Lärarvikarie
OK!
Nu ska jag berätta för er om något skumt som hände i augusti förra året. Jag var ute i jimmys föräldrars trädgård i Jubberud när mobilen ringde. Det var min gamla svenskalärare från högstadiet som berättade att han skulle bli pappa och undrade om jag ville hoppa in för honom på Bjursåsskolans högstadium i 2 veckor. Jag kommer ihåg att jag bara gapade, svarade ja och i nästa sekund ångrade att jag svarat ja. Herregud, jag som språklärare på högstadiet? Hur skulle det gå till? Jag var 22 år, hade noll erfarenhet av läraryrket och inga som helst planer på att få några. Nu ringde gamla svenskaläraren på lördagskvällen och på måndag skulle jag stå framme vid tavlan. jajks!
Jag hade sån ångest den där måndagen. Alla vet att jag var inte den bästa på att hålla på skolnärvaron. Dom skämtade till och med om den på avslutningsmiddagen! Dagen började med ett möte och helt plötsligt satt jag och disskuterade med lärarna, några av mina gamla lärare, om elevernas framtid och deras svårigheter. precis som dom hade gjort med mig. Jäklar vad jag kände mig malplacerad. Jag kom alltid för sent och en tid ringde även en lärare och väckte mig för att jag skulle hinna i tid till skolan. Dom gjorde så mycket för mig, lärarna, men jag fattade ju ingenting på den tiden. Jag tyckte bara allt sög och var pest & pina. Ändå lyckades jag gå ut med 245 poäng.
Hur som helst... Jag hade ansvaret för 6-9 i franska, tyska, svenska och engelska. Första dagen skulle jag tydligen haft SO åxå men det hade dom glömt berätta...puh! Lucky me!
Det roliga är att jag läste tyska i 6:an och halva 7:an och franska har jag aldrig läst. Men det skulle tydligen gå ändå. I början gick allt bra när jag kunde följa läroböckerna och min lilla cd-skiva med övningar. Men sen försvann nästa läro cd och jag var dödsdömd. Ingen lärare visste vart den var och eftersom jag inte kunde varken franska eller bra tyska var det kört. Med 6:orna gick det bra men högstadieleverna blev bara allt stöddigare. Jag hade sån ångest inör varje dag och gömde mig helst uppe på lärar rummet. Jag skrek och skällde varje dag och de anklagade mig för att vara en helt onödig franskalärare. Jag tog åt mig men sen insåg jag hur värdelösa dom egentligen var på det språket. Jag frågade klassen hur många som visste vad mamma & pappa hette på franska och 3 tjejer räckte upp handen. Det var så illa...jag, som aldrig läst tyska, visste mer än 7:orna som läst franska i ett helt år. Men dom var så stöddiga de små liven, särskillt tjejerna, Var riktigt skönt att å sätta dom på plats faktiskt, ha ha! Får man säga så? Men efter 2 veckor var jag precis slut och när min lärare erbjöd mig en vecka till, tackade jag glatt nej. Jag var färdig med de små snorungarna!
Nej, att vara högstadielärare var faktiskt riktigt roligt men det är nog inget jag ska göra igen. Är inte riktigt redo att komma tillbaka till skolan igen. Men jag känner mig så jäkla stolt över att JAG var den som fick erbjudandet om att hoppa in för min högstadielärare. Det var ändå snart 10 år sen jag gick ut 9.an (HJÄLP) men ändå fanns jag där i hans tankar, Bockar och nigar!!
Det var en upplevelse och jag är stolt!
Men det var skumt...
Nu ska jag berätta för er om något skumt som hände i augusti förra året. Jag var ute i jimmys föräldrars trädgård i Jubberud när mobilen ringde. Det var min gamla svenskalärare från högstadiet som berättade att han skulle bli pappa och undrade om jag ville hoppa in för honom på Bjursåsskolans högstadium i 2 veckor. Jag kommer ihåg att jag bara gapade, svarade ja och i nästa sekund ångrade att jag svarat ja. Herregud, jag som språklärare på högstadiet? Hur skulle det gå till? Jag var 22 år, hade noll erfarenhet av läraryrket och inga som helst planer på att få några. Nu ringde gamla svenskaläraren på lördagskvällen och på måndag skulle jag stå framme vid tavlan. jajks!
Jag hade sån ångest den där måndagen. Alla vet att jag var inte den bästa på att hålla på skolnärvaron. Dom skämtade till och med om den på avslutningsmiddagen! Dagen började med ett möte och helt plötsligt satt jag och disskuterade med lärarna, några av mina gamla lärare, om elevernas framtid och deras svårigheter. precis som dom hade gjort med mig. Jäklar vad jag kände mig malplacerad. Jag kom alltid för sent och en tid ringde även en lärare och väckte mig för att jag skulle hinna i tid till skolan. Dom gjorde så mycket för mig, lärarna, men jag fattade ju ingenting på den tiden. Jag tyckte bara allt sög och var pest & pina. Ändå lyckades jag gå ut med 245 poäng.
Hur som helst... Jag hade ansvaret för 6-9 i franska, tyska, svenska och engelska. Första dagen skulle jag tydligen haft SO åxå men det hade dom glömt berätta...puh! Lucky me!
Det roliga är att jag läste tyska i 6:an och halva 7:an och franska har jag aldrig läst. Men det skulle tydligen gå ändå. I början gick allt bra när jag kunde följa läroböckerna och min lilla cd-skiva med övningar. Men sen försvann nästa läro cd och jag var dödsdömd. Ingen lärare visste vart den var och eftersom jag inte kunde varken franska eller bra tyska var det kört. Med 6:orna gick det bra men högstadieleverna blev bara allt stöddigare. Jag hade sån ångest inör varje dag och gömde mig helst uppe på lärar rummet. Jag skrek och skällde varje dag och de anklagade mig för att vara en helt onödig franskalärare. Jag tog åt mig men sen insåg jag hur värdelösa dom egentligen var på det språket. Jag frågade klassen hur många som visste vad mamma & pappa hette på franska och 3 tjejer räckte upp handen. Det var så illa...jag, som aldrig läst tyska, visste mer än 7:orna som läst franska i ett helt år. Men dom var så stöddiga de små liven, särskillt tjejerna, Var riktigt skönt att å sätta dom på plats faktiskt, ha ha! Får man säga så? Men efter 2 veckor var jag precis slut och när min lärare erbjöd mig en vecka till, tackade jag glatt nej. Jag var färdig med de små snorungarna!
Nej, att vara högstadielärare var faktiskt riktigt roligt men det är nog inget jag ska göra igen. Är inte riktigt redo att komma tillbaka till skolan igen. Men jag känner mig så jäkla stolt över att JAG var den som fick erbjudandet om att hoppa in för min högstadielärare. Det var ändå snart 10 år sen jag gick ut 9.an (HJÄLP) men ändå fanns jag där i hans tankar, Bockar och nigar!!
Det var en upplevelse och jag är stolt!
Men det var skumt...
Kommentarer
Trackback
