lunsan

Ibland vill jag så mycket så jag blir spyfärdig.
Illamående av alla tankar, drömmar, fantasier och hopp om att de kanske en dag kommer bli uppfyllda.
Trött på mig själv att jag ens orkar hoppas på samma ihopkokade fantasi som jag hade i mellanstadiet.
Rädd för att jag kanske inte kommer uppfylla någon utav dem
för att jag kanske inte ens orkar försöka, på riktigt alltså. Att jag helt enkelt struntar i det i tro om att det ändå aldrig kommer inträffa.
Jag vill ha det, ha det där, kunna ha både sakerna och ändå lyckas klämma in en tredje dröm. Jag vill bli det, jobba med det, se ut på det sättet, ha den familjen och kunna stoltsera med den historien. Jag vill
Och ju mer jag tänker på det, desto större risk är det att jag går rakt in i väggen...för jag vet:
Om jag bara vill tillräckligt mycket - kan jag
och det gör mig ännu galnare.
För jag är ändå rädd för att försöka, det betyder att jag kan misslyckas




Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere