans Rätt och Fel är helt olika allas vårt andras Rätt och Fel. För att ha inte är han längre. Ingen jag känner längre och aldrig skulle vilja lära känna i nuläget. För att han blivit obehalig och främmande.
Igår var en sån dag när jag inte orkade hålla emot längre. När man kommer hem, märker att varken telefonen eller internet fungerar och bryter ihop. För det betyder att jag inte kan fortsätta jaga honom längre. Det betyder att han ännu en gång han vunnit över mig. När varje liten motgång tvingar fram tårar och Frugan får trösta och försöka distrahera alla motbjudande känslor. Det var en sån dag när så fort en sak går fel, följer allt annat med. En sån dag man går och lägger sig tidigt och ångrar att man flyttade så långt hemifrån.
Och idag fortsätter jag jaga!
För jag har fortfarande en dag som jag kan ödsla på att fjäska och ljuga och vara förbannad. För i morgon åker jag hem till Dalarna. I morgon börjar julen och den har han ingenting att göra med längre. Där är han inte välkommen. Julen ska firas med nära och kära...
I'm So Not Rich!
Så var man hemma efter en heldag ute vid kusten.
Det är verkligen fint ute vid Dublins kust och idag var det snäppet bättre. Helt galet vad många fina hus jag har sett. Stora, mäktiga och löjligt dyra kan jag tänka mig. Jag kom på mig själv med att gå runt och vara förbannat avundsjuk på dom som bodde där. Och längst gatorna stod bara dyra bilar. Nej, rik skulle man bli! Och Enya's slott var till salu, gigantiskt! Hälsade även på Bono, eller hans grind iaf. Den ligger längst promenad vägen och man ser verkligen ingentingutav hans hus. Ja, jag provade och hängde lite över muren. Herregud, de e ju Bono!
Stället vi käkade på innan. Personalen var läskigt trevliga överallt och vi misstänker en pakt!
Ett utav alla slott
Nästa slott!
Och nästa...
Och här bor Bono
Man får inte flyga drake på stationen...viktigt!
Men Jesus finns här för oss, pjuh!
Going For A Walk In Killiney
Jahapp, nu har Frugan lurat ut mig på nyttigheter!
Om en timme tar vi bussen in till Dublin och sen Dart ut till kusten. Det blir hajk bland klipporna och sigthseeing bland rikemanshusen. Det ska vara riktigt fint och dessutom bor halva U2 där och ENYA's slott. Jajamen, hon har sitt egna slott! Ska bli intresant, men satans kallt! Längtar redan tills jag kommer hem och får mysa ner mig under täcket till film.
Och håll tummarna nu...ingen snö än så länge!
Anonym Bitterfitta
Det funkar helt enkelt inte idag
Inte för nån
The Apple Dosen't Fall Far From The Tree
Jag e helt slut idag!
Det verkar som att jag för tillfället glömt hur man gör när man sover en hel natt. Igår blev det iaf några timmar tack vare alkoholen, men då mådde ju knoppen värre. På jobbet är det bara krångel och stämningen blir bara mer fel för varje dag som går. Tur att jag snart slipper det där! Och Frugan har fått besök från Holland, så jag bor för tillfället hos grannen, och ikväll har "jag" tydligen lovat att sminka hans besök. Jag vill bara krypa ner under täcket och se på film eller nåt annat osocialt, icke energi krävande. Packa måste jag göra åxå, hur ska jag orka med det då? Det brukar jag ju göra mitt i natten annars. Blir Belgien i morgon förstår ni :) En helg i mitt andra hem och säga Hej Då till mina pojkar.
Men jag upptäckte en ganska rolig sak. I tisdags på skolan jobbade vi med löskägg och peruker. Först tyckte jag att det var lite Charles Manson över det hela...sen såg jag ju: Jag såg precis ut som min pappa gjorde förut!
Ska leta reda på bild sen så får ni se.
Skitcoolt!
Let's Do The Samba
Fick precis ett jättejobbigt sms av Tias:
"Nu är Sambisen borta...hjärttumör"
Min lilla Samba ♥
Var inte riktigt beredd på det här
Under de åren jag och Mattias var tillsammans hittade vi på en hel del bus. Hon följde med till skolan i Rättvik och visade hur man gjorde agility, hur man sprang brevid en cykel utan att trassla in sig. Ni skulle bara veta vad alla var imponerade. Vi va ute på Runn's is och sprang, sov brevid varandra i sängen hemma i Bjurs när ingen såg. Fortfarande efter alla dessa år, kunde de fråga henne: Var e Malin? och genast fattade hon att nåt var på G.
Underbara lilla Sambisen!
Hade hoppats att jag skulle få se gamla tanten nu till jul. Hoppas hon har det bra där hon är!
"hjärta"
Och idag kom nästa attack: "nej du får ett hjärta bara för att du är bra"
Internet är fullt av mycket skit, alldeles för mycket som kan få en att tappa lusten. Men när jag får en sån kommentar från min underbara lilla vän...herregud var det känns i hela överalltet! Älskar dig!
I Find Her Quite Interesting
Tack vare Ida hittade jag den här tjejen
Gillar henne skarpt och hon gör sig riktigt bra på bild. Nästan så det pirrar lite extra i magen. Ni vet ju vad jag tycker om androgyna människor som gillar att tänja lite på gränserna...
We Named Him Bruce
Visst är han lite lik Bruce Willis
