A Girl Can dream, can't she?
Hmm, känns lite skumt att sitta på jobbet igen och frysa, titta ut på alla gråa moln och titta på klockan som går alldeles för sakta. De senaste veckorna har bråkat med inställningarna och försökt få det till att jag är på väg tillbaka till Belgien. Det har varit så underbart och avslappnande att få gå på mina gata igen, haha! Få träffa gamla vänner och suga åt mig allt bekant. Kom på mig själv flera gånger med att sitta och flina för mig själv åt de mest idiotiska saker.
”Titta där, den bänken brukade jag sitta på när jag väntade på tåget”
”Åh, stadsparken e fortfarande lika grön och lummig”
”Killen på subway jobbar fortfarande kvar och kommer fortfarande ihåg mig”
”Efter det här huset kommer ett gigantiskt majsfält längst med tågrälset, snart i perfekt spring höjd”
”Det där namnet känner jag igen (pekar på alla vägskyltar)”
Ja, ni fattar!
Små onödiga saker som ingen fattar, men som får mig alldeles harmonisk och lugn. Så jag har sugit åt mig allt gammalt och lyckats samla på mig ett bra lager av må-bra känslor. Lite det som gjort att jag äntligen känt mig hemma igen och ibland glömt bort att jag faktiskt inte bor där längre. Dumma inställningar som krånglar. Och jag har lyckats designa så många planer. Ibland önskar jag att jag kunde lägga energin till annat än att drömma och fantisera om allt jag vill göra. Det är ansträngande att vilja så mycket. Men å andra sidan hade jag inte gjort allt jag ändå hunnit med, om jag inte ägnat mig åt dagdrömmeri. Skulle vilja kalla det min specialitet! Och eftersom det är så lugnt på jobbet nu, lutar jag mig tillbaka och vickar lite på tårna. Krävs mycket planerande om den senaste planen ska gå i lås... är klockan tolv snart eller?
Det tråkiga är att allt det här gör Irland så mycket mer oåtkomligt att tycka om.
Varje gång jag kommit tillbaka från ett soligt och varmt Belgien, har jag landat i ett grått och regnigt Irland. Den gröna ön verkar inte anstränga sig särskillt mycket för att samla pluspoäng.
Men ikväll ska jag bara vara hemma och inte göra särskillt mycket alls. Ta på mig mjukisbyxor, stor tröja och mysa ner mig med mina drömmar. Irland fungerar så länge jag har något att se fram emot...
Back to the rain again
Har haft några riktigt bra dagar, och vill inte alls tillbaka
Belgium loves me
helgen har varit underbar, och den har bara precis startat!
Sticker o moter upp Frugan nu sa drar vi pa stadsfest i Gent.
Kram pa er alla
Sensation White
Innan insläppet
Sen började det
Det delades ut självlysande vantar och det var riktigt grymt att se alla lysande klappande händer sen när dom körde Queens: We will rock you!
Halva grejen med Sensation är just showen. Alla lysen och uppträdanden
För att inte tala om alla konstiga människor i sina utstyrslar.
Eller flygande lysande trekanter publiken puttade runt i folkhavet
Eller 40.000 människor som sätter sig ned, "cause the man said so"
Det var dans under stjärnorna och det var en natt utan några som helst bekymmer.
Tog mig an en jesus älskare utanför och vi disskuterade mannen där uppe hur länge som helst kändes det som. Var kul för han hade egentligen inte så mycket att komma med och jag fick kämpa att inte säga precis vad jag tyckte. Han var ju trots allt ganska trevlig.
Vi hittade en buss in till Amsterdam och tog oss till tågstationen. Fick vänta en timme på morgontåget till Antwerpen och nog var manlite sliten alltid
Resan slutade vid elva på morgonen i Jeffs lägenhet och både jag o Danne däckade på luftmadrassen.
En riktigt bra kväll och natt!
I september släpps biljetterna till Sensation i Dusseldorf för nyår...Count me in!
Smacked By Butterflies
Jag har ont så jag knappt kan stå upp pgaq den där helvetiska träningsvärken.
Men jag kan knappt sitta still, tuggar förväntansfullt på tuggummit, spottar ut det och tar ett nytt. Känner mig förälskad i alla jag träffar och vill ge dom en kram. Kanske till och med kan bjida på en puss om dom är snälla.
