lunsan

Den här dagen kan inte gå fel helt enkelt!
Körde samma procedur som igår.

- Hej Celine!
- Hej Malin! Samma procedur som igår?
- Jajamen!

Prisat vare Facebook!

På jobbet är det vuxendagis!
Det har pyntats överallt med spindelnät, skelett, spöken, avspärrningstejp och hela dagen är det lekar och tävlingar. desken tävlar mot varandra och det går väl lite sådär för vårt team. Än så länge har det varit hoppbolls tävling, äta sega klubbor tävling och nån annan tävling jag missade när jag satt i möte. Nån måste ju hålla skeppet flytande när de andra barnen leker, haha! Nu sitter alla och äter pizza som företaget bjöd på och fler tävlingar väntar. Varför har vi inte fler såna här dagar på jobbet?

Det springer omkring utklädda människor överallt. Hundar, björnar, häxor, two-face, huvudlösa män, pumpor, "terrorister" och diverse saker. Jag satte på mig den bruna peruken idag, strumbyxor oxh klänning. Känns som jag går runt i mjukisar och myser-görgött! men peruken kliar lite.

Är strax klar med allt viktigt jobb, så sen har jag bestämt att det är helg! Efter jobbet blir det Court Yard för att vinka av Janne som har sin sista dag idag. Men det får bli lugnt. Det är i morgon som det gäller. Då är det Dublin och en galen kväll!

Haha, prisad vare facebook!
Efter att blivit lämnad ensam i den stora sängen, insåg jag att det var iskallt i rummet och snurrade in mig i täcket. Sen låg jag där, snoozade alldeles för länge och fick panik när jag insåg att jag gjort en lite felbedömning utav tiden.

Så bussen kunde jag strunta i. Litade blindt på att grannen skulle ringa och antingen skälla på mig att jag inte var redo eller för att fråga om vi skulle ta taxi? Men det ringde inte. jag klädde på mig och gick upp till honom, knackade lite försiktigt på dörren för jag ville inte väcka Maddo heller. Inget svar. Fan!

Trippade tillbaka till lägenheten och letade på mina gamla SIM kort till mobilen. För på det irländska hade jag inga pengar att ringa för. Hemtelefonen fungerar att ringa till, men inte att ringa från. Jäkla skumt? Tyvärr hade jag satt PIN och PUK kod på både det svenska och belgiska numret, vilket jag inte hade en aning om? Så sista utvägen: Facebook! Hittade Celine som var inloggad och frågade henne lite snällt om hon kunde ringa en taxi till mig. Så det hela slutade ganska bra, kom endast 8 minuter för sent!

Annars då?

Jo, idag är det tydligen "Slå-Malin-Dagen" på facebook så jag håller ett extra vakande öga på mina medmänniskor.

Jag fick lov att ta en deo som luktar bajs idag

Jag har på mig strumpbyxor under jeansen, förbannat skönt! idag kan jag sitta utan jacka på jobbet :)

Det blir en snabb visit till Dublin efter jobbet för att leta halloween kläder. På lördag smäller det! Vi smygstartar på fredag med en massa skräckisar och mys. Tänkte tvinga grannarna skära pumpor med mig, för det måste man på halloween!

Ska kika om jag kan hitta nåt superbilligt smink, för jag e lite sugen på att testa den här sminkningen. Blir det bra kanske jag tar den istället för dockan?



Bilden kommer från http://www.fabforfight.com/  Ni borde kolla in den, massa smink o skoj! Lite avis på hennes hår


och sen då?

Jo, lyssna på det här:



Dirty South, Sebastian Ingrosso - Meich

:Den senaste piercngen, tjur-ringen, gör att det alltid luktar snor(eller något annat konstigt) i näsan!



och jag saknar min läpp piercing...men brukar ju köra på tredje gången gillt innan jag ger upp. Dvs, jag har en gång kvar :)

Jahapp, då var det tisdag igen!
Vet inte vad, men de e nåt med dom där tisdagarna? Dom fungerar liksom aldrig?
Idag känner jag mig lite osynlig och i vägen bara. Jag tror aldrig jag haft ett sånt enkelt jobb, men som ändå alltid känns förbannat förminskande. All ignorans från vissa sidor och saknaden av behörighet till något utav det som hör jobbet till. "Visste du om det, har du tillgång till det, vet du hur man gör det här?" Nej, för ingen säger något till mig längre. Och snälla fråga mig inte, det känns bara förödmjukande när jag alltid får säga: Jag vet inte? När inte ens gamla jobb relaterade kontakter som funnits med sedan Belgien tiden, kommer ihåg mig, då känns det väldigt omotiverat att gå till jobbet på morgonen.

Men vet ni...jag tror jag kan bita ihop ett tag till.

För om 76 dagar, 50 arbetsdagar åker jag härifrån.

Om 100 dagar har jag väskan packad och är på väg till andra sidan jorden för att förhoppningsvis göra mig själv lite mer synlig och färglägga livet och lusten lite. Ett helt år på mig att ta igen detta år.

What you've done becomes the judge of what you're going to do - especially in other people's minds.  When you're traveling, you are what you are right there and then.  People don't have your past to hold against you.  No yesterdays on the road. 

'


tror jag har hittat en ny allergi...kallas Tisdagar

Underbara Kings Of Leon är tillbaka och jag kan inte annat än hoppa lite diskret på stolen och gunga i takt när jag hör den här låten. Ännu en sån där må bra låt

Har hittat ett nytt favorit album som absolut måste införskaffas.
Tack Fari Ahn för tipset!





Riktigt bra!

En punkt på min lista innan jag pensionerar mig och skaffar papiliotter är att åka ut i öknen

Långt ut i Nevada öknen och träffa alla konstiga fria människor och gapa över alla kreationer
Burning Man





En sorts festival full av konst.
Det är inga uppträdanden, inget finns till försäljning utan allt får tas med och bytas till.
En liter vatten mot en smörgås, typ






Det hela började 1986 och har nu växt till ett event som lockar över 48,000 människor varje år i September

http://www.burningman.com/

Som sagt, innan jag blir tant...ska jag bli öken hippie!

Förbannat snyggt helt enkelt!
http://englephoto.com

Millions and millions of years would still not give me half enough time to describe that tiny instant of all eternity when you put your arms around me and I put my arms around you

Det jag värdesätter mest med närhet och nog aldrig riktigt kan visa hur uppskattat det är, är en enkel kram.
Att hålla hand, bli kysst, få skratta med någon och gråta med någon är det finaste en människa kan vara med om. Att blir insläppt i någons liv och får dela deras minnen. 

Men att få en kram, av en vän, en partner en familjemedlem eller en främling...det slår allt. Det är just det där simpla som får det så vackert och oslagbart.

Hugging has no unpleasant side effects and is all natural. There are no batteries to replace, it's inflation-proof and non-fattening with no monthly payments. It's non-taxable, non-polluting, and is, of course, fully refundable

Det snöar hemma nu
Kom på mig själv att längta till min första snö

Fick nyss en halloween klubba av jobbet...det närmar sig!

Jag är verkligen energi shizofren på morgonen.
Har kommit på den underbara konsten att snooza, så nu sätter man klockan 10 minuter tidigare, bara för att kunna dra ut på det lite mer. Innan var jag uppe ur sängen på en halv minut.
Håller på att dö varje gång jag måste dra av mig täcket, men så fort jag står framför spegeln och pluggat in min Mp3 börjar det rycka i tårna. Då kommer den första energiboosten.

På väg till bussen och sen på bussen, känner jag för att dö lite igen. Det är då man inser att det är lite för många timmar innan man får sätta sig på bussen igen. Men redan efter nån timme kommer nästa boost och jag kommer på all världens ideer om vad jag ska göra sen när jag kommer hem. Den effektivaste planerar tiden för mig, mellan 8.30 - 10.00

Sen är det lunch och man blir lite småseg för nu har halva dagen gått och man går in i safe mode. Men vid 14.00 eller strax efter, får man lite extra energi igen, för då är den där buss resan hem bra nära. Man kan börja planera lite igen och gå rut och skämta med kollegorna, för klockan tickar på.

Sen sista halvtimmen drar någon i proppen och det tar liksom stopp. Alla planer jag gjort tidgare på dagen skjuts genast upp för lite slö i soffan, alternativt en powernap. Vad hände med all energi jag hade där mellan kl. 8.30 - 10.00 egentligen?

Det börjar närma sig lunch, men jag är fortfarande inne på min andra boost än så länge. Får nog tacka Fatboy Slim för det!

De håller mig drömmande och jag längtar tillbaka till Tyskland och Sensation. Slår mig själv lite mentalt att det inte blir nåt detta nyår. För mig är det magi...

Ikväll är mitt första photoshoot på skolan och jag börjar bli lovligt nervös!
Det är brud sminkning, naturlig och klassisk.
Ikväll är det min Maddo som står brud och hon kommer bli så fin.
Tack för att du ställer upp
♥

Har knappt sovit inatt för att jag har planerat smink och håruppsättningar. Det är inte så bara att gifta sig kan jag tala om...
Men i morgon får jag sova efter jobbet

Så, då var det gjort!
Det tog över en timme, fick göra sökningen ett flertal gånger, uppdatera sidan och jag har inga naglar kvar. Jag ville för att få det gjort, men samtidigt ville jag hålla på det lite till för att inte behöva tänka på det.
Men nu är det gjort, den 10 januari lämnar jag Irland och tar med mig alla saker hem till Dalarna igen!

