lunsan

Fick min dag förstörd av en Finn jävel som ringde in och vägrade lyssna och försöka hjälpa sig själv. Fan, ringer man till en service desk får man väl fan se till att lyssna på personalen istället för att bara muttra att inget funkar och allt vi gör är värdelöst. Jag har så svårt att förstå hur människor kan ringa och det första dom kläcker ur sig är att dom hatar en... hur i helvete hade dom tänkt sig få bra service då? Och när man går det där steget längre och ger lösningar som egentligen inte är tillåtna, men ges bara för att gubb jäveln inte orkar åka 4 mil till en fax maskin, och han FORTFARANDE vägrar ens yttra så lite som första bokstaven på Tack - då gör det fan ont i själen att önska honom en nice day sen. Och sen hänger han kvar resten av dagen, långt där inne och gnager på allt man gör och analyserar om varje händelse så man får lust att ringa till världen och fråga varför den är så värdelös och inte får NÅT att funka?!

Haha, ojoj  *dramatiska stråkar*


Nej, har faktiskt haft en rätt bra vecka nu och lyckats gömma mig i solen och våren, men nu samlas det på hög igen och jag känner bara att jag orkar inte. Det är fortfarande tre arbetsdagar kvar och den där jäkla lördagen ensam i teamet på jobbet som går så jäääkla långsamt och sen är  det helg och jag måste försöka underhålla mig i 10 timmar extra om dagen. Men då får jag städa, gud va skönt det är att städa.

Så i morgon gör jag ett försök att hänga med Joe på konsert på kvällen och skjuta undan skräpet ett tag till. Det kostar bara 15 eur, jag har aldrig varit ute med Joe förut och jag har blivit totalförälskad i deras låt och irriterar grannen med att ha den på repeat. En bra sån kom och tyck synd om mig låt. Men jag känner att det kommer bli en fajt i morgon med mig själv, för jag vet att jag kommer hitta på ursäkter till att inte gå.





Deer Tick





Some stories break your heart
And some with such applaud
Buried deep inside, where it's ok to cry
Some boy's won't shed a tear
Oh, but I tell it like this here
It can break down and get me where it hurts the most

Åh älskade lilla Dan, har du ingen gräns?


 

Ännu en sen kväll och jag har inte all lust att försöka sova. Känner mer för att sitta uppe hela natten och lyssna på bra musik i mjukisar, på rygg med fötterna vickandes mot taket i takt och sippa på lite te. Var ute nyss med hunden och tassade runt till nya soundtracket till Drive och kände mig allmänt förälskad. Sådär så att jag nästan hoppades att jag skulle möta någon som jag kunde hälsa på genom en kram. Men icke, så jag studsade vidare hem och smålog lite för mig själv istället.

Jag har blivit sådär extremt film kär och känner mig helt euforisk av känslor och toner och bilder. Har äntligen fått se Drive och den var så bra. Äntligen en film som är lite annorlunda och kan bjuda på lite nya miljöer. Vet att vissa har sagt att den var världens tråkigaste, men jag menar att det är dom som är tråkiga. Jag var övertygad redan vid första tio minuterna när första låten kör igång att den här filmen skulle vara speciell. Helt fantastiskt soundtrack och känsla!

Och jag vet inte om det är någon sorts bieffekt av att ha spenderat julen hemma hos familjen, men det finns lite för mycket kreativitet just nu känner jag. Igår på kvällspromenaden bestämde jag mig för att köpa oljefärg för då hade jag en massa ideer på saker jag ville måla. Är ju evigheter sen jag målade nåt! Idag har jag kommit på en massa annat knäppt som jag nog måste försöka glömma undan nånstanns för säkerhets skull. Och nu har jag fått med mig allt smink och alla peruker till Berlin... helg snart?
 
Men nu måste jag sova så jag kan få vakna upp brevid mysigaste pojkväns substitutet - Puppy!
Även hon har blivit knäpp efter Sverige besöket, för nu får jag knappt gå upp på morgonen. Innan var det gnäll så fort man råkade röra sig i sängen på morgonen, men nu har den fulingen fått för sig att så fort larmet gått på mobilen så kryper hon upp framför mig och gosar in nosen under hakan. Så det är i princip omöjligt att inte snooza, för det är så förbannat mysigt att ligga och kramas med henne i en timme istället.

