lunsan

Om vi någon gång skulle få chansen att återuppleva ett ögonblick så har jag en stark kandidat efter att ha varit ute och gått på Puppy ikväll. Herregud, jag skrattar fortfarande åt dåren!


Efter att vi mött en gigantiskt St Bernard ute på ängen, har aldrig sett en sån stor Bernard, kom vi till ett hus med en katt och Puppy kände sig lagomt stöddig. Den lilla svanstippen jobbade frenetiskt och hon spenderade mer tid ovanför marken än ståendes på den. Riktigt spännande även om katten inte kunde brytt sig mindre om tönt hunden som äntligen vågade ge sig på lite lek när det blev mindre storlek på motståndaren.

Jag gick lite före och försökte få med henne, men hon sprang bara runt och studsade...tills katten rörde på sig!

Lagomt när Ari kom fram till katten igen gjorde den ett litet utfall och fräste till och jag har aldrig sett Puppy så rädd. Hon hoppade rakt upp och sen iväg långt bort, som skjuten ur en kanonkula in på de andra gatorna och högt tjutande och gråtande. Hon höll ju på att bli mördad av katten och jag höll på att dö av skratt för det såg så satans komiskt ut. Men sen tog det nån minut innan hon saktade ned och hon tjöt lätt i 5 sekunder och jag är glad att vi inte mötte nån för då hade jag väl blivit inburad för hund misshandel.

- Det var inte jag, det var katten!
- Jaha, katten som står där bakom stängslet, eller?
- Mm, precis!

Nej, ibland är hon världens drygaste hund men idag är hon guld värd  ♥