lunsan

Over and over again, the same line from one side to the other. Letter by letter, over and over again. I read it once, I read it twice, Im gonna read it again if I have to.
I see an inner pain. Like a painful reminder that you don't wan't do it again...but what I can't tell.
Over and over again, just some lines on a paper. I say the words out loud, speek them quietly to myself. I pull them apart, investigate them. Take it down piece by piece to try and figure out. Try to reorganize for another purpose. I try to make it into something it's not. Try to hide what's behind it. I read the word again, word for word, over and over again. From one side to the other. My attempts are useless. Can't transform them. They are all still the same.
*
I have a hunger, a need to feel something real. I need to feel that I'm alive. If not, I might think I'm already dead. I have a hunger to bleed. My lungs need to be able to scream. Sometimes I forget to breath. Forget to see what I really need. I know what I need, just don't know how to feed. I want to balance on the edge. Stretch my arms out and do a turn. Just to try. See if I can make it. Am I gonna fall or are you gonna call? If I stand on only one leg, will the wind catch me then? If I close my eyes, will I fall then? I need to feel that I'm alive. I need to feel that I can die.
*
Can you tell my ghost aren't yet fully defeated? That my mind is overheated. Can you see how I'm hurting underneath? How I'm quietly begging you: please! I know what might could happend. I know what risks I take by letting myself feel. By compromising my heal. But my longing to feel is too real. I have an inner pain and a control to gain. This is my game to play
*

You made the train, and I did not. All that was left was your lovely arm, glistening from the summer humidity. It smelled of pine and saddleneck oil.

I have it now, in my living room. It's sitting in a hallway basket, with some umbrellas and a digeridoo. Contact me: I'd like to meet the rest of you.

-Susan

Sån här humor får man om man jobbar med datorer

Tycker det e hysteriskt roligt!

Idag hände det...hela mitt liv har jag drömt om det. Det har alltid känts som en ouppnåelig dröm, iaf inget som kunde hända i Sverige. Jag kommer ihåg att ha sett på filmer, läst om det, fantiserat om det. När jag var i Holland första gången och för första gången i mitt liv kunnat se det med mina egna ögon. Det kändes stort, gav mig hopp. Sen flyttade jag hit och varje dag på tåget flashar det förbi. Jag trycker näsan mot fönstret och drömmer mig bort. Försöker förställa mig hur det ser ut där inne, hur det känns. Lukten. Är det precis som i filmerna?

Idag hade jag min chans...

Jag tog med mig Madde och tillsammans gav vi oss in i det okända. Det var inte riktigt som på film, inte lika varmt. Men det var speciellt, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. I dag uppfyllde jag en utav mina största drömmar...



Idag sprang jag genom ett majsfält♥

Nämn något som gjorde dig glad igår:  En snäll kommentar från en tjej
Vad gjorde du kl 08 imorse:  Satte om mobillarmet på 9,30

Vad gjorde du för 15 min sedan:  Läste Aftonbladet.se

Det sista du sa högt:  Haha! Varför måste jag ta en dusch igen, jag som precis blivit torr
Det senaste någon sa till dig:  Jag tar med spik i morgon

Vad har du druckit idag:  Nada

Vad var det senaste du åt:  En vindruva

Vad var det senaste du köpte:  Batterier

Vad är det för färg på din ytterdörr:  Mörkbrun

Vad är det för väder hos dig nu:  Sun is shining, the weather is sweet. Make you wanna move your dancingfeet

Godaste glassmaken:  Hasselnöt och pistage

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:  Absolut!  ♥

Sover du tungt:  Nja, endast om alkohol finns med i bilden

Drömmer du mardrömmar:   Klart jag gör

Trivs du med ditt jobb:   Hmm, både ja och nej

Favoritklädsel:  Pyjamas!

Favoritlåt just nu:   Dark side of the sun

Vad ser du om du tittar till höger:  En massa fruktskal och småflugor. Fattar inte vart dom kommer ifrån?

