lunsan

 

Det vräker ner snö utanför fönstret och känner mig lite dans nipprig

 

 

 

Och har hittat på Neon Indians nya album och är lite kär. Den musiken är mysig snurraruntpåtå musik, det ska ni veta!

 

 

 

Ska fortsätta snurra runt med armarna i luften innan jag tar på vantarna och skapar en snögubbe!

 

Igår kom första snön och idag tackade jag Ja till en anställning

 

Först blev jag hyper av att jag fått jobbet, även om jag redan visste för jag hade ett missat samtal från deras huvudkontor igår. Så en del av mig visste redan att nu, nu måste du ge dig ut i allt igen, Malin. Dags att ta dig själv i kragen och försöka bete dig.

 

Fan, jag har drabbats av en jävla skriv kramp eller en fet jävla kommunikations/kreativitet kramp så det bara smäller av det. Jag har skrivit flertaler böcker och tal i mitt egna huvud, men så fort det kommer till att försöka få det tonsatt, blir jag stum. De blir total kortslutning så fort det handlar om prestera något, även om det endast handlar om ett litet mail. Jag har inte skrivit något riktigt på över ett år och min senaste riktiga sminkning var förra årets halloween sminkning typ. Det tar bara stopp! Som att jag är rädd för att göra saker som jag vet att jag är bra på, av rädsla för att det ska bli pannkaka av allt. Har ätit mig mätt av pannkaka nu. Och nu är det strax halloween och jag vet precis vad jag vill göra. Det ska bli öppna sår och ärr och äckel, men så fort jag börjar närma mig tanken att försöka en gång innan, då kickar ångesten in och jag vägrar närma mig sminket.

 

Det är många spärrar nu för tiden och ingen gör mig gott.

Mitt nya jobb innebär att jag ska sitta inklämd med tre andra främlingar bakom en glasskiva och växla pengar, hjälpa människor betala räkningar och sätta in pengar på kontot. För någon vecka sedan tänkte jag följa med min bror på gympa här i Bjurs, men sen insåg jag med fasa att jag skulle få tillbringa kanske fem minuter utan honom innan, eftersom det är skilda omklädningsrum. Så då sket jag i det. Jag tycker det är jobbigt att handla ifall det är någon jag känner som sitter i kassan som jag kanske måste utbyta artighetsfraser med. Jag avskyr att gå och lägga mig på kvällen. Ju senare det blir, ju rastlösare blir jag mentalt. Jag har fått ny medicin, tredje jag prövar nu, senaste blev jag tjock av så nu måste jag slåss för det med. Jag kan inte sova sen jag slutade med tjock medicinen och nya lugnande jag fått fungerar inte. Igår både tränade jag och läste och tittade på tv i flera timmar efter att jag tagit det och vred på mig i sängen och blev förbannad.

 

Men nu har jag fått jobb, nu måste jag börja bete mig, lite iaf. Och även om magen knyter sig bara jag tänker på det så vet jag att det är bra. Jag behöver börja bete mig. Och det är bara timanställning, så jag kan bete mig i liten skala till att börja med. Det betyder även att jag inte behöver känna mig tvingad till att slo mig till ro och bli dalmas igen. För i ärlighetens namn så känner jag mig inte redo för att bli "här" igen. Ska jag tillbaka till Sverige så vill jag komma tillbaka och stanna på samma ställe. Men nu, nej, jag är inte där än. Det finns för mycket upplevelse nerver som spökar ännu och Berlin känner jag mig inte redo med. Jag vill tillbaka dit, med friska ögon och faktiskt kunna uppleva staden som den är. Mitt Berlin som jag hade det var inte friskt. Och mitt underbara Belgien - herregud vad bra jag mådde mina första åtta månader i Belgien ♥ Där finns det många, många fina minnen och människor som faktiskt fortfarande bryr sig om lilla mig.

 

Har redan förvarnat om att jag antagligen inte kommer stanna här alltför länge, men jag stannar tills jag känner mig redo för klara av mig själv ensam igen. Ingen brådska. 

 

 

 

 

 

Viss skit e jobbigare än annan skit!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har brottats med alla instinkter och allt djävulsskap som fightats med mig senaste dagarna och det är fan inte lätt. Not one bit!

 

Jag har känslor och platser och människor som drar i alla trådar på samma gång och det är, utan överdrift, minst sagt förvirrande! Men efter ikväll känns det ändå bra allt, för jag fick det stöd som jag ville ha och jag behöver inte känna mig dum längre för att jag vill göra det jag vill.

 

Men låter alla GinTonics sova några timmar så får vi se sen... men glad e jag  ♥

 

 

 

Åh, Antwerpen i mitt hjärta  ♥

 

 

 

Belgien har alltid en massa skoj för sig och media älskar att spela små spratt med folket. Alltid händer det nåt i det där lilla lilla landet . Sen att allt är inspelat i min stad, på min station gör ju inte längtan mindre!

 

Kul!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man ändå kunde fått se honom live, snacka om massiva konsert-orgasmer!

 

 

Welcome to the 27th club!

 

Nu är jag sådär skitgammal igen fast jag egentligen inte bryr mig, men ändå bryr mig för mycket!

Min Jeff var den som tog mig 27 års oskuld och jag vill verkligen åka och hälsa på mina pojkar snart, för jag saknar massor  ♥  har även blivit lovad sängplats och middag av en viss hemlig tysk polis i december...

