lunsan

Nu har jag bott i Berlin i sex månader...vart fan tog tiden vägen?







Känns som att jag flyttade hit nyss och jag kommer fortfarande ihåg hur vilset det var första natten, sen till lägenheten och ingen öppnar för att ge mig nycklar och ingen svara när jag ringer - skratta eller gråta? Kommer till slut in i lägenheten och faller pladask för all mys potential den har och berättar uppjagat om för Puppy att vi banne mig har flyttat!

Letar mig till mataffären som vi passerade med taxin och försöker mig på min första "You speak English?" och kommer därifrån med öl, ett paket smaklösa nudlar (som jag sen gav till hunden) och torra kringlor. Haha, fan va äckligt det var!

Äh, konstigt med att försöka sig på tidsuppfattning...