Från ett juligt Dublin till...

ett snöigt Bjurås och det blå flickrummet till...

 Sydney första veckan i Februari?



Det känns förbannat läskigt när jag tänker på det och att det faktiskt inte alls är långt kvar. Snart måste jag lämna ännu fler underbara vänner, slita upp allt igen och få kämpa med mig själv att hitta ännu ett nytt liv. Sånt här tär på en. Inte blev det bättre när man går in på syrrans blogg och hon får själen att gå itu ännu lite.

Jag är livrädd för att åka ända bort till Australien helt själv och börja skola. Det är skitlångt bort, funkar inte att bara åka hem över helgen om man skulle vilja det, jag ska börja i skola igen efter alla år av avsky mot skolan och det finns äckligt många spindlar där. Spindlarna skiter jag väl i egentligen, men allt det andra. Skrämmande!

Men jag är även extremt jäkla taggad att få åka och försöka uppfylla min dröm och växa ännu lite som person. Jag kommer bo nära havet, bara det gör mig oförmögen att komma på ett bra ord. Jag kommer få jobba arslet av mig för att ha råd med att bo där, men jag känner på mig att det kommer bli grymt!

Jag vill och jag ska!

Stickgold believes that dreams serve a purpose for the brain, allowing it to make necessary emotional connections among new pieces of information.

Det är intresant hur kroppen fungerar ibland.
Det finns mediciner till allt nu för tiden, nästan. Kanske inte för att bota, men åtminstonde för att hjälpa. En förkylning är lätt att bota, lite nässpray och alvedon så är man snart på benen. För hosta finns hostmedicin, skavsår - plåster. Men för den mentala biten finns inga plåster att sätta på såren.

Igår var en dag när det inte gick att andas igen. När flera ton bosatt sig ovanpå bröstet och vägrar låta mig ta riktiga andetag. När det kryper i benen, men samtidigt har man ingen ork eller lust att röra på dom. Vart skulle man ta vägen i så fall? En sån dag när man omöjligt kan vara bland andra människor, knappt runt sig själv.

Igår låg jag i sängen hela dagen.
Antar att kroppen försökte läka sig själv. Jag drömde konstant, hoppade mellan gamla minnen och nya intryck. Vissa drömmar gjorde ont att drömma. Det värkte till i hjärtat efter saknad och vissa drömmar blev jag rädd för. Jag svettades, tog av mig täcket, började på en gång att frysa, drog på mig täcket igen, började svettas. Det verkade inte finns nåt mellanting, allt skulle gås igenom. Som en mental feber.

När jag vaknade vid åtta på kvällen, var kroppen helt slut, tömd. Det var svårt att bara gå ut till köket, för det fanns ingen energi att ta från. Och allt drömmande hade lämnat så många frågor så det enda jag kunde göra var att lägga mig på soffan och fortsätta grubblandet, fortfarande med alldeles för mycket vikt på bröstet.

Jag fortsatte drömmandet inatt.
Den här gången kändes det mer genomgått när jag vaknade. Jag kan ta riktiga steg utan att konstant fråga mig vart jag är på väg. Jag kan andas och känna att syret räcker till ännu ett andetag om jag vill. Men jag vet att lite drömmande inte kan fixa allt. Allting har en källa. Det är bara lite mycket nu...

Stickgold said. “Dreaming is like saying, ‘I’m going home, disconnecting the phone, nobody talk to me. I have to do work.’”

En till sån dag, koncentrera på att andas in och ut. Man måste andas...de e byggt så.
Men den där jäkla spärren är tillbaka

Och alla pratar om den stackars killen som tog livet av sig igår, han det står i tidningen om. Skrattar och skämtar, triggar igång att kolla in bilderna och sprida vidare. Känns olustigt och förbannat fel. Låt det vara

Vet ni?
Idag om fyra månader är har jag börjat skolan!

***

Och titta vad som precis damp ner i min mail:

I am pleased to advise that you  have successfully been assessed 
and your electronic application for a Student visa has been approved


GAAAAH!

Ha, nu vet jag varför jag varít så knäpp senste dagarna. PMS kärring tror jag visst det kallas!
Men nu så, efter att överdoserat lite värktabletter är jag på g igen!

