7

Bill


Jag hade svimmat av för en kort sekund och kunde fortfarande känna smärtan i bakhuvudet. Någon hade slagit mig med något hårt och lyckats putta in mig i skåpbilen. Nu låg jag där på golvet med 3 stora män stirrandes på mig. De satt i varsitt hörn och studerade mig. Uppifrån och ned. Alla 3 hade kraftig skäggstubb och luktade verkligen illa. Deras andedräkt stank sprit och de luktade svett. Alla hade tänt varsin cigarett som de stressade sög på. De var alla andfådda. Även jag men jag försökte se lugn ut. Inombords var jag livrädd.


Mannen närmast mig började prata med mig. Han stirrade med en manisk blick på mitt ansikte och skrattade. jag såg hans missfärgade tänder och kände hans hemska andedräkt i mitt ansikte. Han fortsatte skratta och de andra följde med. Jag förstod inte vad de sa och kände mig så förlöjligad när de hånade mig. Mannen flyttade lite närmre och hasade fram på knäna. Jag slängde mig åt motsatt riktning och han stannade till. Han hånflinade åt mig. Jag andades allt häftigare och jag kände pulsen slå allt fortare. Mannen började rycka åt mitt håll. Han låtsades attackera och jag ryckte till varje gång. Varje gång flög jag in i väggen bakom mig och varje gång började han gapskratta. Han började sjunga på en låt och kröp ännu närmre mig. Jag kunde inte fly längre. Jag var inklämd i hörnet med 2 män på varje sida och han kom krypandes emot mig i mitten. De andra männen vid sidan av mig började stämma in i sången och jag kunde även höra chaufförens röst framme i förarhytten. Alla stirrade på mig med svarta ögon. Det var riktigt obehagligt och jag började skrika åt dom att sluta. Jag kröp upp så långt jag kunde i hörnet och skrek. Nu var männen framme vid mig och försökte ta tag i mina ben. Jag sparkade åt alla håll. Försökte träffa dem i ansiktet eller magen. Men de fick tag i mig. Min panik blandades med deras sång. Skräck och lek på ett trångt utrymme. Leken tog överhanden...


Alla 3 männen håller i mina armar och ben och trycker ner mig mot golvet. De sjunger fortfarande men de har svårt att hålla sig för skratt. För dem är det är bara en lek. Deras blickar är iskalla, svarta. De är oigenomtränliga. En rulle silvertejp plockas fram och mina ben tejpas ihop. Mannen sätter sig gränsle över mitt knä. Han trycker sig mot mig och jag får kväljningar av hans stank. Han börjar jucka mot min mage och tar tag i mitt hår med båda händerna. Jag kan bara skrika och hoppas någon hör. Men jag tror inte på det.


De andra männen tejpar ihop mina handleder och släpper taget om mig. Men han sitter fortfarande gränsle över mig. Han sjunger fortfarande men varje gång han trycker sitt skrev mot min mage stönar han ett högt tillgjort stön och tittar mig rakt i ögonen. Jag försöker titta bort men han tar tag i min haka och tvingar mitt ansikte till sitt. Våra näsor nuddar varandra och han andas tungt på mig. En utav de andra börjar leka med mitt hår. Han drar det mellan sina fingrar och böjer sig fram för att lukta på det. Han luktar på mig, mitt hår och till slut är han nere vid min nacke. Han följer min hals fram till nyckelbenet. jag kan inte röra mig. han håller tag i mitt hår så jag inte kan röra mig. Jag blundar hårt och försöker stänga ute allt. Han luktar inte längre. Han har börjat smaka på mig. Hans tunga följer min hals och upp längst käkbenet. Han slickar min kind. Jag gråter. Stora tårar faller nedför min kind och jag skakar. Han slickar upp mina tårar. Jag bönar och ber om att de ska sluta och låta mig vara. Jag försöker säga det snällt och lugnt. Men min röst darrar och jag kan inte hindra gråten. Jag känner mig så hjälplös och rädd. Vad var det som höll på att hända? Vad skulle det här sluta med?

De tog fram en remsa silvertejp och täckte för min mun. Nu var jag deras leksak. De kunde göra precis vad de ville. Jag var chanslös. Mannen ovanpå mig gav mig en kyss på min tejpade mun och reste sig upp. Han började knäppa upp sina byxor och de andra försökte vända mig på mage. Jag stretade emot och försökte ännu en gång sparka mig loss. Jag skrek och slängde mig runt i hela bakdelen på skåpbilen. De tog tag i mig och ruskade om mig. Visade med sitt finger att jag skulle vara tyst. Jag skrek. Jag skrek. Han slog.


Bilen stannar tvärt och chauffören hoppar bak. Han är arg och skriker åt de andra männen. Han slår dem och puttar bort dem från mig. De satte sig emot honom först men chauffören tog fram sin pistol. Han siktade på alla männen och talade lågt. De lyssnade och satte sig lugnt ned. Jag försökte tacka honom. Försökte få ögonkontakt. Han kanske var mitt enda hopp. Han kanske kunde skydda mig från de här monstren? När allt lugnat ned sig tittar han åt mitt håll. Han går fram till mig och sätter sig på huk. Jag försöker visa min ernorma tacksamhet. Han spottar och skrattar tyst. Han ger mig en örfil och går tillbaka till förarsätet.


Bilen åker vidare och alla 3 männen stirrar surt på mig. De spottar åt mitt håll. Det dröjer inte länge förrän de börjar sjunga igen. Varje ord gav mig kalla kårar längst ryggraden. Alla 3 satt de och sjöng. ibland visslade de bara. Men alla tittade de på mig. En kall hård blick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0