Vad gör dig glad just nu:   Mitt varma mjuka täcke

Vad ska du göra härnäst:  Sminka mig

Höger eller vänsterhänt:  Höger

Humör just nu:  Glatt ovetande

Favoritgodis:  Marabou choklad

Kläder just nu:  None

Sommarplaner:  Bada i havet

Hur många kuddar sover du med:  En

Spelar du något instrument:   Jag har spelat tvärflöjt

Morgon eller nattmänniska:   Natt
Vad är viktigast för dig:  Musiken

Är du kittlig:  Jodå, men jag sparkas

Snarkar du:  Om jag e förkyld kanske

Stjärntecken:   Vågen

Äckligaste insekten:  Spindeln, satans äcklig

Längtar du mest efter just nu:   Någon att mysa med

Ni vet hur vissa låtar kan aktivera en viss känsla i kroppen. Hur en låt kan vara så hårt sammanlinkad till ett minne eller en upplevelse, extraordinär eller inte. Kanske en helt vanlig stund i vardagen, sittandes vid frukostbordet med en rostmacka i handen. Men just den sången får dg att minnas hur lätt allting kändes då, hur underbart det kan vara att sitta vid matbordet i huset din barndom utformats, lyssna på melodislingan till P3's nyheter och titta ut över grannes hustak. Eller hur mysigt det var att sitta ute på balkongen med en filt omkring sig just den natten, den sommaren för 2 år sedan med den låten i bakgrunden. Jag har en massa låtar som är sammankopplade till varje liten känsla som är inhyst inom mig. Nu på senare tiden har jag utökat min samling men jag har insett, tyvärr, att det flesta minnen eller känslor som kommer fram gör mig lite halv deppig. Även om den låten var positiv från början och kanske även är positiv, men just när jag lyssnar på den och kan känna den som mest, är det när jag känner mig som ensammast. När jag höjer volymen på min Mp3 och lägger mig under täcket och blundar eller lutar mig mot väggen ute på terassen, det är då, när jag är helt ensam som jag verkligen kan känna musiken. Det är så jag kan verkligen kan njuta och samtidigt ha ont. För mig har njutning alltid gått hand i hand med smärta. Det är inte förrän man verkligen har upplevt smärta som man vet att man lever. Det är inte förrän man har uppskattat och förhandlat med det som gör ont och förhandlat om något bättre som man verkligen kan uppskatta de små sakerna. De pyttesmå sakerna i livet som för mig kan göra så mycket. Jag var beredd på att ge upp dessa små ljusglimtar för några år sedan men jag har insett att det finns så många fler större och mäktigare upplevelser som jag inte vill gå miste om. Så mycket att göra och så många möjligheter. Jag har alltid varit en sökare, alltid velat lite mer än vad jag egentligen kan. En del saker ser jag till att uppfylla, andra drömmer jag fortfarande om. Titta bara på mig nu. Jag vågar inte ens sätta mig på McDonalds ensam och äta för jag skulle känna mig så ensam och ut tittad. Nu jobbar jag med IT, något jag alltid föraktat lite i hemlighet, och bor i min egna lilla studio i Antwerpen, Belgien. En situation jag för ett halvår sedan kunde sätta 1000kr på att jag ALDRIG skulle befinna mig i. Men ödet eller vad man ska kalla det, gav mig en möjlighet och i det ögonblicket var jag i desperat behov av en möjlighet. Inom 2 veckor hade jag en helt ny framtid. Men jag grät och jag mådde dåligt första tiden. Jag var helt ensam i Europa och allt kändes så främmande. Även om kulturen var någorlunda liknande Sverige var jag helt ute på okändt terretorium för min del. Även o jag rest en hel del har jag aldrig varit helt själv. Nu var det även min största dröm som stod på spel, att flytta utomlands helt själv. Jag har redan försökt flytta till Kina en gång och att få ännu ett misslyckat försöki ryggsäcken skulle jag inte orka. Så jag bet ihop och nu känner jag mig mer hemma i Belgien är i Sveirge. Människorna på mitt jobb är helt underbara och jag är förbannat stolt över mig själv att jag tog mig ända hit. Det roliga är att jag fortfarande vägrar att äta själv på en restaurang eller springa efter en buss. För mig ser det alldeles för desperat ut. Jag går hellre hungrig en kväll eller går hem.

