Tick Tack...
Nog tickar klockan alltid.
Jag sitter och kollar på bilder av kompisar som har barn och självklart hittade jag, utan att det var meningen, världens sötaste film på youtube med en bebbe. Jag är inne i en bebis fas nu...igen! Det blir så ibland och då kan jag ta första bästa *skämt* och ordna till ett litet knyte i magen. Jag sa alltid att vid 20 års ålder skulle jag vänta mitt första barn för jag ville bli en ung mamma. Nu är jag snart 24 och inte längre en ung mamma. Men vem bryr sig? Jag känner mig som 20! För bara ett år sedan höll jag på för fullt och försökte bli med barn. Men som vanligt fungerar ingenting när man verkligen vill det. Det spelar ingen roll om det handlar om IT, elektroni, bebisar, bilar eller att försöka skruva ihop IKEA möbler. Efter ett halvår gav vi upp och insåg att det helt enkelt inte var meningen. 4 månader senare flyttade jag till Belgien så det var väl ödet eller nåt? Oj, va smörigt det lät!
Men nu är jag där igen, tanken på en megamage och en söt bebis med pyttehänder som aldrig skriker och bara är glad. Haha! Man får väl drömma? Längtar verkligen efter att få känna den där kärleken till ett barn som alla beskriver så magiskt. Men först måste jag ju få ett fast jobbkontrakt så jag kan vara mammaledig!!
Ska krypa ned under täcket och fortsätta drömma lite nu...
Jag sitter och kollar på bilder av kompisar som har barn och självklart hittade jag, utan att det var meningen, världens sötaste film på youtube med en bebbe. Jag är inne i en bebis fas nu...igen! Det blir så ibland och då kan jag ta första bästa *skämt* och ordna till ett litet knyte i magen. Jag sa alltid att vid 20 års ålder skulle jag vänta mitt första barn för jag ville bli en ung mamma. Nu är jag snart 24 och inte längre en ung mamma. Men vem bryr sig? Jag känner mig som 20! För bara ett år sedan höll jag på för fullt och försökte bli med barn. Men som vanligt fungerar ingenting när man verkligen vill det. Det spelar ingen roll om det handlar om IT, elektroni, bebisar, bilar eller att försöka skruva ihop IKEA möbler. Efter ett halvår gav vi upp och insåg att det helt enkelt inte var meningen. 4 månader senare flyttade jag till Belgien så det var väl ödet eller nåt? Oj, va smörigt det lät!
Men nu är jag där igen, tanken på en megamage och en söt bebis med pyttehänder som aldrig skriker och bara är glad. Haha! Man får väl drömma? Längtar verkligen efter att få känna den där kärleken till ett barn som alla beskriver så magiskt. Men först måste jag ju få ett fast jobbkontrakt så jag kan vara mammaledig!!
Ska krypa ned under täcket och fortsätta drömma lite nu...
Kommentarer
Trackback
