Exploring Memories

Har suttit i flera timmar nu och gått igenom alla saker jag har här. Sorterat ut vad som får följa med tillbaka till Sverige och vad som stannar kvar på Irland. Måste ju ändå försöka få plats med allt i en resväska. Har läst de gamla dagböckerna och skrattat åt hur liten och dum man var.

"Vi ska få internet!!

Mamma sa att jag fick välja mellan en orm eller internet. En orm hade ju varit jättecoolt att ha, men det blev internet"

 

Och alla kärleksproblem man hade, oj oj! Sen har jag tittat igenom alla gamla kort igen och det tar tid. För varje kort har ju sin historia och man fastnar lätt. Det tycker jag är halva grejen med att flytta, att man får ett tillfälle att gå igenom sitt liv igen. Jag läste på ett ställe i dagboken att jag var så fruktansvärt missnöjd över mig själv.

 

"Jag kommer aldrig flytta från Dalarna, aldrig flytta till USA, aldrig bli kär, aldrig få barn, aldrig få jobba med det jag vill, aldrig bli framgångsrik och aldrig bli snygg"

Tänk om jag hade vetat då hur framtiden skulle se ut. Tänk om man kunde gå tillbaka i tiden och få träffa den man var då.. Få skaka om sig själv och säga att det kommer faktiskt bli bra! Det hade hjälpt en hel del!

 

Med skägg är vi ändå rätt så lika, jag och pappa

 

 

Och min lilla Kalle!
En Amazon papegoja som pappa tog hem efter att den förra ägaren blev sjuk. Han blev min lilla bebis och var världens goaste och världens jobbigaste. Som e bebis helt enkelt! Han bodde på ovanvåningen, men ibland när man vaknade satt han där på sängen och kacklade nöjt. Han följde med till stranden och fick sitta bland träden när vi badade. Älskade att duscha och bli torkad med hårblåsen, oftast skällandes som en hund. Han skrattade som ett barn, sa Hej Kalle, Gonatt Kalle och försökte ibland mumla fram ett Vill du dricka kaffe Kalle. Han var galen i korv och terroriserade mamma mer än gärna när hon lagade mat. Vi kunde stå ute på balkongen på somrarna och kackla med varandra hur länge som helst och myste. Han älskade att sitta framför på ens bröst och sova, älskade att bygga kojor i garderoben och han luktade popcorn. Men hans största uppgift var även att döda alla som kom i närheten utav mig. Där har ni nackdelen med papegojor och att de är så trogna sin partner. Så tyvärr fick Kalle flytta till en annan Amazon, en annan Kalle tillsammans med sin andra halsbandsparakit Kajsa. Han bor fortfarande kvar där och jag tänkte hälsa på dom nu när jag åker hem. Förra gången kände han fortfarande igen mig och var fortfarande like mysig...längtar!

 

 

Och självklart, mina pojkar och jag!

Taget på flygplatsen förra året efter Sensation!

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0