Så nu bor jag helt ensam för första gången i mitt liv och det har sina för och nackdelar. Hur underbart är det inte att kunna lämna disken mitt på bordet i en vecka om jag skulle vilja eller gå runt naken och inte bry sig det minsta om någon ser. Men hur underbart det än är att kunna låta trosorna ligga alldeles utanför badrumsdörren när man sparkat av sig dem innan morgon duschen, kan jag inte undgå att märka hur tomt och ensamt det är när jag hör alla tjoande och glada männsikor där ute i natten. När jag går och förbi puben på hörnet varje dag på väg hem från jobbet och inser att trots alla Antwerpare på mitt jobb är jag ändå ganska ensam. En del kvällar har jag funderat på att bara gå och sätta mig vid ett bord och säga att jag behöver nya vänner. Men sen inser jag att jag troligtvis skulle sätta mig vid ett bord med bara killar, för tjejer är så satans komplicerade och skulle bara kolla snett på mig. Så då har jag skrotat det tanken ganska fort då det skulle ses som desperat att slå sig ned vid ett grabb bord. Så jag har traskat förbi, låst upp dörren och klättrat upp för alla mina trappor innan jag klistrat fast min Mp3 i örat och drömt mig bort.

I början av den här veckan satt jag på bussen på väg till jobbet och helt plötsligt satte sig en kille framför mig och jag försvann direkt i gamla minnen och fantasier. Det spelade ingen roll hus fel han såg ut för den doften som omgav honom gjorde precis vad vissa låtar gör med mig, får mig att glömma allt och endast tänka på just den specifika stunden. Jag satt i 20 minuter och mindes just de stunder jag fick med dig. Det varade inte så länge men det var verkligen uppskattat. På morgonen översatte du mitt horoskop på tåget till jobbet, du erbjöd mig alltid en Actimel när jag vaknade, tände alltid ett ljus brevid sängen när du släckte lyset, från första stunden, redan innan vi var tillsammans,ville du hålla handen och du verkade så mogen. Det var du åxå. Mycket mer är vad jag nyss upptäckte. Jag har haft många elaka tankar om dig och kallat dig feg och skitstövel. Men nu inser jag att du gjorde det för oss, för att underlätta för oss. Jag önskar bara du kunde sagt det tidigare. Det spelar ingen roll om jag inte pratat med dig, öga mot öga, på över 1 månad. Det gör fortfarande lika ont att veta att du finns så nära mig men ändå har du aldrig varit längre bort. Jag saknar dig och lättheten som omgav oss i början. Du kunde alltid erbjuda ett skratt. Men nu vet jag vad jag måste jobba för. Jag vet spelreglerna och jag vill inget hellre än att vara din vän. Men oavsett om jag lyckas knuffa undan mina känslor kommer jag aldrig kunna undvika de där speciella stunderna när en hel buss kan fyllas av din doft, din parfym. Den stunden finns inga regler och inga begränsningar. Den stunden är min...