 

Tack för alla gratulationer och presenter

 

 

Inte kunde jag hålla fingrarna borta från färgburken heller

 

 

 

 

 

 

Gjorde en liten rannsaken igår - igen, och gjorde en deal med mig själv att börja gå lugnt istället för att bara försöka kuta fram när jag har noll kondition. Ska jag väl göra nåt. vill jag få allt gjort på en gång och helst bli Miss World och få hela mitt liv utstakat på samma gång. Jag skriver långa listor i huvudet på saker jag ska göra och förbättra och sen blir det bara pannkaka av allt och jag blir sur och arg på allt och tänker att de e ändå ingen ide.

 

Så nya strategin är att ta små små steg, även om det känns jätte töntigt, och inte ta nästa steg förrän jag klarat av det i minst en vecka. Det sägs ju att en ny vana tar ungefär 3 veckor att vänja in, så det får ta sin tid helt enkelt. Första steget blir att försöka ta mig ut på en längre promenad med hunden varje dag och gå upp medans det fortfarande är mörkt för att äta en riktig frukost.

 

Idag gick jag upp vid halvsju för att göra i ordning äldsta barnet för hunddagiset. Hon har varit så uttråkad senaste dagarna för jag har varit astråkig, så hon fick en dag med kompisarna. Åt en riktig frukost och det var riktigt mysigt att sitta och mysa med tända ljus framför nyhetsmorgon. Däckade vid åtta och sov i två timmar, men nya medicinen gör mig fortfarande så trött, så jag godkände en temporär däckning på soffan. Blir förhoppningsvis bättre om några veckor när bieffekterna lagt sig, men å andra sidan sover jag på nätterna.

 

Nu ska jag börja tvätta och städa lite så jag håller igång, annars fastnar jag. Vädret är blå himmel så katten får gå ut och jag tror jag har en bra dag idag.

Babysteps...

 

 

 

 

Har försökt skrivit det här mailet ända sen jag lämnade Berlin nu, men hur jag än vridit och vänt på det har det känts fel och töntigt. För jag hade den där fina vännen i Berlin som jag brydde mig om och som brydde sig om mig, men hur säger man det till honom utan att det missuppfattas? Sen insåg jag helt enkelt att det enda idiotiska var att INTE berätta det för honom - hur mycket han faktiskt betydde för mig. Och jag insåg hur dumt det var av mig att hålla inne på det, för så fort jag börjat skriva kom tårarna.

 

Så jag skickade ett egoboost mail till honom och berättade just hur uppskattad han var.

 

Vi behöver mer sånt - våga visa att ni bryr er!

 

 

 

 

 

 Jag blir ILLAMÅENDE av att gå in på Ansiktsboken nu, mer än någonsin!

 

Överallt försöker människor överrösta varandra om hur underbart det är ute, hur fin deras "bäste vän" är och hur taggade dom är på att få skjuta så och så många taggare och få äran att fälla skogens konung... sjukt!

 

Förlåt, men jag kommer aldrig kunna förstå hur man kan godkänna, att se fram emot några veckor i ett helt år bara för att kunna smyga på ett skitstort djur och skjuta, stycka och skryta - som ett normalt beteende? Visst, jag kan ta att man kanske måste försöka kontrollera älgstammen och sånt, men jag kan inte ta all den här förväntansfulla energin - som barn på julafton. Det är sjukt!

 

Av nån anledning har flertalet tjejer runt 20 åldern här fått för sig att jakt är det nya inne typ? Alla tar jaktlicens och pepprar internet med notiser om hur deras nya vackra "vän" står nyputsad och fin inne i vapenskåpet och hur dagarna går åt att längta tills de äntligen får sätta sig i jaktpasset och vänta in deras byte. Allt de gör blir så jäkla överdrivet och "jagförsökerimponerapåallaochblienutavgrabbarna" så det blir mest löjligt. Aldrig att de skulle gå ut i en hage och sikta på kossor bara för att det är skoj. Nej nej, det överlåter dom åt vargarna så dom kan spendera en hel vecka åt att spy galla över dessa monster som helst borde utrotas. Vem vågar ha barn och hsdjur utanför dörrkarmen när dom finns i skogen? Det hör liksom ihop, jagar tjejerna så agerar de även varghatare till tusen. Alltså va fan tjejer, lugna ner er!

 

Nöjet brukar vara att kommentera alla dessa internet notiser om varg idioti och skratta åt deras respons, för inte nånstanns har dom en bra comeback eller nåt logiskt att disskutera överhuvudtaget. Dom tror att dom har så mycket hat och insikt i frågan och skrattar åt alla andra som inte vet nåt, för de jagar ju inte ens? (??????) men egentligen är dom så inskränkta och äckligt "bonntölpia" att dom knappt vet vad som säger. Allt är bara emot och försöker nån disskutera saken är man antingen vargkramare eller dum stassing som aldrig sett en varg ens.

 

Eeeh, för det har ni?

 

 

 

 Åååh, pallar inte såna här människor!

 

Fick mail om möjligt jobb i SydAfrika förra veckan, längtade ihjäl mig efter Antwerpen igår, anmälde mig på en dejtingsida idag (mest för skojs skull?), saknar min Maddolään och är bara allmänt förvirrad. Pallar inte med mig själv heller om jag ska vara ärlig.

 

 

 

 

 

Hittade charmigaste lyan i Creta och tänkte att den här kan ju inte vara så dyr?

 

 

 

Visst att man kanske ramlar genom golvet, men är det inte de lite skabbiga och trasiga sakerna som ibland är de lite bättre sakerna? Ok, kanske inte, men kolla vad härligt charmig den ser ut att vara.

 

Hittade många inflyttningsbara objekt under den där veckan, gammal vana man har!