So, Take It To The Stage In a Multicoloured Jacket, Take It Jackpot, Crackpot, Strutting Like a Peacock













Igår åkte flickorna i familjen till Stockholm för att se på The Ark's avskedskonsert på Gröna Lund

Det var riktigt bra och det var många med tårar i ögonen när slutet kom. Jag är vlä inget maniskt fan av gruppen, men jag gillar dom starkt. Och jag fick anstränga mig för att inte ge efter när trummisen gömmer ansiktet i händerna och hulkar. Och kören på slutet var jättefin, med 15000 människor som sjunger för full hals!

En riktigt bra helg!



 

Escape, Delete, Defeat

Fy faaan vilken jävla dag och det värsta har inte ens kommit än.
Kan hitta många orsaker till varför jag vill hänga mig över toaletten nu och låsa dörren.

Har ringt en gammal vän som jag ska träffa ikväll och jag tror inte han vet vad han gett sig in på. I värsta fall kommer jag ösa ur mig allt på honom och bli hysterisk. Men jag hoppas det kan räcka med lite gammal hederlig fika.

Om 1½ timme ringer Berlin för en Skype intervju och jag har inte gjort nåt på min förberedelse lista och känner att det här kommer gå på skit. Megaskit! Och jag blir så trött och så fruktansvärt ledsen på att en enda människa fortfarande kan sabba så mycket för mig. Och det värsta är att han själv inte inser hur illa det är. Istället är det jag som blir anklagad för att vara kall och hemsk som människa. Senast vi pratade frågade han vart hans Malin tagit vägen? Jag svarade helt enkelt att henne förtjänar inte du!

Ännu en gång har jag spenderat dagar åt att jaga en och samma person för något gott jag gjorde för många år sen. Jag har fått lära mig en jäkligt dyr läxa, mentalt och med risk för fysiskt nu. Med kronofogden på halsen och en betalningsanmärkning på ett lån jag inte rört. Det känns kan jag meddela. Jäkligt hårt!

Och alltid, alltid när jag har nåt bra på gång lyckas han dra ner mig i skiten igen. Jag har förlorat ett jobb tack vare honom, precis innan jag skulle ta lånet till Australien ringde Inkasso igen, samma dag som jag kom tillbaka till Belgien flyr han landet och försvinner och ställer till en jäkla massa skit. Och nu ska jag snart ha telefonintervju för att försöka fixa till ett liv jag vill ha, och vad är det enda jag tänker på? Att jag hoppas den här människan försvinner ur mitt liv snart. Jag har aldrig offrat mig så och fått göra så jäkla mycket skit för en människa jag avskyr och jag kan inte gömma mig heller. För mitt namn står brevid hans som lånetagare.

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka bli fin och komma på vad som är så jäkla bra med mig så jag kan fly till Berlin.



Reminder:
Ta fler Fuck You kort

Lock Me In

Mamma: Ska du ut o plocka svamp?
Jag: Neeeej! Är trött på att rensa svamp nu.
Mamma: Men om du hittar nåt kan du ju plocka lite som ni kan göra svampsås av ikväll?
jag: Ja, jo det skulle jag väl kunna göra!


Efter en timme i skogen för att Puppy skulle få springa av sig:



Suck, va e det för fel på mig?


Stop Those Butterly Things

Har pratat mer med Tyskland idag, men med ett annat företag den här gången.
Ska prata mer på torsdag och det börjar pirra lite i magen fast det inte får än. För då blir jag bara besviken om jag inte får det och förbannar allt i min närhet i minst en vecka. För fan va kul det hade varit! Syster är väl lite halvimponerad av mig som precis bestämt sig att flytta tillbaka till Falun. Men men...





Tugga tugga



+ 9/11

Det var varm ute och jag hade lyckats smita tidigare från jobbet på DjurMagazinet och tagit bussen. När jag kom hem var det överallt på nyheterna, ett plan hade krashat in i World Trade Center. Sen var det bara fler och fler plan som krashade och det kändes så overkligt?

Har kollat på en massa dokumentärer och minnesceremonier idag om 10 årsdagen av 9/11 och det känns fortfarande overkligt. Har hört så många tragiska berättelser idag, men det som brände till mest bakom ögonen var något jag inte visste.

