lunsan

Det här bland det finaste jag hört från honom



Underbara lilla Håkan som kan få hjärtat att värka av enkla ord. Som kan få marken att skälva på sommaren och bjudit upp till tusentals kyssar och glittrande ögon. Håkan som gör allt det där dumma och sårbara, så enkelt och vackert. Som inte sjunger rena toner, inte har den där välsmorda sångrösten och som kanske inte alltid har koll på alla kroppsdelar som far runt där ute på scenen. Håkan som är lite överallt och ingenstanns. Som alla älskar att hata och alla älskar att påpeka att jo, men där sjöng han väldigt falskt. "Min mormor sjunger bättre"

Kanske det, han sjunger falskt ibland.

Men vet ni, det spelar ingen roll. Han ska vara så, det är därför vi tycker om honom. Just för att han inte är som alla andra. Bara för att det är han, han den där som inte är perfekt. För att han känns äkta!

Jag blir så trött på alla som fortfarande känner att dom måste kommentera vissa band och personer. Lade upp den här låten på Facebook idag och jag bara räknade minuterna innan den där kommentaren skulle komma. Det tog en halvtimme!

Vad hittar ni för intresse i att behöva uppmärksamma alla på att ni inte tycker om musiken/personen? Varför ens lägga energi på något så onödigt och barnsligt? Jag klankar aldrig ner på någons musik. Jag kan säga att jag inte förstår mig på viss musik, för att sångaren bara vrålar sig hes. Men jag försöker att aldrig vara respektlös om musiken inte står för helt fel värderingar. Alla har sin egna musiksmak och det är inte meningen att alla ska tycka om allt. Men låt det vara så då! Låt alla få ha sin grej och få kunna njuta av det utan att behöva vänta sig gliringar om hur töntigt eller dåligt det är.

Håkan är ett populärt offer för sånt.
"Det är bara små fjortisar som inte förstår sig på musik som lyssnar på honom!"
Men det finns ett annat band som har det likadant, och som jag tyvärr försöker hålla tyst om.




Ett band jag lyssnat på i flera år och som fått mig att våga lite mer. Som jag beundrar och imponeras av. Men som jag gömmer. För varje gång, ända sen jag upptäckte dom, som jag börjar prata om dom får jag den där blicken. Den som säger att; "Men Malin, du är faktiskt 25. Du kan inte mena att du tycker om dom där småkillarna som har tusentals EMO's och fjortisar efter sig? Och ser dom inte bra töntiga ut, han som ser ut som en tjej och den där gagnsta wannaben"

Men ännu en gång, att dom ser annorlunda ut och vågar göra sin egna grej - det är det jag tycker om! Det är det som får andra att kanske våga lite mer, och stå för sig lite mer. Det spelar ingen roll om det är ett tyskt band i konstiga kläder, en lesbisk skådespelerska, en förtfattare med grönt halv rakat hår eller en helt vanlig människa som plötsligt kramar om en annan okänd människa. Det är det där lilla extra som kan ge så många andra den där lilla glöden som behövs. Det som visar att man är lika bra, fast man inte är ett medeltal. Bätte om inte annat just för att man vågar leva sitt riktiga Jag. Att då sen vissa människor känner att de måste lägga energi på att förstöra det, är sorgligt. Gör sig själva sorgliga...

Och jag vill säga att jag bryr mig inte, men det gör jag. Jag vill inte behöva sitta här och försöka försvara mig, för det ska jag inte behöva. Men det gör mig förbannad helt enkelt! Att något så enkelt och naturligt, ska behöva bli så smutskastat!