Vissa dagar vet jag inte ens vart jag befinner mig i världen. Jag klär på mig och ska precis gå ned för att handla en quornbiff på ICA när jag inser att det är söndag och alla affärer har stängt i Belgien. Belgien...ett land jag inte visste nåt om för 5 månader sen, bara att dom hade en massa choklad. Nu bor jag i Belgien och inser att jag antagligen kommer bli kvar här. Jag var på semester 1 vecka i Sverige men insåg att det enda jag har i Sverige är min familj. Alla mina vänner är utspridda och vår kontakt är utsuddad. Jag har mer vänner här än vad jag har i mitt eget land. Men här tar jag mer chanser, fler ögonblick än hemma i Sverige. Här lever jag mitt alldeles egna liv och jag kan bjuda in vem jag vill. Jag skulle till och med kunna gå på en pub helt själv, dock aldrig en restaurang. Det är något med att behöva sitta helt själv vid ett bord, tuggandes på en massa mat och blotta sig för alla. Det tar emot. Jag tycker alltid det är lika jobbigt när jag inser att jag måste ta lunch själv på jobbet, gå ned helt själv och ställa mig helt själv i kön för att beställa mat. Antingen försöker jag ragga upp nån lite oskyldigt som följer med ned för att köpa mat eller så skyndar jag mig och äter vid mitt skrivbord. Vissa dagar äter man en yoghurt, andra dagar äter man non-stopp. Bor man ensam finns inte behovet att köpa en massa onödigt, onyttigt utan man köper endast det nödvändigaste. Man kan titta sig själv i spegeln och klappa sig stolt på sin platta mage. Nästa dag trycker man i sig pizza och en massa choklad och önskar att man vågade stoppa fingrarna i halsen för att få det ogjort.

Det finns alltid en massa besvikelser och tårar i livet och strävan efter något ouppnåeligt. Perfektion är inget som existerar i vår självuppfattning. Vi vill alltid ha något bättre, se bättre ut eller upplevas på ett helt annorlunda sätt. Ett bättre sätt. Jag har alltid velat se ut på ett visst sätt, velat bete mig på just det sättet och ge det intrycket. När en ny människa träffar mig för första gången vill jag kunna ge det här intrycket. Man har alltid en massa planer och ideer och tyvärr blir de omkullkastade ibland. Den höga tronen man ställt sina drömmar på i den skyddande glaskupan verkar helt plötsligt vara väldigt låg och sårbar. Men så är det med livet, en del dagar är man fet, en del dagar är man täckt av finnar, oförmögen att prata och verka social eller luktar svett. Men det betyder inte att morgondagen måste vara likadan. Jag vet att det kan vara riktigt jobbigt och svart ibland. Men nu har jag klättrat vidare på min stege och det ska krävas en hel del för att jag ska behöva gå av stegen igen. Så långt som jag klättrat trodde jag aldrig att jag skulle komma och jag tänker inte ge upp utan en fight.

Jag trivs med mitt liv. Jag vet att det kan bli tusen gånger bättre men jag vet åxå att jag är en god bit på väg. Jag blir starkare för varje dag och jag känner på mig att det här bara är början. Nu är det bara jag, jag med alla brister och tillgångar. Mina brister som nu är mina största tillgångar. Min mörka period som jag nu värdesätter högst av allt. Det har lärt mig så otroligt mycket, fått mig att växa. Gjort mig säker på mig själv samtidigt som jag aldrig haft så stora tvivel på min existens. Men jag finns och jag lever. Inget är omöjligt. Även om drömmarna känns milslångt för höga och statistiken skriker åt dig att du inte kommer klara det...skit i allt det. Ät vad du vill, säg vad du vill, klipp ditt hår som du vill och skratta eller låt sig själv gråta precis så högt du vill. Finns viljan så finns även möjligheten. Tro mig!

Mannen var missnöjd med servicen på McDonalds i Falun. Han skrev ett brev för att påpeka bristerna och lämnade sina kontaktuppgifter. Hans klagobrev sattes upp på restaurangens anslagstavla i personalutrymmet. Snart fick falubon ta emot flera hatiska mejl.

- När jag fick det första brevet bröt jag ihop och grät, säger mannen till Dalarnas tidning.

Mejlen anspelade på hans sexuella läggning. Det här är ett av dem:

"Du din jävla bögjävel, jag hoppas du aldrig dyker upp på McDonalds i Falun mer. Alla på restaurangen hatar dig och vet vem du är, din jävla homohora."

