Bara några minuter efter att bilen startat och kört iväg stannar den på sidan av vägen och min dörr öppnas. Jag blir puttad åt sidan och en man sätter sig bredvid mig. Jag trycker mig mot fönstret och vänder bort huvudet. Han stinker svett och sprit, som alla de andra. Jag hör 2 män prata med varandra i framsätet så det betyder att de plockade upp mannen bredvid mig. Jag sitter stilla och tyst, försöker att inte dra till mig uppmärksammhet. Jag lutar huvudet mot rutan och känner vibrationerna från grusvägen vi åker på. Jag sluter ögonen och börjar tänka tillbaka på kvällen innan. Jag hade varit så lycklig. Äntligen hade jag känt mig verkligt fri. Hela den dagen hade varit den bästa på länge. Jag kunde se mig själv gå där på gatan med armarna utsträckta. Jag kommer ihåg känslan av frihet jag hade då. Jag var en odödlig själ. Jag hade varit en glad och bekymmersfri Bill. Vad var jag nu? En tår föll från mitt öga. Jag hade ingen aning om var jag var och jag hade ingen aning om vad som skulle hända mig. Männen som satt i bilen med mig såg mig inte som en människa. För dem var jag bara pengar, ett handslag och ett överlämnande. Ville de slå mig gjorde de det. Dom brydde sig inte om det skadade mig eller dödade mig. De var alla alkoholister och hade ingen som helst medkänsla. Jag var boskap.

Jag började tänka på Tom. Vad gjorde han nu? Visste han vad som hade hänt mig? Visste polisen vilka som tagit mig? Kanske var jag hemma om några dagar? Jag höll fast vid den tanken. Om några dagar skulle polisen ha hittat mig och jag var hemma hos min familj. Hemma hos Tom och gjorde allt vanligt man gör hemma. Sover i min säng, äter mammas hemmalagade mat, tittar på TV, disskuterar med Tom och bara är. Det såg jag fram emot...att bara få vara. Jag försökte intala mig själv att det här bara var tillfälligt. Jag kan ta det att jag måste ha den här dumma varma huvan på huvudet några dagar och behöva stå ut med deras stank om jag får komma hem om några dagar. Inga problem! Det klarar jag...

Jag hörde ett hummande. Mannen bredvid mig hade börjat nynna på en låt. Jag stelnade till. Slutade andas, hjärtat stannade. Jag kände igen den låten. Kände igen melodin. Det var samma sång från skåpbilen. Jag spände upp ögonen och försökte trycka mig ännu lite närmre dörren. Nu kunde jag inte spela oberörd längre. Jag var livrädd. Jag kände igen hans röst. Det var han, mannen som hade suttit över mitt knä och stönat. Jag kunde se hans iskalla blick framför mig. Han såg inte mänsklig ut, han var en maskin. Utan känslor.

Han flyttar sig närmre och närmre, nynnades. Jag känner en hand på mitt lår. Han smeker det, förflyttar sig allt närmre mitt skrev. Jag rycker till och drar upp knäna mot hakan. Han flyttar efter och börjar leka med mitt hår. Han drar det runt sina fingrar och jag kan känna hur han närmar sig mitt ansikte. Spritlukten blir starkare. Jag ser inget för huvan men känner att han är alldels bredvid mig med sitt ansikte. Han tar tag i min haka och försöker få mitt ansikte mot sitt. Jag stretar emmot och försöker skaka bort hand hand. Han försöker igen men jag sliter mig. Då tar han tag i mitt hår och sliter ned mig på sätet. Jag skriker till. Han slänger mig ned på rygg på sätet och sätter sig grensle över min mage. Jag försöker komma loss men jag är bunden både till händer och fötter och kan inget göra. Männen i framsätet skrattar och hejar på. Jag känner hur de ibland hjälper till att hålla nere mig med sina händer.

Jag börjar bli trött av att kämpa emot. Jag har inte sovit något på över ett dygn och jag var rädd. Allt kändes bara hopplöst. Jag lugnade ned mig men samtidigt känner jag hans läppar genom tyget på huvan. Han försöker kyssa mig. Jag slänger med huvudet men han håller fast det och kysser mig över hela ansiktet. Han börjar smeka mig över magen och bröstet med ena handen. Den andra handen håller han nere mig med. Han tar sin hand innanför min t-shirt och tillslut börjar treva längre ned med handen. Han försöker komma innanför mina byxor. Jag skriker och försöker på nytt slita mig loss. Jag tar i allt jag kan men inser snabbt att det är lönlöst. Mannen ovanpå mig är minst dubbelt så stor som jag. Jag vet att jag inte kan göra så mycket men jag försöker. Vill inte ge upp. Vill inte att han ska göra så här.

Han slutar med sin hand, istället hör jag hur han börjar knäppa upp sina byxor. Precis som i skåpbilen. Han gav igen. Han straffade mig. Jag hörde hur han smekte sig själv. Han tog sin andra hand och började knäppa upp mina byxor. Jag sparkade, jag skrek, jag slängde mig...jag grät. Jag grät hysteriskt. Vad gjorde han med mig? Hans hand var innanför mina byxor nu. Han smekte mitt könsorgan och lekte med det. Han började stöna allt högre och han började jucka mot mitt bröst. Männen i framsätet hejade på. Han smekte sig själv och mig allt snabbare. Jag kände hur hans spratt till och hans stönade högt och utdraget. Jag kände hur något blött hamnade på min hals. Jag visste precis vad som hade hänt. Jag visste vad som hade landat på min hals. Jag kände mig så jäkla smutsig. Utnyttjad och förlöjligad. Jag grät fortfarande men nu var jag bara arg. Jag var förnedrad och utskrattat men jag lovade mig själv att någon gång skulle jag ge igen. Oavsett.  Han reste sig från min mage och slängde upp mig från sätet. Knuffade in mig i rutan. Jag svor inombords. Kunde de vara så kalla kunde jag åxå vara det. De skulle nog få se.

De kommande timmarna satt vi bara där. De sa ingenting till varandra och jag rörde inte en muskel. Jag var så förbannad. Till slut stannade de och gick ur bilen. Min dörr öppnades och jag blev slängd över någons axel. Jag hängde med huvudet neråt och passade på att försöka få av luvan. Jag gned huvudet mot mannens rygg och lyckades på huvan över näsan. Jag skakade huvudet och till slut föll huvan till marken. Jag tog några andetag frisk luft men började på en gång leta efter honom. Mannen jag skulle döda. Jag såg de två männen som hade hämtat mig men inte honom. Jag lyfte huvudet och letade med blicken. Där var han. Han gick alldeles framför oss. Han var halvflint och rätt stor. Inte tjock men ganska grov. Vi gick förbi honom och jag spände blicken i honom. Jag ville visa att jag verkligen menade allvar. Han såg mig och mötte min blick. Den var iskall. Jag kände hur han lockade fram min rädsla men jag tvingade tillbaka den. Jag måste vara starkt nu.

En annan bil kör upp bredvid den grå bilen jag kommit i. Jag sliter blicken från honom en sekund och tittar på bilen. Mitt hjärta hoppar över ett slag. En man går ur bilen och öppnar bakluckan. Han lyfter upp en kropp. En liten tjej. Hon har blondt hår och hon är helt sönderslagen. Jag ser hennes ansikte som är alldeles svullet och blått. Hon verkar inte vara vid medvetande. Hennes kropp bara hänger.

Sekunden senare tar han tag i min haka, kysser mig och skrattar. Hans iskalla blick och skitiga andedräkt som än en gång förnedrar mig.