Vet ni varför?
För om 3½ timme åker jag till flygplatsen och hoppar på planet till Belgien.
Och om 10 timmar sitter jag där på min hörnpub med Jeffi, Cowboyen och Danne och myser järnet!
Sometimes It's Just Wrong
Vet inte vad som hände?
Allt bara slog i botten och det gör lite ont, ont och väldigt jobbigt.
"Sometimes you should just be here instead of over there"
Har hittat lägenheter och pratat med underbara lilla Jeffi...jag vill hem!
Jag vill hem och mysa i mitt Belgien med mina knäppa vänner och sitta upp hela nätterna med pojkarna och disskutera världen. Vill inte vara här just nu.
Och dom är elaka i telefonmötet...
Hem och krama kudden
Antwerpens New baby
Oj oj, nu är det dags att åka hem.
Vi har ju fått en ny bebis
En liten söt flodäst har fötts och jag kan inte få nog utav den.Jag vill åxå ha en sån plaskandes hemma.
Förra året var det en liten elefantunge som föddes och det var fest i hela Antwerpen. Får ju skämmas att jag inte sett den än. Men i sommar... dags att åka hem igen
Time Just Keep Ticking
Ungefär den här tidpunkten för ett år sedan gick jag med nervösa steg omkring på Zaventem flygplats i Belgien. Aldrig någonsin hade jag varit i landet och visste i princip ingenting om det. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och känt mig så liten. Inom loppet av två veckor hade jag fått jobb utomlands och flyttat från Sverige. Ingen kände jag och ingen aning om vem jag skulle flytta in med. Han var från Indien och pratade konstigt. Staden hette Mechelen och jag skulle åka buss dit, det var allt jag visste.
Lyckades hitta på bussarna och släpade med mig den tunga väskan. Det tog bara några minuter innan hjärtat började banka på inne i bröstet och jag kände det där fåniga flinet närma sig. Det var grönt, allt var grönt. Bussen passerade en liten väderkvarn omringad av olika blommor, små gator med gamla och täta byggnader, kyrkor överallt och skyltar på holländska. Jag fick en riktig kick när jag insåg att herregud, jag hade flyttat utomlands!!
Hoppade av i Mechelen efter att ha rådfrågat chauffören och möts av ett torg fullt av människor drickandes på öl på varje liten uteservering. Fick lov att ta av mig till linne och det var så underbart. Det var vår, nytt och spännande och plötsligt kände jag mig större än någonsin. Satt där ett tag och njöt innan jag tog taxi till lägenheten jag skulle bo i. Några dagar innan jag åkte hade jag fått kontakt med en indisk kille som hade ett rum att hyra ut i sin trea. Mamma tyckte nog det var lite jobbigt men han var himla trevlig. Fick mitt egna lilla rum med vattensäng och en grym utsikt från 12 våningen.
På kvällen tog Sath med mig ut för att inspektera staden och jag föll direkt, utan tvekan. Tänk er små gränder, kullerstenar, gamla byggnader och kyrkor och varmt. Jag njöt av varje sekund. Vi satte oss på en restaurang och pratade lite och drack. Tack vare det var jag jättebakis första dagen på jobbet. När vi kom hem igen fastnade jag framför fönstret. Det var en väldigt märklig känsla när man såg världen utanför och visste att nu var man en del utav den. Det var inte längre Sverige och famljen utan nu var jag helt ensam. Skrämmande men spännande!
Tänk att det var ett helt år sedan jag vinkades av på Arlanda av mamma, pappa och syrran? Det var jobbigt. Dom fick ju lov att gråta och då fick jag lov. Visst att jag bott långt hemifrån tidigare men då tog det 4½ timme med bil, sen var jag hemma. Nu skulle det vara ännu längre mellan besöken och det gjorde lite ont. Gör fortfarande! Men jag överlevde och lärde mig trivas riktigt bra i Belgien. Första tiden var jobbig men jag tänkte inte låta mig själv ge upp. Det blev mitt hem och jag hoppas jag kommer tillbaka dit i framtiden. Nu har jag lyckats byta land ännu en gång och vi får väl se vart jag befinner mig vid två års jubileet? Förhoppningsvis på resande fot och upptäcker världen med min ryggsäck!
