Going Down I Hope
Jag måste lära mig att hålla koll på dagarna.
Igår satt jag på jobbet hela första timmen och var skitförbannad över att det var måndag. Idag vaknade jag upp med noll lust att lyfta på täcket, men intalade mig sen att det var ok, det var ju trots allt fredag! Men nej, nej...det är bara torsdag.
Sen kommer jag till jobbet, blåser lite på den varma chokladen, loggar in på datorn och sätter chokladen i halsen. I inboxen låg ett mail från Netty. Netty på skolan, i Australien: www.acmuse.com
Jag har inte hört något från henne sen jag anmälde intresse för februari kursen, sen skickar hon hela schemat för kursen. Hur ska jag nu kunna koncentrera mig på jobbet? Jag vet att jag inte blivit antagen än, men det känns inte helt omöjligt. Och Netty är jättetrevlig och hjälpsam. Kanske det är det här som är min grej, mitt jobb? Jag har aldrig riktigt vetat vad jag velat jobba med. Hattat runt lite och hoppats på nåt bra. Men nu, det känns bara rätt! Och jag vet att jag alltid hackat på Australien, men fan...när åker vi?
Och kommer jag in, då kan jag börja packa ihop livet här på Irland och börja planera. Ta några veckor hemma hos familjen i Dalarna innan man åker vidare och mysa. Äta äggmackor framför Tvn på söndagarna och skratta mig öm åt alla deras tokerier. Jag vet, jag svävar iväg nu. Men jag ska banne mig dit!
Oj, vad är det för kurs du har sökt till i Australien?
SV: Haha! Naglarna gör väääldigt stor skillnad. Jag gillar inte för långa naglar, men det måste vara helt grymt att vara van vid nedbitna naglar och sedan lyckas spara ut dem. Min mamma och min kusin bet på naglarna när jag var liten och har båda lyckats spara ut dem nu. Men jäklar vilken tid det tog!
