Just Open Your Eyes And See That Life Is Beautiful

Hur kan jag ha missat den här snubben?



Frugan har tjatat hur länge som helst att jag måste läsa hans bok och i morgon tar jag nog tag i det. Har lyssnat på dom tidigare men aldrig riktigt lyssnat. Smäll på fingrarna Malin!

Idag var det låååång sovmorgon efter några öl på Court Yard efter jobbet och slapp i Johans solstolar. Invigde även deras soffa. Sjukt, dom har ett helt hus men vardagsrummet står helt orört med soffa och noll möbler. När jag väl lyckats dra mig upp ur sängen åkte jag o Maddo till Liffey för att bli bjuden på veganmat av Danne. Det började med att vi gick in i köket och både jag o Maddo börjar skratta så tårarna rinner och alla andra står förvirrat och tittar på. Vi hade båda två stumpor med helt olika färg på och det var inte första gången det hände. Så jag är inte själv om att inte orka matcha strumpfärg.

Middagen var iaf jättegod och jag har insett att jag måste börja laga mat igen. Det är ju jätteroligt och jag e faktiskt rätt bra på att koka ihop nya recept. Ska ta med mina veg kokböcker nästa gång jag är i Sverige. Efter maten åkte vi tillbaka för att se på film. En film jag haft sån ångest inför, Marley and Me. Jag har läst boken och sett trailern och jag grät som ett barn. Att se hela filmen var inte så mycket lättare. Tänkte att jag skulle försöka hålla mig men istället satt jag och velade om jag skulle sitta kvar eller gå på toa och lipa. Att sätta en söt liten hund i en film och sen låta den dö är rent ut sagt plågeri. Ville inte snyta mig eller verka misstänkt ledsen, så jag lät snoret rinna och försökte se oberörd ut. Jag höll på att gå isär innuti. Satans vilken jobbig film i slutet. Saknar mina hundar nu...









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0