Håller på att nöta ut min nya kärlek

I morse var ”vi” uppe vid halvfem och lekte och möblerade om i köket bland kastruller och post. I morse vid normal tid låg alla ”vi” utom jag och sov…suck! Men jaja, jag fick lön igår så det får väl gå för den här gången då. Har bokat flyg hem till jul och väntar bara på svar om Puppy får följa med. Tänkte först om jag skulle lämna henne här, men det kommer inte på fråga. Kattvakt är redan fixat och det enda som fattas nu är att tågen lyckas köra som vanligt när jag kommer till Sverige.

Så eftersom jag fått lön, och efter lite kalkyleringar, så kan jag åka till ett lite större köpcentrum idag och fixa lite pepparkaksdeg och smågrejs.Vill ha en julstjärna och mer växter – och GLÖGG! Orkar jag tar jag med hunden till stan ikväll och går på julmarknad. Var bara det där med public transport som känns lite jobbigt. Igår var det lite delade meningar om vad vi tyckte om S-bahn. Vi åkte till Treptower Park och vägen dit var inga problem. Men hem var vi/jag vagnens stirr objekt. Efter flera timmar i en gigantisk park, där som vanligt alla hundar springer lösa, var både jag och Puppy lagomt irriterade och trötta. Visst, det är jättekul att hundarna får springa omkring som dom vill, men då krävs det fan lite disciplin. Inte ok när en monsterblandning som tar 5 meters galopp steg kommer springandes rakt emot dig och ingen ägare syns till. De flesta är vänliga, men det är lite obehagligt innan man vet. Vi träffade en som inte var så trevlig, men inte brydde sig ägaren om att hennes hund jagade runt min kopplade lilla hund.

Så ja, på vägen hem var Puppy allt annat än medgörlig och klagade högt och tydligt på att hon inte ville mer.

Men Treptower Park var riktigt fint och Spree Park som ligger där vid vattnet var så häftigt. En gammal nöjespark som nu ligger övergiven. Ganska kusligt, men så häftigt. Ni ska få se fler bilder sen.

Igår satt jag och tittade på tyska dokumentärer med engelsk textning och försökte snappa upp lite ord. För lite kan jag faktiskt och mycket har man lärt sig från oväntat håll. Caught On Camera har präntat in en hel del uttryck. Gjorde mentala noteringar om vad som kunde vara användbart och när. Vad är skillnaden på Hamma och Geil? När använda vad?

Det är konstigt att flytta. Känslan man har dagarna innan flytten går till ett nytt land går inte riktigt att beskriva. Det bränner liksom i bröstet, av både äventyrslystnad och skräck. För tänk allt du kommer få se, alla nya intryck och alla människor du kommer träffa. Alla språkbarriärer och alla historier du kan skratta åt. Det är omöjligt att ens försöka föreställa sig hur det kommer bli. Och tänk va irriterande när du inte kan visa dina vänner vad du menar eftersom de inte är där tillsammans med dig? Och utan att verka allt för klyshe, men har man en gång provat på det är man inte riktigt samma person längre. Man har fått något extra och hur man än vrider och vänder på det, har man blivit lite annorlunda. Svårt att lägga ord på det, men det är en känsla man har som inte går att få om man inte flyttat utanför Sveriges gränser innan. Och för mig iaf, har det blvit lite som ett beroende för i varje nytt land kan man bilda en ny variant av sig själv.

Äh, jäkla svammel!
Kort och gott, just nu är jag 100 prozent säker på att Berlin kommer göra mig till nåt bra!
Dessutom har Alfakassan äntligen bestämt sig för att ge mig pengar  :) Alldeles lagomt så att jag kan be dom dra åt ... för jag har fått ett jobb!

 

 En av de vackraste



Cat Power

Hade tänkt ut en massa saker jag skulle skriva, men det blir bara fel hur jag än försöker få till det. Tror jag kärleksdampar lite efter att ha kollat på den här filmen. För fy vad bra den var, på alla sätt och vis. 500 days of summer har fått en stark rival och mina tankar är överallt och trasslar in sig. Så jag är tyst och väntar istället.



Syster åkte direkt till pojkvän för att mysa, jag släpptes av hemma, tog ett glas vin och letade reda på filmens soundtrack på Youtube. Har lyssnat på samma låt i en kvart nu och tittar på när Puppy's överläpp rycker i sömnen och känner att det får vara nog med hjärteansvar för stunden. Och jag har ingen brådska. När det väl händer ska jag se till att det blir bra, riktigt bra, för det är jag värd. Men för stunden har min lilla hund extra mjuk päls efter sitt bad och jag har dagdrömmar så det räcker och blir över.