lunsan

Nej, jag gick inte till jobbet i morse, oväntat!

Var upptagen hela natten med mina erövringar i sänghalmen. Herregud vad svettigt det var ett tag där, haha! Jag hoppas på sanndröm!

Men jag ska iaf gå hem från jobbet idag och hoppas att jag blir lite piggare. Det tar på krafterna såna nätter. Sen blir det en till promenad för nu jädrar i mig ska jag bli nyttig. Och äter man inte lika mycket eftersom mammas mat inte längre är tillgänlig, borde det funka.

Kollade upp Juli’s agenda och det kändes genast lite lättare:

2-4 juli = Sensation White i Amsterdam och hälsa på Belgien

16-19 juli = Gothic Festival, VNV-Nation och Gentse feesten i Belgien

24-26 juli = TomorrowLand och mys i Belgien med Dj Mauretti

30 juli-10 augusti = Sverige igen

Det blir inte bättre än så!

Då behöver jag bara överleva en månad till sen innan skolan börjar och har jag tur kommer familjen ned i oktober sen och firar att jag kommit halvvägs till femtio.

Och sennnnnnnnnnnn äet Halloween och sen börjar julen. Nej, men det kommer nog gå ändå det här! Ska bli spännande att se vad nästa år bjuder på... ska man börja plugga holländska eller tyska eller kanske nåt helt annat språk?

Nu ska jag på möte och träffa Frugans efterträdare, sen är det bara två timmar kvar

Två och en halv timme kvar på jobbet, solen skiner och jag har planer för kvällen. Börjar känna resfebern komma nu. Eller resfeber kanske man inte kan kalla det, men det börjar pirra i magen och under fötterna. Har liksom lite svårt att sitta still och försöka koncentrera mig på jobbet. I morgon kväll flyger jag hem till Sverige!
Så ikväll ska jag bada och bli ren, strutta runt med en öl i handen och packa och sjunga. Prova kläder och vara sådär tjejig och antagigen stå och pussa mot spegeln. Kommer säkert inte kunna sova inatt heller av två orsaker. Kollade igenom bloggen vad jag gjorxde förra året den här tiden:

Took The Trunk To Antwerpen

Kommer ihåg det så bra. Den där tunga jäkla resväskan och dom där hemska trapporna som gav mig blåmärken på hela benen. Men det var lite magiskt. Jag fick fylla på min garderob i min alldeles egna lägenhet i Antwerpen. Första gången jag skulle bo ensam och i en stor stad som dessutom var utomlands och jättemysig. Det var riktigt varmt den dagen och jag kände mig faktiskts några centimeter längre.

Jag kommer antagligen inte somna förrän sent inatt, för jag kommer vara så sprallig och tänka på hur hårt jag ska krama alla. Det är en orsak. Den andra komme rinte vara lika trevlig. Men det behöver jag lite öl för att berätta om. Det var ju den sista natten för alla dessa år sen
♥

Idag är en bättre dag.

Idag bjöd Maddo på soppa och jag mådde inte ens illa. Har till och med känt mig nyttig idag och haft arbete hela dagen. Riktigt skönt och jag har blivit lite klarare på vad jag vill göra och ta vägen. Hur jag än gör bli det fel och konstigt, men det är sånt man får ta. Som Jeffi sa:

”You win some, you loose some”

Har en vecka kvar tills jag börjar bege mig mot flygplatsen och flyget hem till Sverige. Tror inte dom förstår riktigt hur underbart det ska bli att få se alla igen och få en riktig svensk midsommar. Ingen IKEA midsommar med Ballerinakakor på ett kontor i Kina eller Belgien. Nej, nu ska jag träffa vänner och familj i Sverige och det kommer säkert regna, men vem bryr sig? Jag ska få åka HEM! Sen börjar en månad full av äventyr. Sensation White i Amsterdam, Gothic festival i Belgien med VNV-Nation och sen TomorrowLand. Sen tillbaka till Sverige igen för lite mer semester. Mycket flygande hit och dit, men det är så jag vill ha det. Vad som händer sen återstår att se?

Allt jag vet är att någon kommer få stå ut med mig, klängandes och gosandes nere vid vattnet i Boom...

Jag tycker inte om det som håller på att hända. Blir illamående av det, rent ut sagt.

