Snorfia!
Idag ska det blir över 31 grader i skuggan så det känns lagomt motiverat att sitta inne på kontoret hela dagen. Jag skulle vilja ligga på stranden eller bara ligga kvar i sängen. Har lyckats mig på en dunderförkylning och hostan e på ingående. Känns som jag har en cementklump inne i huvudet vilket gör att mina tankeförmåga fuckas upp ännu mer än innan. Men men...det är snart helg. Lite dumt bara för jag har ju en date ikväll. Får se hur det blir med den. Kanske bara går och sätter oss och dricker en öl nånstanns istället för skaka rumpa på Noxx.
Igår var jag äntligen på banken och fixade alla mina konton och försäkrade lägenheten. Det var hur många papper som helst somjag fick lov att skriva på och han gubben var ju så seeeg. Det tog över en timme och jag hann precis emd bussen till jobbet. Så nu måste jag bara försöka läsa alla papper och lyckas komma på vad allt är? Lite dumt för mitt VISA kort gick i två delar förra helgen så jag kan i nte ta ut pengar. Hoppas mina nya kort kommer nästa vecka. Ska till banken innan jobbet och flörta lite och försöka ta ut pnegar från VISAt.
På jobbet flummade jag mest runt för jag var så trött. När man jobbar sena skiftet sitter man helt ensam 20-22 och det brukar vara riktigt lugnt. Något samtal kanske och oftast bara nån som vill ha ett nytt lösenord. Men igår 3 min efter att Daniel gått ringer självklart en snubbe och påstår att ingen av hans kollegor kan komma in på deras nätverk. Jag suckar högt för mig själv och ringer sen min teamleader. Hon säger åt mig att ringa en kille i England och jag inser att det här kommer bli jobbigt. Jag ringer Guy och försöker förklara vad problemet gäller men jag vet knappt själv vad det är? Det är ett system som precis blivit överflyttat fråm IBM så ingen har nån riktig koll på det. Men han lovar att ringa runt lite och jag pustar ut. Jag hinner precis lägga på luren när nästa samtal kommer om prescis samma problem. Hela kontoret har problem att komma in på samma nätverk. Jag ringer Guy igen och han börjar lista upp allt jag ska göra.
Paniken börjar komma och Mauro sitter bara och skrattar bredvid mig. Jag får i uppgift att ringa vårt nätverksteam i Malaysia, en jäkla mardröm då man knappt kan höra vad dom säger på engelska. Jag ska ringa vår incidentmanager, Posten Service Desk, svenska nätverksteamet och IBM. Som "tur" var fick jag aldrig tag i Malayerna och i slutändan verkade problemet lösa sig själv så det var väl bara nåt tillfälligt. Men det var svettigt ett tag där...
Jag tog mig hem och nu har en farlig period börjat. Igår innan jag bäddade ner mig i sängen surfade jag runt lite och kollade på roliga frisyrer. Det här kommer bli farligt...han redan börjat spåna lite på ideer
