lunsan

Ja, jag bokade ju som sagt biljetter till Prince på Werchter festivalen i Belgien, i sista stund. Jag erkänner att det är ingen artist jag lyssnar på så, kan inte alls så många låtar han har gjort förutom klassikerna. Men det är Prince. Jag kommer antagligen bara ha den här chansen att få se honom, så det kändes idiotiskt att inte gå. Och det var en utav de bättre konserter jag varit på. Magisk, ur flera olika aspekter.

1. Endast några minuter efter att jag bokat biljetter och hoppade runt som en galning av lycka, läste jag min syster sms "Ring mig på en gång" Sen fick jag anstränga mig för att kunna andas normalt. Sista kvällen för min morfar skulle det visa sig sen. Så på ett sätt kommer Prince alltid påminna mig om morfar. Han finns där.

Jag åkte till Bryssel på morgonen och drog med mig Jeff till stadsparken där vi sov lite, haha. Sen åkte vi till Bruce och kollade in hans nya lägenhet. Jag tvingade honom att låna mig hans dusch...han hade en massa roliga inställningar med massage och vattenfall. Vi åkte tillbaka till min gamla lägenhet och jag skrattade så jag hade ont i magen. Det var strålande sol och varmt när vi åkte mot konserten, men efter halva vägen börjar det regna, nej ösregna, och vi får stanna till vid sidan av vägen för vi ser helt enkelt inget.



Det åskar, blåser och stormar och jag börjar vli lite orolig hur det här skulle gå? De lämnar av mig 3 km från festivalområdet, för alla vägar är avspärrade. Jag börjar traska i regnet, men det gör mig inte så mycket. Det flyger fjärilar i magen och jag ska på äventyr.



2. Jag har fobi för att göra vissa saker själv. Som att äta ensam bland folk, gå på en bar själv, eller alla situationer där jag kan tvingas leta upp okända människor och vara social. Men jag vill åxå göra det. Jag vill klara av det, och det här var ett delmål. Jag gick på konsert helt själv. Ingen jag kände som åxå skulle dit. Visst var det läskigt, och jag rökte nästan ett halvt paket innan jag kom fram till festival området. Men jag gjorde det. Jag gjorde det och med bra betyg dessutom!

Så fort jag kom fram i regnet, mötte jag ett gäng från Bryssel som jag fick hänga på. Riktigt trevliga grabbar. Vi gick fram mot scenen och endast en kvart efter att sista förbandet slutat, började konserten. Jag tror alla blev lite paffa att det gick så fort. Han körde på sin stil och det kunde lika gärna varit Prince för 20 år sen. Och oj, va kort han är! Skulle lätt kunna ta honom under tröjan och springa därifrån! Och som sagt, även om jag visste långt ifrån alla låtar, var det grymt!








3. Jag rockade järnet på konserten. Normalt sett brukar jag aldrig hoppa runt och toka mig. Har aldrig känt mig riktigt bekväm med det. Men inte den här gången. Var så skönt för jag brydde mig verkligen inte ett dugg om vad andra sa. Det här var mitt ögonblick och ingen skulle få stoppa mig.


Det spöregnade hela tiden före konserten, det slutade så fort konserten började. Gissa vad som hände under Purple Rain, och endast Purple Rain?






Jajamen, det började spöregna!
Och alla som inte hade paraply eller annat, klädde helt enkelt av sig för att försöka hålla åtminstonde ett plagg någorlunda torrt. Det var helt perfekt! Och han sjöng så fint. Och jag blev helt varm om hjärtat. En låt och sen slutade det regna.

4. Att som liten flicka som jag e, haha, få chansen att uppleva en sån ikon, är jag så tacksam för. Jag fick aldrig se Michael Jackson, och Prince kommer nog inte hålla på länge till. Så när Purple Rain spelades reste sig håret på armarna. Det var historia! Det  var stort!



Jag tror att han körde 4 eller 5 extranummer och det var lätt värt alla pengar. Få fortfarande gåshud när jag hör hans låtar.