lunsan

Det finns väldigt många hundar i Berlin men just idag tror jag varje gatuhörn hade en extra hund utställd för uppvisning av de olika former på hund öron som kan erbjudas. Det var spikraka öron som skulle kunna spetsa någon, krokiga öron och öron som nådde nästintill ned till marken. Det var nyfikna nosar och förvirrade hjärtslag utspridda över hela dagen i ett kaotiskt mönster. Förvirrat uppskattat och förbannat sorgligt.

Det får gå några dagar till, sen ska jag gå igenom deras mapp på datorn, full med minnen och kärlek. Än gör det lite för ont i bröstet för att orka med de mörka små knappögonen och den söta lilla dubbelhakan och alla veck av skinn som hon antagligen kunde forma till en kudde om hon ville och vila huvudet på. Vart fick hon allt skinn ifrån? Kärlek har ingen storleks begränsning och den här lilla damen tog bra mycket mer plats än hennes egentliga storlek i världen, i min värld. I mångas värld.

Även om jag inte varit med på flera år och hon och Sputte bott med Jimmy, har hon alltid varit med. Mycket skit har hänt, både på min tid och efter att jag och Jimmy flyttade isär. Men alltid kunde man lita på att Chili var där och kramade om. Det spelade ingen roll om jag var i Kina eller Australien, för alltid fanns det en liten tjockis på andra sidan internet och tittade upp från knäet in i webkameran och gäspade. Knölade in sig där hon egentligen inte fick plats och grymtade som en gris. Sputnik hade aldrig tid för sånt. Han var alltid upptagen med annat. Men Chili hade alltid tid. Hon var gos och mys personifierat i denna fyrbenta avlånga kropp.

Idag ute på ängen efter jobbet kastade jag och Puppy boll och de där underbara kvälls fåglarna började sitt kvälls kvitter i solnedgången. Det var så lugnande och jag önskar jag kunde tagit med dig. Släppt lös dig så du kunde springa runt och nosa och smaka på allt konstigt som ligger på den där ängen. Tänk va gott! Jag kastade iväg bollen och sa lite tyst i smyg att Ta bollen då, Chili.

Men hon fattade inte sånt. Haha, hon var inte världens smartaste. Hon hade antagligen bara sprungit efter för att Puppy sprungit före och viftat på svansen så hela kroppen svajade fram och tillbaka. Hon hade jagat upp sig själv och blivit alldeles andfådd, sen hade hon stannat och förväntansfullt tittat sig omkring för att försöka klura ut vad hon gjorde egentligen. Men nej, bollen hade hon inte hämtat. Inte världens smartaste men absolut världens goaste.

Men jag kastade bollen åt henne ändå...för hon e så satans söt när hon gör så.

Ja, ta bollen då, Chili!