Efter att båda tornet rasat, fick larmcentralen en massa samtal från anhöriga som fått intalade röstmeddelanden från sina vänner/familjemedlemmar. Meddelanden där de berättade att de fortfarande levde, men var instängda och behövde hjälp. De som var på plats och letade efter överlevande blev informerade om detta och försökte jobba ännu hårdare med att gräva fram människor ur rasmassorna. Men de lyckades inte hitta någon utav dessa röstmeddelanden levandes, för det hade blivit fel på tekniken.
När tornen fortfarande stod kvar, blev belastningen på telenätet för hög och alla samtal riktades mot samma satelit som satte signalerna på vänt. Så röstmeddelanden som offren talat in på anhörigas mobiler sattes i kö och skickades ut allt eftersom det lugnande ner sig- upp till 3 dagar senare. 

Det gjorde bara så ont i mig att höra om alla dessa falska hopp som skickades ut, långt efter att personen dött




 


I'm Gonna Make It Good

Inatt har jag fått världens sämsta tips av er, så skärp er!
Ska ni vara i mina drömmar och springa får ni se till att göra bättre!

Det är blå himmel idag och jag har tänkt göra den här dagen till en riktigt bra. Jag ska plantera nya jordgubbsplantor, rensa upp i stenpartiet och omorganisera lite bland alla växter. En del plantor växer alldeles för fort och vissa har inte lärt sig att hålla sig på sin plats än. Men jag klagar inte om jag får lorta ner mig lite. Och jag ska göra det i linne, så jag kan putta bort hösten lite.

Sen ska jag ta en lååång dusch, kanske tom raka benen? Ta lång tid på mig att sminka, även om det inte behövs och ta upp toan i flera timmar. För ikväll ska vi ut och dansa och den här gången ska det bli bra!



My Stomach Hurts, So I'm Lookin' For a Purse To Snatch


Nu har jag kommit till den här åldersnojan igen, en månad kvar nu av mitt 25 åriga liv. Hur fan i helvete blev jag så här gammal? Jag vet inte hur många gamla klasskompisar jag upptäckt som nyblivna föräldrar den här sommaren? Senast igår fick jag reda på att en tjej jag känt hela mitt liv ska bli mamma i november och både hon och hennes syster har köpt hus och blivit seriösa. Andra är inne på sitt tredje barn, har gift sig och går väl säkert i pension snart med?

Jag är fan inte beredd på allt sånt där än, även om jag länge trott det.
Jag håller på att längta ihjäl mig efter förändring, men inte alls den förändringen. Jag vill spontan färga/klippa håret, ta tåget till nåt nytt ställe och gå vilse, försöka lista ut vad det står på förpackningarna i mataffären, stolt beställa frietjes met speciaalsaus utan att staka mig och jag vill prata engelska. Gud vad jag saknar att få prata engelska! Jag vill träffa en massa nya människor som inte har en aning om vem jag varit innan och jag vill hitta nya världar.

Så snälla, snälla Tyskland - anställ mig!
Jag behöver ett äventyr som inte innefattar allt det där vanliga en 26 åring ska göra!



And I ain't never did a crime I ain't have to do.
But now I'm back with the facts givin' 'em back to you.
Don't let 'em jack you up, back you up, crack you up and pimp smack you up.
You gotta learn to hold ya own


It's a New Obsession


Är det normalt att få ångest av att plocka svamp?



Min terapi den här sommaren har varit att plocka bär och svamp och gå runt och lulla runt i skogen. I söndags sa jag att det fick vara bra med svamp nu, för det är så förbannat tråkigt att rensa. Det gick sådär...igår var vi ute i skogen för att Puppy skulle få springa av sig och jag blir fast efter att ha hittat lite svamp. Lite svamp som visade sig vara en hel jäkla massa svamp. Svamp som jag fick lov att gå tillbaka och plocka idag. Svamp som ger mig ångest för att jag inte kan plocka allt! Fick lov att gå därifrån för hunden tyckte jag var tråkig och jag höll på att få ett nervöst sammanbrott när jag insåg att jag inte kunde plocka alla. Så nu sitter jag här och har rensat 6 liter svamp, hälften kvar och ryggen har halvt gått av. Och vad är det enda jag tänker på?
- att jag kanske måste tillbaka i morgon för att plocka mer...

