Please Make Sence
Jag tycker det är väldigt orättvist allt det här med kvinnligt och manligt!
Beklagade mig för Maddo idag att det e banne mig inte lätt med hormoner, gud nej!
Det pendlar verkligen mellan att vrida nacken av folk eller ta med dom hem och låsa in dom just nu. Säg nåt snällt, säg Hej och le och jag är såld. Ta sista gratis äpplet på jobbet, tryck dig förbi mig på en överbelastad buss och du är flådd och svenska icke godkända ord muttras fram. Håll min hand samtidigt som du skriver en viktig kom-ihåg-lapp på min handled och jag bjuder hem dig på middag -- bokstavligen! Ge mig en smiley på chatten och jag funderar allvarligt på att bryta benet så jag har en anledning att ringa. Eller, ge fan i att aldrig svara på nåt jag skriver på töntiga ansiktsboken och jag börjar radera och kastar förbannelser över alla ignoranta jävlar som inte bryr sig om mig längre.
Kär och hatisk på samma gång är inte vilken Gott & Blandat påse som helst.
Nej, njut killar av att få vara killar och bara behöva oroa er för lökringar under armarna. Föreställ er en månad där ni först får PMS med alla möjliga humörsvägningar, sen kommer en attack av finnar och äckliga tonårsbestyr som man inte borde ha när man närmar sig trettioårs krisen. När sen den biten är över, kommer de garanterade irriterande dagarna med uppsvälld Michelin-gubbe kropp och ont i hela jävla mellankroppen och ett överdoserande av värktabletter. När detta äntligen är över är det högst tre veckor av normalitet innan skiten börjar igen. Och hur blir man av med detta?
- Bli gravid och få ännu ondare och noll sömn
- Sterilisera dig
- Vänta tills du blir femtio och går in i kanske minst lika underbara klimakteriet med sina alldeles egna bonuspriser Finns det nåt som heter manligt klimakterie?
som bonus på det, förfrågan om jobb i Belgien...så jag gjorde en massa sit ups och benböj. 
