Is It Possible To Reuse Time?

Ja, den här helgen bjöd som sagt på många överraskningar och uppdateringar.
Men den största chocken stod nog lilla M för...

Det finns en tjej här i världen som får det mesta att blekna i jämförelse. 
Har aldrig upplevt något så direkt och slagkraftigt, som första gången jag såg henne. Aldrig upplevt att balansen blev så osäker, så snabbt över bara en blick. Och jag har aldrig varit så osäker och nervös över att bara säga Hej till en människa. Aldrig kännt att inget annat spelade någon roll, för hon hade stannat kvar längre på jobbet, bara för att vara med mig. Jag vet inte vad kärlek vid första ögonkastet betyder, men jag kan tänka mig att det är något liknande. Att det känns som att jorden snurrar endast för att komma närmre ett visst klockslag, och korta ned det där avståndet. Komma närmre minuterna och metrarna innan man såg den där söta mössan på hennes huvud. Precis som då, gör hon mig fortfarande knäsvag och lutar mig mot närmsta vägg för att inte ramla rakt i asfalten.

Nu var det 2 år sedan jag träffade henne senast.
Stod på parkeringen med Jimmy och försökte andas och sluta le så fånigt. Röd ända upp till hårfästet. Sen kom hon gåendes och fötterna började liksom springa av sig själv och armarna sträcktes ut. Och för varje steg insåg jag att hon aldrig skulle försvinna ur mitt liv. Att det spelade ingen roll om det tog år innan jag såg henne igen, eller kanske aldrig mer. M skulle alltid finnas i sitt lilla bo där längst inne i min lilla klump till hjärta. För det är väl där dom bor...dom som betyder mest för oss. Och jag kramade om henne. Försökte anpassa det så jag inte kramade för länge eller för hårt. Var ju trots allt 2 år sedan sist. Men upptäckte att hon inte heller släppte. Och det var världens underbaraste känsla.

Stannade hos henne i någon timme och slogs med mig själv att inte stirra. Men hur ska man bete sig om den man förväntat sig se helt otroligt vacker ut, är mer än så? När hon lyckats knocka mig totalt och varje ord hon säger får håret på mina armar att resa sig? Hur beter man sig då utan att bryta av sig själv på mitten?

Nej, mitt lilla M stod för den största chocken och jag kunde inte annat än att släppa en tår efter att vi sagt Hej Då.
Om det var för att jag saknade henne, för att jag vet att risken finns att det tar ytterligare 2 år, om det var för att hon lyckades förstärka allt annat jag känt sen jag kom till Sverige...det har jag ingen aning om. Jag vet bara att helt plötsligt gjorde allt lite ondare. Plötsligt gick dom där minuterna alldeles för fort och metrarna blev kilometer bakom mig.  



 


Kommentarer
Postat av: Johanna :)

Jag kanske inte fattar exakt vad det handlar om tex. om det var planerat att ni skulle träffas eller att det blev av ren slump, men hela beskrivningen utav det hela gör så att det verkar helt fantastiskt, precis som i en dröm ungefär :)



sv: Åh, tack så mycket :D Det värmer verkligen att få höra något sådant! Jag har en canon eos 400d, jag är väldigt nöjd med den, men får tyvär ett väldigt högt brus vid högre iso :/

2010-08-09 @ 00:33:27
URL: http://jjohhannnaa.blogg.se/
Postat av: fariahn

Åh... gud vilket fint inlägg och i sooooo now the feeling! Ta vara på varandra :) Och ja, kanske tar det två år till, eller fem eller tolv.. Men har ni tur så kanske det inte betyder ett skvatt.



Kramar

2010-08-09 @ 13:39:05
URL: http://fariahn.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0