lunsan

 

Jag tror att nästan allt har gått fel de sista veckorna nu...totalt kaos i huvudet!

Det har varit äckligt jävla påfrestande för psyket och kroppen och jag tappade kontrollen lite där. Nya sår och nygamla tankar att fajtas med som alla nog skulle behöva ett par stygn för att lättare hålla ihop. Hade några dagar då jag bara vandrade omkring i huset för att hitta ett ensamt rum där jag kunde ligga och stirra upp i taket ostört. Gjorde ett försök att gå ut med hunden runt motionsspåret och efter 2 km var jag helt slut. Det har blivit knas på jobbet, får kämpa med koncentrationen och jag har räknat fel och det blir enormt negativa känslor.

 

Fick "skäll" av KBT-Fanny åxå. OK, inte skäll, men lite allvarligt snack. Så nu jävlar jobbar vi hårt i höst på att bli bra...nej, bättre. Har även berättat för en kollega på jobbet så nu får jag lite hjälp i det jag tycker är jobbigast och det känns riktigt bra. Inte lika ont magknip nu vid fyra när kassan ska räknas, för den har redan räknats när jag varit på lunch. Duktigt uppskattat!

 

Så ja, nytt lågvattenmärke för i år...men nu är jag taggad igen (från och till). Det är sånt jag blir så jäkla trött på - att ena veckan håller jorden på att gå under och inget spelar nån egentlig roll - det går ju ändå åt helvete. Sen nästa vecka är man förbannat taggad på att nu, nu jäklar ska jag visa alla att jag kan. Nu ska det blir bra, jag ska bli bra och livet ska bli bra. Fatta va skönt om man kunde hålla sig på en jämn linje där i mellan istället. Men det är det vi ska jobba på nu, att försöka lära sig stabilisera och kontrollera känslo spannet lite.