Klassades som hatbrott

Falubon polisanmälde mejlen. Hoten och skällsorden kategoriseras som hatbrott.

- Hatbrott kan vara allt från att bli nedslagen på stan, bli utkastad hemifrån till att någon skriker skällsord i skolan, säger Felix König, förbundsordförande i RFSL Ungdom.

I dag samlas de anställda på McDonalds i Falun till ett informationsmöte. Alla säkerhetsrutiner ska gås igenom.

- Jag har jobbat för McDonalds sedan 1984 och aldrig varit med om något liknande. Det här är helt främmande för oss, vi jobbar inom en mångkulturell kedja och sådana här värderingar existerar inte hos oss. Vi ser mycket allvarligt på det här, säger Claes-Göran Jönsson, ägare till McDonalds i Falun.

- Kundens klagomål sattes upp på väggen i all välmening för att alla skulle förstå vad de kan förbättra i kontakten med kunderna. I framtiden kommer vi vara noga med att den som klagar inte ska ha sina kontaktuppgifter synliga, säger Claes-Göran Jönsson.

Kan bli avskedad

Om det visar sig att någon av de anställda ligger bakom hotbreven får personen inte längre jobba kvar. Claes-Göran Jönsson har själv inte pratat med mannen, men en av hans medarbetare har varit i kontakt med honom.

- Jag vill först se om han är intresserad av att ha en kontakt och hitta ett bra sätt att prata med honom.

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet ökade hatbrotten med homofobiska motiv med 45 procent förra året.

- Ökningen beror delvis på att man vågar anmäla sådana här brott oftare i dag. I Sverige har vi en självbild av att vi är öppna och inkluderande, men det är en bild som inte alltid stämmer med verkligheten, säger Felix König, förbundsordförande i RFSL Ungdom

Idag ska det blir över 31 grader i skuggan så det känns lagomt motiverat att sitta inne på kontoret hela dagen. Jag skulle vilja ligga på stranden eller bara ligga kvar i sängen. Har lyckats mig på en dunderförkylning och hostan e på ingående. Känns som jag har en cementklump inne i huvudet vilket gör att mina tankeförmåga fuckas upp ännu mer än innan. Men men...det är snart helg. Lite dumt bara för jag har ju en date ikväll. Får se hur det blir med den. Kanske bara går och sätter oss och dricker en öl nånstanns istället för skaka rumpa på Noxx.

Igår var jag äntligen på banken och fixade alla mina konton och försäkrade lägenheten. Det var hur många papper som helst somjag fick lov att skriva på och han gubben var ju så seeeg. Det tog över en timme och jag hann precis emd bussen till jobbet. Så nu måste jag bara försöka läsa alla papper och lyckas komma på vad allt är? Lite dumt för mitt VISA kort gick i två delar förra helgen så jag kan i nte ta ut pengar. Hoppas mina nya kort kommer nästa vecka. Ska till banken innan jobbet och flörta  lite och försöka ta ut pnegar från VISAt.

På jobbet flummade jag mest runt för jag var så trött. När man jobbar sena skiftet sitter man helt ensam 20-22 och det brukar vara riktigt lugnt. Något samtal kanske och oftast bara nån som vill ha ett nytt lösenord. Men igår 3 min efter att Daniel gått ringer självklart en snubbe och påstår att ingen av hans kollegor kan komma in på deras nätverk. Jag suckar högt för mig själv och ringer sen min teamleader. Hon säger åt mig att ringa en kille i England och jag inser att det här kommer bli jobbigt. Jag ringer Guy och försöker förklara vad problemet gäller men jag vet knappt själv vad det är? Det är ett system som precis blivit överflyttat fråm IBM så ingen har nån riktig koll på det. Men han lovar att ringa runt lite och jag pustar ut. Jag hinner precis lägga på luren när nästa samtal kommer om prescis samma problem. Hela kontoret har problem att komma in på samma nätverk. Jag ringer Guy igen och han börjar lista upp allt jag ska göra.
Paniken börjar komma och Mauro sitter bara och skrattar bredvid mig. Jag får i uppgift att ringa vårt nätverksteam i Malaysia, en jäkla mardröm då man knappt kan höra vad dom säger på engelska. Jag ska ringa vår incidentmanager, Posten Service Desk, svenska nätverksteamet och IBM. Som "tur" var fick jag aldrig tag i Malayerna och i slutändan verkade problemet lösa sig själv så det var väl bara nåt tillfälligt. Men det var svettigt ett tag där...