Men jag vet med säkerhet att jag inte behöver vara besviken på mitt liv. Jag har ändå gjort mer än vad de flesta lyckats med och jag är långt ifrån klar. Är säker på att mina barnbarn kommer få höra många historier när den tiden kommer.
Shomi
Allt ar som det ska vara
glad Malin!
They're Telling Me It's Beautiful
Började med att jag kände mig superduktig, gick upp i tid och fick till och med vänta på taxin. Går ut och möts av en massa snö!!! Får lite småpanik eftersom Irland är värdelösa på att hantera snö.
Börjar måla upp hur jag kommer missa flyget för att det är kaos på vägarna men lyckas intala mig själv att det är lugn. Alla sover så här tidigt. Sen kommer nästa problem; det kommer ingen taxi? försöker ringa men ingen svarar: Hade bokat en till fem och blir sur på allt som vågar röra sig. Såg till att förbanna varenda liten snöflinga som vågade sig nära.
Ringer till andra taxibolag och kollar hur lång tid det skulle ta för dom att köra mig, det började bli bråttom. Till slut hör taxin av sig och 25 minuter senare är jag på väg till flyget. Det var ingen munter Malin.
Sover lite på flyget och landar i mitt Belgien. Spanade lite på flygplatsen efter pojkar i fina mossor. Kryllade av ögongodis!
Sprang ut och kramade om Jeff som hamtade upp mig. Sen hela vägen mot Antwerpen satt jag med näsan tryckt mot fönstret och kände mig som världens lyckligaste; jag hade kommit hem igen!
Jag älskar Belgien och atmosfären. Det är lite halvskabbigt, men charmigt skabbigt. På Irland är det bara skabbigt rakt igenom. Alla gamla hus och byggnader, de små trädgårdarna. Här är allt olika och inte som på Irland där alla hus och kvarter består av likadan hus med likadana soffor. Belgien känns mer personligt.
Vi lämnade av lite grejer, drack lite kaffe för att vakna och sen åkte vi mot Mechelen. Det var en skum känsla att komma tillbaka till EDS och gamla jobbet. Nervöst och spännande att få träffa alla igen. Jag åt den efterlängtade torsdags pastan och den var precis lika god som jag förväntat mig. Dock ingen curryketchup så det var lite av en besvikelse. På den tiden var det torsdagar som gällde för mig o Maddo. Enda gången det fanns vegetarisk varm mat.
Efter en massa kramande, skvallrande och hjärtslag som slog lite hårdare satte jag mig på taget hem till Antwerpen igen. Det är konstigt hur något så simpelt som att åka tåg kan få en att le och se fånig ut? Nostalgi!
Tog en tur i Antwerpen och lyckades äntligen hitta mina skor. Har jagat dom i flera veckor nu, men igår slog jag till inne på New Look.
Vi slappade lite i lägenheten och jag försökte lugna mina nerver. Räknade ned minuterna innan vi skulle bege oss mot Bryssel och mina andra dreggelobjekt. Dom brukar åxå bära mössa!
Det började bra, lite bilkö men helt klart godtagbart. Sen blev det bara värre och värre. Overallt var det stopp i trafiken och jag tvingade Jeff att ta andra vägar och låta den dar rösten som berattar vart man ska åka att hitta en ny väg åt oss. Men vart vi än åkte var det stopp. Konserten började åtta och jag fick små panik. Jag hade inte tagit mig ända till Belgien och väntat i flera månader bara för att missa dom. Sa för att avreagera mig skrek jag hårdrockslåtar och hoppade runt i bilen. Till slut kom vi fram och sprang in.
En bilresa som vanligtvis tar 40 min hade nu tagit 1 timme och 40 minuter.
Arenan var mycket mindre än jag fårväntat mig och vi kunde komma ganska långt fram trots att vi var sena.Vet inte riktigt vad jag ska sätta medelåldern på, men jag kände mig ganska gammal. Jäklar vad alla tjejer skrek så fort något verkade röra sig bakom draperiet. Fattar inte hur killarna står ut med det? Dom lär ju garanterat ha tinnitus?