Idag är sista dagen som fattigman, lön i morgon. Den här gången ska jag vara lite smartare och inte betala bort allt på en gång och tro att jag kan leva på luft i en månad. Även om det mesta ska bort till lån och räkningar. Men jag ska ha lite kvar till mig själv, för det är faktiskt Halloween snart. Och det e grymt kul att fira i Dublin. Hela stan är utklädd och förra året träffade jag på iaf 5 Batman + en dusch!? Allt finns



Och jag är ledig idag efter jobbet, ingen skola. Känns nästan lite som fredag, så jag tänkte låna Maddos kamera och kladda runt lite med sminket hemma. Ska bara hitta på nåt kul att göra så blir det lite discofest hemma sen. Hittade på en gammal goding idag. Min Kina låt som vi spelade konstant i lägenheten. Svenskar dessutom

The Touch - Le Night Dominator

Ja, dagen e hemsk, men Jonatan har lyckats heja på mig lite.
"Lyssna på den här, Malin" säger han och ger mig värsta nostalgi kicken:



Jag har letat mig galen på den här låten, men aldrig lyckats hitta den.
För några år sen poppades alltid den här låten när jag o syrran var ute o åkte. Den var med på en utav hennes repiga bland skivor och jag älskade att studsa omkring till den bakom ratten. Sen försvann den, eller blev för repig och sen dess har jag bara hört den en gång inne på en affär. Och jag hatar att inte veta vad låtar heter. Sen kommer Jonatan som räddaren i nöden, och han gör det med råge.
Eloge till dig!

Så nu tycker jag att syster kan komma hit

♥

Hemska dag
Började igår på morgonen när människor började tjaffsa emot mig, trots att dom visste vad som gällde. Så trött på sånt. Sen kom jag till skolan och insåg att jag inte lärde mig nåt. Fantasi sminkningar är svåra att lära sig, det e ju trots allt fantasi. Alla fick olika teman och jag fick det absolut tråkigaste. Försök göra en fantasi sminkning av en filmstjärna från 1920 talet? Fick lite beröm för putmunnen jag fick till, men jag hade så mycket bättre ideer om jag bara fått ett annat tema. Frustrerande, för det är ju dom lite mer extrema sminkningarna jag tycker om.

Efteråt när jag väntade på bussen, kände jag mig som nåt jäkla utställnings objekt. Alla jävla äckel går förbi, stirrar på en, granskar uppifrån och ned, går vidare och tittar ständigt bakåt, stannar till, säger nåt till kompisarna som sedan åxå vänder sig om och stirrar, granskar uppifrån och ned. Det är så jäkla obehagligt och det händer varje kväll flera gånger. Tror jag hittat den första staden jag faktiskt är lite rädd för. Annars brukar jag kunna vara ganska kaxig och skita i att man inte ska gå hem ensam på natten och undvika vissa delar av staden. Händer nåt, så händer det, brukar jag tänka. Dublin däremot...nej

Kom hem och blev irriterad över att ingen satt hemma och väntade på mig. Inte för att någon skulle det, det e bara jag som bor där. Men jag var lite sällskapssjuk och hade hoppats någon snappat upp mina tankebanor och ville tjöta lite med mig. Så jag satte mig och tjurade i soffan, ställde mig mitt på golvet och muttrade åt allt skräp som låg överallt, sket i att borsta tänderna, drog täcket över huvudet och somnade med Bon Iver i öronen.

Idag snoozade jag en halvtimme, blev galen av alla viljor som slogs om att komma på en anledning att sjukanmäla mig. Men jag gav mig fan på att gå till jobbet. Jag behöver pengar. Sprang runt som tok i lägenheten för att bli klar och hann med bussen, hann till och med fixa matlåda.

Humöret var på kanten till att skita i allt, men det gick. Hade lite utav den här vanliga jobb ångesten och det känns som att man är helt jävla onödig på det här bygget, men jag försökte tralla med till min musik och trycka bort all det. Men nu har jag helt gett upp det! Tänker inte ens försöka.

Har haft ett kort vid min dator, på mammsen och pappsen.
Tycker om att ha dom här, känns inte riktigt lika långt bort då. För en timme sen såg jag att det blivit terroriserat, blivit kladdat på med en penna. Sådär löjligt med mustach och horn. Så nu skiter jag fullständigt i om jag är tjurig och grinig. Skiter i att det var på skoj, för så gör man inte. Jäkla respektlöst! Sen att grannens kort inte blivit kladdat på och förmodligen aldrig kommer bli, får mig bara att känna mig ännu mer onödig. Jag är mer som utfyllnad, får ta skiten, för det är mitt jobb.

Nej, fan...idag ska jag röka och få cancer
Händer det så händer det



Hjärta