lunsan

 

Ibland känns det som att jag kämpar för ingenting...

 

Har peppat mig som satan sista veckorna nu innan flytten. I helgen gick jag på Öppet Hus på Yogahuset och jag gick på 2 pass HELT SJÄLV. Ingen barnvakt och inget psykbryt. Det blev totalt 3 pass i helgen och sen ett igår efter att jag bestämt mig för att börja på Forrest Yoga. Det har känts riktigt skönt, jag var riktigt stolt över mig själv och kände mig superredo för flytt med min nyfunna fritidssysselsättning. Jag har haft träningsvärk och fan va nöjd jag var. Jobbet hade höjt friskvårdsbidraget till 3000kr/år och jag köpte kuddar på IKEA.

 

Men det var då det...nu fajtas jag med ett fem ton tungt jävlighetsmoln!

 

I morse vaknade jag av ett sms från chefen som sa att jag inte behövde komma in, "vi stänger allt"

Igår fick vi ett väldigt mystiskt mail från huvudkontoret som egentligen inte sa nåt, bara att Finansinspektionen skulle ta ett beslut om något i morgon. (idag) Så idag tog dom beslutet att dra in ett tillstånd som helt enkelt gör att vi omedelbart måste stänga ner alla 25 kontor i landet, senast 1 april. Till det roliga:

 

- Jag är än så länge bara timanställd och får därför inte jobba mer. Endast fast personal får jobba.

- Mitt vikariat börjar om en vecka, men antar att det spelar mindre roll nu

- Vi har inget kollektiv avtal

- Om 2½ vecka flyttar jag till min nya lägenhet

- Jag kommer inte ha några pengar, får ge upp yogan, måste leta nytt jobb, säga upp lägenheten? Gräva ner mig?

 

Va fan, kunde jag inte bara fått flytta och känna att något gick bra? Kunde ni inte bjuda på det?