lunsan

Som vi pratat om tidigare, låtar och dofter kan få våra sinnen att trigga igång och uppleva underbara minnen eller få oss att uppskatta insikten om att livet lett mot oss och gett oss gåvor vi aldrig kommer glömma. En enda liten ton kan få mig att minnas allt från när Barbie fortfarande var en stor del utav min fritid och en del låtar kan få mig att längta tillbaka till den där enka mörka perioden där man inte behövde bry sig om att vara lycklig. Där allt var svart eller vitt och dagen gick ut på att straffa sig själv på ett eller annat sätt. De minnerna ligger fortfarande alldeles under ytan och kuttrar. Men jag tänker behålla dem där. För mig är dom livsviktiga. Får mig helt enkelt att känna mig levande. Jag behöver känna att jag kan dö fär att kunna leva. De höll på att ta livet av mig förut men nu är de mer som bränsle.

Jag har insett att jag inte är en människa som kan leva på samma ställe hela livet. Själen är alldeles för rastlös och jag har alldeles för mycket utrymme för nya intryck och upplevelser för att kunna pausa mig själv. Min dröm sedan många många år tillbaka var att bli en ung mamma. Den där tjockismagen har alltid gjort mig avundsjuk och jag kan inte neka att jag är fruktansvärt bebis sugen. Det har jag alltid varit och nu när alla vänner börjat stadga sig växer sig längtan efter ett par mini fötter och händer ännu större. Jag kan sitta bänkad framför faktaprogram om födslar eller helt enkelt leta upp egna videos på YouTube om barnafödslar. Fråga mig om bedövningar, jag vet allt! För två år sedan försökte jag till och med själv att få barn. I åtta månader försökte vi. Varje månad lika förväntansfull och provade sticka efter graviditets sticka. Inga dubbla blå streck!  Det fick en att tänka att den där aborten när man var 15 kanske ändå förstörde allt? Han lyckades ju ändå bara någon månad efter att vi gjort slut och jag flyttade till Belgien? Han klargjorde att det var inget fel på honom.