Känns som att jag hamnat i en återvändsgränd och jag kommer fan inte ut ur den. Låg hemma i sängen hela eftermiddagen igår och tänkte. Gömde mig för den här  gröna ön som jag tydligen ska bo på och försökte hitta utvägar. Eller vägar överhuvudtaget. Ska jag svänga, backa eller gå på upptäcktsfärd efter nya mål? För som det känns nu står jag bara och stampar på samma ställe och jag börjar få skavsår. Har inte ork att gå på repeat hela dagarna och hoppas på att nästa månad kan komma lite fortare. Ibland hittar jag små ljusglimtar och lyckas intala mig själv att, jo det här går nog. Irland året ut, sen kan du börja leta nya äventyr. Det som skrämmer är att dom där stunderna blir allt färre och börjar bli alldeles för lätta att vifta bort. Alla orsaker jag hade tidigare att stanna har jag lyckats byta ut mot orsaker till att inte stanna. För jag vill ju egentligen vara nån annanstans.

Kanske det har att göra med att jag snart ska få åka hem till min familj? Att jag börjat inse hur mycket jag faktiskt saknar dom och att ha ett stabilt liv. En plattform att stå på och ha en plats jag känner att jag hör hemma på. För nu känns det som att jag bara försöker fly från allt. Om inte här, vart? Har sökt jobb lite överallt, på flera olika kontinenter. Har funderat på att kanske äntligen utbilda mig till make up artist. Har funderat på att flytta hem igen till mitt blåa rum för ett tag. Bara för att andas. Och jag har funderat på att ta tillbaka min lägenhet i Antwerpen när Jeff vill flytta. Har gjort en lista på resmål jag vill se innan jag slår mig till ro. Just nu  är det allt och ingenting på samma gång. Lite panikartat, för jag kan fan inte andas här.

Jag blir rastlös av att sitta framför skärmen och stirra på inboxen. Blir trött av att behöva röra på mig, för varför borde jag? Jag fryser konstant på min nya plats men jag tänker inte flytta. Vill inte sitta bredvid någon som konstant inspekterar vad jag gör eller inte gör. Vill försöka hitta motivation men känner mig helt blind.

Jag mår illa. Illa av att äta, att inte äta, tänka, att ställa mig upp och att åka buss. Fysiskt och mentalt mår jag illa. Och jag känner mig ensam. Alla vet att jag är en enstöring ibland. Att jag behöver mina dagar, inlåst på rummet. Men jag behöver närhet åxå. För när jag kommer ut från rummet behöver jag någon som kan krama om mig och ge mig lite trygghet. Det fattas för mycket kärlek i mitt liv just nu för att jag ska kunna trösta mig själv. När blev allt så svårt?

Fredagshumör och det blir bara bättre.
Har fyllt på förrådet nu och skratt tårarna har runnit, som alltid.

Saknar lilla greken

Det är en jobbig tid som börjar nu, plågsam skräckfylld tid. Malin är rädd och vet inte hur hon ska klara av kvällarna längre?

Idag vaknade jag tar på mig byxor och börjar gå mot dörren. En halvmeter innan tar det stopp mitt i steget och jag fryser till is. Inte en till jäkel! Mitt på lampknappen, precis vid dörren, sitter ännu en sån där stor snuskig äcklig värdelös spindel och skrattar åt mig. Åh det var hemskt. Stor med långa ben brun. Fick svårt att andas, kunde inte titta på den, men ville inte släppa den ur sikte så den kunde rymma heller. Och frugan sov, så ingen kunde hjälpa mig. Så jag tog sats, sprang in på toan och försökt göra mig i ordning så länge. Allt som rörde sig, eller verkade röra sig antogs för att vara ett sånt där litet monster ocg jag vet inte hur många saker jag tappade eller slängde i väggen, ifall attmonstret satt på den. Jag hade ett par lösögonfransar som jag till slut fick lov att gömma i en låda eftersom de gav mig hjärtattack varje gång jag såg dem.

Äntligen kom frugan upp och jag bad honom halvt gråtandes att ta bort den. Han tittade roat på mig och gick sen in i mitt rum bara för att konstatera att den flyttat på sig. Så den där äckliga saken är fortfarande kvar i mitt rum och jag måste hitta nytt boende. Eller ringa Anticimex! Fan ta dom där påhitten! Andra morgonen i rad nu som jag blir överfallen av dom.

Hade tänkt goggla en bild så ni får se dom, men det klarar jag inte av. Fortfarande skakis och ser i syne. Blir sån här fobi värre med åldern?

Klocka ut, ta buss in till Dublin, köpa jacka...sen konsert

RAAAAAAGE!

Jäkla Maddo, nu har hon satt griller i huvudet på mig.
- Maddo, kan inte du flytta till Belgien med mig igen?
- Nja, jag vill inte dit igen.
*Malin muttrar lite tyst för isg själv*
- Men du Malin, kan vi inte flytta till Hamburg istället?

Hmm, då började det igen då. Har ju alltid velat flytta till Tyskland och lära mig språket och sen kommer hon med en sån bomb! Jaha, bara att börja drömma lite och forska lite i smyg. Det här kan jag ju inte bara släppa...