Tror det är dags att hitta en ny terapiform!


We Were Running On The Streets Of Paris



We Did Paris And Her Neighbour

Tanken var att jag skulle bo kvar i Belgien när syster o Jossan kom på besök, men det fick det bli lite omorganisation!
Mötte upp flickorna i Antwerpen där de shoppat loss inne på New Yorker då deras flyg landade innan mitt. Vi tog spårvagnen hem till Hoboken där Bruce väntade på oss och en trött filmkväll väntade.



Nästa dag var det Bryssel som gällde och den lilla lilla kissande pojken.
Först tänkte vi göra lite mer sightseeing, men med min gå vilse statistik ansåg vi oss inte ha tid med det. Gick runt lite i centrum istället, gick på Delerium där allt hänger upp och ner i taket och drack öl, hittade en häftig bar med upplysta kistor som bord, mörkt, gothiskt, rock och snygg bartender. På vägen hem sjöng vi med till systers musik hon har på mobilen och skrämde iväg alla fick pojken i sätet bredvid att bli generad.





På fredagen tog vi tåget till Brugge och åt på en jättemysig restaurang  med öppen eld mitt bland borden där kocken grillade köttet. Jag gjorde en chansning och beställde en soppa på kycklingbuljong, det e ju bara buljong tänkte jag. men när tallriken kom in stirrade jag bara på den och kände hur ångesten växte sig stor. men brödet var supergott! Vi gick runt o kikade lite innan vi hoppade på tåget till Gent för lite beer sighseeing i galghuset där de hängde människor förut och en annan mysig bar vid vattnet med en massa flummon. Det var många skratt anfall och det var bara början på en galen kväll.
På tåget hem roade vi oss med att titta på en kille som sjöng för sin spegelbild i tågfönstret och headbangade för allt han var värd. Inte helt 100 i skallen där!
På spårvagnen fortsatte vi kommentera människor eftersom vi anser att vi är dom enda som kan svenska i Belgien. Det började med att ett par vi pratat om såg antingen kunde vara far/dotter - ung/jättegammal vinkade åt oss när de gick av och stirrade lite obehagligt. Nästa överraskning kom när mamman som satt framför oss med sitt barn, gick av och glatt säger Hej då! Vi svarar och skrattar förvånat för det var ju skithäftigt att hon kunde säga det på svenska...sen fattar vi att hon kanske kunde mer än att bara säga hej då...oops!






Nästa morgon var det att gå upp tidigt för nu var det roadtrip till Paris som gällde. Vi var alla extremt pepp!




Vi lånade Jeffs bil och Jeff som chaufför och på 3 timmar var vi i Paris och parkerade vid Notre Dame efter ca 1 timmes bilkö för att komma 5 km. Det var 45 min kö för att komma in där så vi gick vidare till The Louvre och tappade hakorna när jag och sis gick in på innergården/parken. Helvete va stort det var!! och fint, gud va fint Paris är!





Vi gick vidare mot Eiffeltornet och pojkarna höll på att få fnatt på svenskorna som sprang mot rött och vi fattade inte varför man skulle vänta på grönt när det inte kom några bilar?











Och det e rätt mäktigt det där tornet när man kommer upp till utkiksplatsen. Hade jag bott i Paris hade jag suttit där på kvällarna och studerat människorna och tänka, Haha, jag bor här!

Nu var alla trötta i benen så vi tog tunnelbana tillbaka och hoppade in i bilen igen.
Men ja, det finns så mycket fint att titta på i Paris och man undrar nästan om dom har moderna hus i normala storlekar? Fransmännen kan jag nog dock vara utan - dom e snorkiga!









Vi kom hem till Hoboken vid halvtvå och det var det bara att bättra på sminket lite innan vi drog till Cafe Local och vickade på rumpan till sex. Det var ett trött gäng som vaknade på söndag eftermiddag och dagen bestod av strips, bio och inte så mycket mer



På måndag kväll var det dags att flyga tillbaka till Sverige och efter lite krångel kom vi fram till flygplatsen!
Syster och Jossan åkte 40 min innan mig och vi åkte alla tåg hem från flygplatsen i Sverige. På samma tåg visade det sig dessutom efter lite detektivarbete!