Till slut körde dom igång och jag tror att de första minuterna var jag i chock. Ni vet hur man kan göra med sina idoler ibland, Man placerar dom på en hög piedestal och förväntar sig att dom ska kunna trolla. Helt plötsligt står dom 20 meter ifrån mig och ser högst levande ut. Tog ett tag att fatta det. Dom var inte påhittade eller magiska. Dom var precis som jag! Det var skumt men en väldigt skön känsla. Så det där med att hoppa runt som en galning och gråta skippade jag. Stod istället och njöt och imponerades över allt de lyckats med. Det krävs nagot alldeles extra för att komma dit dom är idag.
Låtarna var perfekta, tvillingarna var heta...vad mer kan man begära? När showen var slut var jag helt slut i fötterna. Dock glad att jag valde klackar så jag kunde se över alla andra. Bilen kändes helt underbar att sätta sig i. Det hade gått riktigt bra tills dess. Men när sen vi åkte därifran och deras turnebussar försvann bakom oss började dom där hemska tankarna smyga sig på. Om killarna nu var precis som jag betyder det att dom inte kan trolla. OK, dom kan ordna kaos i alla tjejers hjärtan, men dom hostar och går på toa precis som alla andra människor. Varfor har inte jag tagit mig dit då? Varför sitter jag alltid med tankar och ideer som jag vill göra, men aldrig får gjort?
Det blev prestationsångest och jag blev förbannad på mig själv att jag inte gjort något åt det tdigare. Fan, jag hatar att bli gammal. Man kanske inte kan bli världskänd, men man kan iaf se till att uppfylla de mål som krävs for att man ska må bra. Se till att leva och aldrig tveka på att ge sig av på äventyr. Konsekvenser finns bara där for att skapa tvekan. Tänk inte på morgondagen, den kommer vare sig man vill eller inte. Din tid går förlorad varje sekund, se till att gora ngåot utav den. Jag må närma mig familje åldern, men dom där barnen får banne mig vänta ett tag till. Jag har alldeles for många äventyr kvar att uppleva innan jag ska införa mina söndags traditioner med te och äggmacka framfor TVn:
Vet inte om det hörs något förutom en massa skrik?
Me and the Mopp
Nu e det storstädning och saker flyger omkring mig.
Gick upp vid nio och det är inte så mycket kvar nu. Packa det sista, torka lite kök och sen tänkte jag köra iväg Sonny och Brian till Leixlip med grejerna så jag får ta mig en tur med moppen. Kan ju inte ha en massa pojkar här när jag ska flänga runt och leka rockstjärna heller! För det är ju ett måste vid städning, att greppa mopphandtaget och flyga fram över golvet och bjuda grannarna på skönsång.
Fick en ide igår vid tre på natten, Eftersom jag förhoppningsvis kommer få en massa pengar tillbaka på skatten och kanske lite bonus vid nästa löning, tänkte jag bjuda mig själv på en weekend till Belgien den 25 februari och gå på konsert. Känner att det börjar bli dags att se dom där grabbarna nu och eftersom dom skryter med att deras show kommer vara årets bästa, känns det ju dumt att inte göra det. Sen kan jag ju inte gå runt med en massa pengar på fickan - tänk på rånrisken!
Sleep
Låg och sträckte på mig i sängen, stretchade tårna och gäspade så käken nästan gick ur led. Knakade ryggen så man känner hur varje kota hoppar till och kan inte låta bli att le lite. Idag e det söndag, jag har sovit till två och nu e det frukost. Känns som att jag har varit ledig i flera veckor. De sista veckorna på 2009 var verkligen speciella och underbara. Kan inte annat än att längta tillbaka. Jag vill tillbaka till Bjurs och familjen, tillbaka till "min" lägenhet i Antwerpen och tillbaka till Sensation. Jag har helt underbara vänner och oslagbar familj. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan jag ser dem igen. I mars kommer Sensation till Belgien så då är jag ju garanterat där. Sverige får bli i vår när snön inte är lika närvarande. Kanske får dra hit dom innan och bjuda dom på en guiness?
