You're There, But You're Not

Jahapp, då var det tisdag igen!
Vet inte vad, men de e nåt med dom där tisdagarna? Dom fungerar liksom aldrig?
Idag känner jag mig lite osynlig och i vägen bara. Jag tror aldrig jag haft ett sånt enkelt jobb, men som ändå alltid känns förbannat förminskande. All ignorans från vissa sidor och saknaden av behörighet till något utav det som hör jobbet till. "Visste du om det, har du tillgång till det, vet du hur man gör det här?" Nej, för ingen säger något till mig längre. Och snälla fråga mig inte, det känns bara förödmjukande när jag alltid får säga: Jag vet inte? När inte ens gamla jobb relaterade kontakter som funnits med sedan Belgien tiden, kommer ihåg mig, då känns det väldigt omotiverat att gå till jobbet på morgonen.

Men vet ni...jag tror jag kan bita ihop ett tag till.

 

För om 76 dagar, 50 arbetsdagar åker jag härifrån.

 






Om 100 dagar har jag väskan packad och är på väg till andra sidan jorden för att förhoppningsvis göra mig själv lite mer synlig och färglägga livet och lusten lite. Ett helt år på mig att ta igen detta år.

What you've done becomes the judge of what you're going to do - especially in other people's minds.  When you're traveling, you are what you are right there and then.  People don't have your past to hold against you.  No yesterdays on the road. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0