Jag har syster som vägrar titta när vi tar kort...ler gör hon iaf  ;)  en sak i taget




It's Like One, Two Three...


Idag har jag gått omkring och tjurat hela dagen och förbannat det där exet - IGEN!
å nu e det dessutom September...på skit e det!



In Need Of a Dog Shrink?



Jag försöker intala mig själv att jag har en normal hund, men ibland får jag anstränga mig lite mer än andra dagar -




Mamma hittade stackars mjukis Bernard, sittandes huvudlös framför en tom matskål




Huvudet låg på golvet i ett annat rum...


We Are Turistas

Syster började packa för flera veckor sen och jag har inte ens packat ur väskan sen Irland.
Men jag får väl sätta igång, för halvelva går bussen in till Falun och tåget till Arlanda. Hade ju vart surt o missa flyget och jag vet at syster skulle döda mig! Men ja, tidpotimist är mitt andra namn!

men nu blir det en veckas turistande i Belgien med syster o Jossan!

 


the PC e CP

Så jag kryper ner bredvid puppy och kramas lite istället


Out Of Office



Moments From The Past


Nu har jag haft PMS i flera dagar fast jag inte borde ha det - kan man ha kronisk PMS?
Är trött på att inte veta nåt om vad jag vill och förbannat trött på att inte ha några pengar. Får nog vänta en månad till innan jag kan göra nåt vettigt och inte bara läsa om alla böcker jag har i brist på annat. Folkskygg har jag blivit å och det är ännu mer irriterande. Men det enda alla gamla kompisar gör är ju att föröka sig hela tiden och jag får ju bara enorm åldersnoja och allt sånt där. Och de som inte förökar sig gör samma saker som de alltid har gjort och jag har just insett hur pyttelitet och tråkigt Falun är. Jag sitter ständigt och dagdrömmer om vart jag vill resa, flytta, hur jag ska få ihop pengar till det och vilka jag vill åka och hälsa på igen.
Ena stunden vill jag göra precis som alla här och skaffa familj och hus och inte bry mig mer. Nästa sekund sitter jag nästan manisk och letar efter gamla kort, letar mig in i vänners liv utanför Sverige för att se vad som händer och bevisa för mig själv att jag faktiskt åxå bott där. Att jag inte är som de andra som bara förökar sig och kanske åker på charter en gång om året. För även om jag drömt om en egen familj sen jag var nybliven tonåring, har jag insett att det e inte jag, inte än. Jag har inte tid för det finns en hel värld där ute att upptäcka. Ingen aning vart jag är just nu, men det kommer jag väl inse snart.

Nu vill jag bara att det ska bli torsdag så jag kan få komma hem till mina nötter på Irland!
Maddo har lovat mig en ballong när jag träffar dom på flygplatsen   ♥





(Jag står längst ut till vänster)

Gud vad jag kan sakna gymnastiken, träningarna, lägren, tävlingarna vi åkte på i hela Sverige och känslan av att flyga fram och lita på sig själv och sin kropp. Härliga tider!








Jag och Tias på Roskilde, det var ett äventyr







Bungyjump i Thailand och jag tror aldrig jag vart så rädd i hela mitt liv.



Fan människor, ut och res.
Det finns så jäkla mycket att uppleva där ute som ni aldrig kan hitta här






A Piece Of Stolen Art


Det var för fint för att inte sno från Sofia




My Name Is Hesher


 


Nu ÄNTLIGEN har jag hittat Hesher!
Har väntat som faen på den här filmen och hatat IMDB som sagt att den var klar redan 2010. Så nu ska jag ta en öl, sätta mig bekvämt i soffan (så skönt man kan med en hund som ligger raklång och snarkar) och sen ska jag titta på en skitbra film! Finns även risk för lite dreggel, men det kan jag ta!

Heck, I can take a lot more than that if it spells J-O-S-E-P-H  ;)

Love, Friends, Knowledge, Job, Apartment, Dreams, Future




what happend...?


Did a Whole Week In a Weekend

Har kommit hem från Gävle nu med ett ansikte som är lysande rött och en sårig hårbotten - det var fint väder!
Riktigt kul o nu blir det soffläge resten av kvällen



syster, pappa o mamma

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0