Sensation White
Jag hade mitt bästa nyår på årets Sensation i Dusseldorf. Jag,Jeff och Bruce dansade hela natten/morgonen och det var riktigt bra. Vi tog bilen till Tyskland vid ett på förmiddagen och resan tog ca. 2 timmar. Det var bara lite vägbygge som förvirrade GPSen men det löste sig. Det var jättelätt att hitta hotellet som låg precis vid Köningsalle. En massa minnen bubblade upp på en gång och jag blev helt nostalgisk och hoppade runt. Vi packade upp allt i hotellrummet och bestämde oss för att vara slöa-roomservice! Pasta och champage. Precis som åren innan förfestade vi till nedräkningen på RTL, årets top 100. 
På fjärrkontrollen fanns en knapp för Bill...jag vet då vilken Bill jag skulle vilja klicka fram och gömma under täcket!
Vi kletade på oss en massa smink och begav oss mot tunnelbanan. Vita människor överallt-Malin fortsatte hoppandet och kramade på killarna för att dom ville följa med mig
Vi hann precis till öppningen men jag får nog tyvär säga att årets show var minst imponerande. Bäst var den stora eken första året. Men jag säger ju inte att dte var dåligt. Det blev en del WOW!
Det var omöjligt att försöka sitta stilla så när vi gick längst upp på läktaren hittade jag världens guldläge att stå på. Man hade hela arenan nedanför sig och kände sig nästan lite som Rose i Titanic när hon flyger längst fram på båten...ni vet! Det var mäktigt!
Jag bestämde mig för att ta kort på allt och alla för oftast glömmer man bort det helt enkelt. Vd tolvslaget friade jag till Maddo och hon sa ja. Jag tror på ett sommarbröllop. Eller kanske ett Tahitiskt bröllop på stranden med en varsin turtle som ringbärare...
snow
Snokaos i hela europa; underbart!
I Belgien har det snoat hela morgonen och Bryssels flygplats har stangt. Hoppas bara dom har koll pa att jag maste flyga hem pa tisdag, annars blir jag arg!
Vi e ett slitet gang idag. Bruce har akt ivag pa bowling och jag leker DJ och vantar pa att kocken Jeff ska bli klar med pannkakorna. Vi far se hur aktiva vi blir idag? Igar var det fullt upp.
Joeri och Suzy hamtade upp mig sen akte vi till Tyskland pa julmarknad. Det var sa satans kallt och det forsta vi gjorde nar vikom dit var att kopa ett extra par strumpor. Det hjalpte ett tag men ganska snart domnade tarna bort igen. Vi gick runt o kikade lite, sen bestamde vi oss for att hoppa runt bland cafeerna istallet. Men det var mysigt. Vi akte tillbaka till Antwerpen och jqg gjorde lite pannkakor at pojkarna innan det blev Stereo Sushi. Vi vqrute i god tid som vanligt:kl.3 pa natten. Sa det var ganska lite folk men det betyder bara att det blir mer plats for oss. Vi var dom sista kvar och sen gick vi hem i snon och spelade lite reagge i nagra timmar. Fick nagra timmars somn och det kanns verkligen som en akta slo sondag idag. Det far bli julklapps shopping i morgon istallet.
Har forsokt ladda upp bilder men det gick alldeles for segt. Vi tar det sen!
Det var ett trott gang jag lamnade i lordags morgon
Det har holl dom pa med nar jag sov
Det var riktigt kallt i Tyskland
Brr
jag har saknat mina pojkar
Redo för Irland
Nu så, mitt organiserade kaos börjar äntligen se organiserat ut!
Det var en jäkligt seg start men efter att blivit väckt av en promenad i störtregn, lite öl och bra musik så kom jag igång rätt fort. Väskan e packad och klar...eller det går inte i mer rättare sagt! Har inte provat stänga den än, men allt går med lite vilja :) Det mesta är städat och diskat, jag e nyduschad och luktar relativt gott! Jeff och Bruce håller just nu på att kämpa sig upp för min lååånga trapp och snart är det party! Det blir fest hela vägen till flygplatsen. KOmmer vara död i morgon men det var väl lite skit samma.Sista natten i Antwerpen och då ska det partas.
Ska vara lite social, men vi hörs i morgon. Antagligen i Irland. wiiie!
