Tierpark And The Free Dressers
Det är roligt hur drömmar påverkar ens humör morgonen man vaknat upp. I natt var jag inne på sista månaden i Tyskland och var på väg till L.A för några månader innan nästa äventyr. Det var så där härligt pirrigt i magen och jag började planera packningen och hur jag skulle organisera resan och vart jag skulle ta vägen. Haha, åh vad jag älskar den känslan. Precis innan det händer…
Så jag tänkte mig ett år till i Tyskland och om inget stort händer (talkin ’bout loove) drar jag hemåt sen och familjiserar mig igen. Jag har fortfarande platser kvar att drömma om, men jag tror inte det tjänar nåt till att fortsätta till nästa och försöka, utan det får ta sin tid. Bara för att man flyttar hem betyder inte det att man måste stanna för evigt. Dessutom har jag ju alltid drömt ett Skåne torp med olivträd i terrakotta krukor och trädetaljer med flagnad färg.
Såå, efter den drömmen och den planen gjorde jag lite soulsearching (hah, igen!) och bestämde att jag har ett år på mig att uppleva Berlin, så varför spenderar jag mesta tiden inne i lägenheten och laddar ner filmer? Må hända att jag har lite folk fobi, men jag behöver inte prata med människor för att uppleva. Och min nästa inrednings detalj ska vara foton, ramar och minnen som fyller väggar och hyllor. Jag betalar för månadskort som låter mig åka tunnelbana, spårvagn, pendeltåg och buss i hela Berlin så egentligen finns ingen ursäkt att inte åka runt. Obegränsat med foto tillfällen!
Varje vecka, en ny grej – det är planen!
Därför åkte jag och hunden till Tierpark idag för att utforska grönområdena och nog fanns det gott om såna! Grymt fin park mitt i allt och STOR! Vi gick runt i över två timmar och fotade, luktade på blommor tittade på statyer och Sovjetiska minnesmonument, kastade pinnar och badade. Genade även genom några buskar och hamnade rakt på en nudist äng med en massa fria människor omkring oss och jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla? De var överallt och jag börjar fatta att den här nudist rörelsen kanske är lite större och mer accepterad än jag trott. Haha, det skulle vart Sverige det här!
Haha, på pendeln hem satt vi på ett fullt tåg och Puppy däckade på en gång i mitt knä i sin vanliga charmiga "trött så jag kan dö" stil - som en soffpotatis med magen upp och huvudet lutat mot axeln. Det är inte graciöst men det är satans sött! Plötsligt kommer en kvinna fram och börjar prata med oss snabbt och uppjagat för det här var tydligen hennes station. Jag vet inte vad hon sa, hörde bara Hund, Frau och Liebe och hade världens leende upptryckt mitt framför näsan. Bebisspråk och klapp på huvudet fick Puppy så jag antar att damen i fråga tyckte bebisen i mitt knä var precis lika bedårande som jag tycker att hon är ♥
Soffpotatisen går all in!