Jag tog mig hem och nu har en farlig period börjat. Igår innan jag bäddade ner mig i sängen surfade jag runt lite och kollade på roliga frisyrer. Det här kommer bli farligt...han redan börjat spåna lite på ideer

Sitter i sängen o myser nu. Ute regnar det så jag har gjort lite te och tänt några ljus. Ska morgonmysa ett tag till innan det är dags att vara nyttig och aktiv. Sängen är så där prefekt skön nu, inte för mjuk, inte för hård, täcket lagomt tungt och lite svalt i lägenheten så det blir perfekt temperatur under täcket. Mys!

I fredags var alla så glada att arbetsveckan äntligen är slut och sen var det en kille i Shell teamet som slutade, så det var en massa människor på restaurangen vid tågstationen. EDS stället! Jag slutade vid 3 sen tog jag en snabbvända på stan och shoppade jätteskönt oversize T-shirt och flip flops. Har tjatat om såna heöa sommaren så jag tänkte det var dags nu. Sen gick jag och satte mig med alla EDSare och tog en öl. Människorna byttes ut lite då och då men jag satt kvar till slutet. Pratade en massa skoj med norrmannen Andreas. Vid halvnio kom Madde från jobbet och blev väldigt lätt övertalad att sitta kvar och ta en öl. Jga lärde mig ett roligt danskt ord, fisefjes. Vet inte om det stavas så men jag tyckte det var ett roligt fult ord. Den andra Andreas slutade vid 10 på kvällen så jag tog tåget hem till Antwerpen med honom. Kom hem och krashade i sängen.

Idag var det upp tidigt igen, kl 7 ringde klockan och jag ringde för att väcka Madde. Ingen utav oss var så sugen på att lämna sängen men vi skulle ju på äventyr. Jag hoppade in i duschen och kletade på lite smink, satte på mig sköna kläder och flip flop. Äventyr eller inte, det är lördag och jag e ledig så det ska banne mig kännas som att jag går runt i pyjamas.  PÅ stationen köpte jag lite frukost och mötte upp Joeri och Suzy från jobbet. Madde satt redan på tåget och väntade. Vi lyckades sätta oss i den vagnen som skulle invaderas av en massa indier. Helt plötsligt var dom överallt och vi bara tittade på varandra och skrattade. Var som ett dagis, alla skulle ta kort och film och dom sprang hela tiden och delade ut kakor och torkade räkor eller fisk till varandra. Efter en timme lugnade dom äntligen ner sig.
Det var en konstig känsla att åka förbi alla städer i Holland som jag och Jimmy pratat om så länge att flytta till, Rotterdam, Haag, Amsterdam och sen är det ju Haarlem. Nu bor jag nästan där men själv. SÅ jäkla stolt att jag lyckades ta mig dit jag är idag.

Efter 2 timmar kom vi iaf till Amsterdam och trängde oss ut. Vi börjar gå mot centrum och upptäcker att det finns en hel del konstiga varelser på gatorna. När vi börjar titta oss omkring inser vi att vi hamnat i PRIDE festivalen. Ännu en gång har jag och Madde lyckats hamna i en PRIDE festival utan att vi har haft en aning om det. Lyckat! Vi går förbi en kille som spelar på ett "instrument" jag aldrig sett tidigare men det låter riktigt bra! Jag vill ha en sån och kunna spela så...lite dålig ljudkvalite men riktigt häftigt!