Då kommer min Maddo och möter upp mig. Min lilla familj! Var så kul på EDS för alla trodde vi var systrar, vi var ju blåögda och mörkhåriga! Jag saknar henne......
Och fluffet så klart! Fan va kul det kommer bli
Jag vill inte
KLockan är fyra och jag borde springa runt som yr höna och packa alla grejer och fixa. Men nej, jag ligger här i sängen och kollar på klockan som tickar. Jag måste tvätta, diska, packa, städa, rensa ut allt jag inte behöver, duscha och sen göra mig i ordning för kvällen. Men jag orkar inte. Då måste jag ju åka sen?! Lite flyttångest på gång får jag nog erkänna. Har lyckats betala räkningar idag iaf och kokat lite makaroner. Och resväskan står ju iaf nere på golvet och väntar. Ska försöka slå liv i mig efter det här. Samla ihop allt tvätt, traska iväg till en tvättmaskin och handla lite inspirerande tillbehör. Men jag kom på en riktigt bra sak. I morogn på flygplatsen kan jag äta en Starbucks frukost med den där supergoa jul latten de hade senast. Så det längtar jag faktiskt till.
Hittade lite rolig musik som kanske hjälper till med packningen: Major Lazer
The end of EDS
Igår var då sista dagen på jobbet. Det var en väldigt slö dag som innehöll mycket youtube och stand up comedy. Vid lunch åt jag min sista äckliga EDS baugette och den var precis så illa som jag kom ihåg den. Men det var ju sista dagen, så jag fick offra mig. Vid fyra var det dags att lämna in badgen och vinka hej då. Gick ändå ganska bra för mitt team e ju borta ändå. Bara Alex och Eric kvar men Alex följde med mig till Cafe Olifant ett tag. Mötte upp Joeri och Zusie och efter ett tag började människorna droppa in. Tine kom, Roel, David och Mauro. Det var riktigt roligt och jag är så glad att ni kom dit. Efter ett tag började folk dra sig hemmåt och man fick lov att börja säga Hej Då. Men jag bet ihop och det funkade. Följde min söta Roel till tåget och kramade om. Kommer sakna den lillskiten! Vid tolv gick mitt tåg till Antwerpen och det var i med Mp3n på en gång och försöka tänka på annat. Jag kom hem och laddade mobilen och kollade internet. Då sprack det! Jag grät som ett barn när jag läste alla gulliga meddelanden ich insåg att jag skulle få lov att lämna helt underbara männsikor igen. Jag hatar att flytta! Nu e det bara börja om på nytt igen. Eller inte riktigt, jag har ju mina vänner på Irland med, men ändå. Kommer sakna Belgien.
Roel
Zusie och Silva
Roel och David
Mauro
Plötsligt kommer det in en barnvagn full med små goingar. Jag kund eiju inte annat än springa fram till dom och pussa lite
I hate this part
From Wikipedia, the free encyclopedia
Love is any of a number of emotions related to a sense of strong affection[1] and attachment. The word love can refer to a variety of different feelings, states, and attitudes, ranging from generic pleasure ("I loved that meal") to intense interpersonal attraction ("I love my husband"). This diversity of uses and meanings, combined with the complexity of the feelings involved, makes love unusually difficult to consistently define, even compared to other emotional states.
As an abstract concept, love usually refers to a deep, ineffable feeling of tenderly caring for another person. Even this limited conception of love, however, encompasses a wealth of different feelings, from the passionate desire and intimacy of romantic love to the nonsexual emotional closeness of familial and platonic love[2] to the profound oneness or devotion of religious love.[3] Love in its various forms acts as a major facilitator of interpersonal relationships and, owing to its central psychological importance, is one of the most common themes in the creative arts.
Crazy!
Nej, vet ni vad?
Jag ska göra nåt helgalet!
Jag går och lägger mig nu, orkar inte vara vaken längre. Det börjar bli tantvarning på mig, kl 20,30
Sista dagen på jobbet i morgon
ångest
Morgon mys
O ja, det var tur att jag rakade benen igår!Har legat och myst hela natten/morgonen och gett kyssar och blivit pussad på. Jag har stått ute i regnet på terassen mitt i natten med två armar omkring mig. Jag har skrattat och känt mig behövd.
Det tackar vi för!
