3

Annie


Långt borta hördes grusvägens stenar som träffade underedet på en bil. Vägen var ojämn och den bakbundna kroppen hoppade till vid varje litet gupp eller hål i vägen. Golvet i den lilla lastbilen var kallt och fuktigt och hennes tröja var nedblodad och lortig. De unga tjejen med ömma handleder försökte öppna ögonen men för varje gupp bilen körde i tappade ögonlocken styrka. Hon var inte riktigt vid medvetande och hennes ansikte gjorde grimaser som visade på smärta.


Jag hör något, jag åker. Jag känner hur min vänstra sida stöter emot något hårt och varje stöt gör ont. Min ena höft ömmar och jag upptäcker att mina handleder är bakbundna när jag försöker resa mig. Det är något strävt och stickigt som skär in i mina handleder. Det gör ont. Mina ögon e tunga och jag har huvudvärk. Jag försöker se mig omkring men jag får kämpa. Näsan bultar och gör riktigt ont. När jag försöker resa mig upp ser jag en stor mörk fläck jämnsides med mitt ansikte. Jag försöker andas genom näsan men får knappt luft. Det är täppt. Jag rullar över på rygg och försöker vakna till. Allt gör så ont. Några djupa andetag och jag sätter mig upp. All värk som tidigare satt i handleden hade nu förflyttat sig upp till huvudet.

Jag låter blicken svepa över det lilla utrymmet där jag befinner mig och inser att jag är ensam, bakbunden och slagen. Mot förarhytten finns ett litet fönster där jag ser bakhuvudet på föraren. Håret är mörkt och flottigt och jag kan skymta en tidig flint. Jag skjuter ifrån med benen och kryper in i ena hörnet av lastbilen. Försöker gömma mig. Golvet är skitigt och släpets väggar består bara av presenningar. Jag får tillbaka minnesbilderna från tidigare ikväll och rädslan växer sig allt större. Det sista jag kommer ihåg är mitt hysteriska skrikande och en nytnäve i ansiktet. Även om jag var vaken nu hade jag svårt att få ihop alla pusselbitar. Vad ville dom mig? Var jag kidnappad nu eller var hände? En kidnappad Annie genererar inte mycket pengar med tanke på att hela min familj var död. Jag mindes taxiresan ut i mörkret och den misslyckade flykten. Vad skulle hända nu? Skulle dom inse sitt misstag och släppa mig eller skulle dom bara skjuta mig på fläcken och åka tillbaka för att hämta rätt tjej?

Jag kände paniken komma tillbaka. jag var ändå i mellanöstern och där fanns det många hjärtlösa typer. Jag var ändå i Iran och där hade väl alltid varit oroligt? Det är vad jag tror iaf! Jag började fantisera om de närmaste timmarna. vad skulle? Det var fortfarande mörkt ute så vi kunde inte ha åkt så långt. Var det nu jag skulle dö? När de kom på att det tagit fel tjej, var det mina sista sekunder? Nej, det här var inte så jag skulle dö. Det här var fel. Jag brukade ofta fantisera om hur jag dö och det här hade aldrig ingått i mina planer. Jag tittade runt i den lilla lastbilen och upptäckte att presenningen hade lossnat lite i ena hörnet. Jag hasade mig dit och försökte titta ut. Tyvärr var det en massa balkar i vägen och jag kom ingenstanns. Jag försökte få tag i presenningen med tänderna men den satt för hårt. Vad skulle jag göra nu? Jag kan ju inte bara sitta här och godta att det dumma Israelerna tagit en urfattig föräldralös vilsen liten tjej. Det var mitt liv det handlade om.


I samma sekund som jag lyfte benen och var beredd att sparka sönder balkarna saktade lastbilen in. Jag kröp tillbaka in i hörnet och försökte andas. Tänk om de kommit på att de kiddnappat fel tjej? Jag försökte ta så många djupa andetag jag kunde ifall att de var mina sista. Döden hade aldrig skrämt mig förrän nu. Bilen stannar och jag hör hur en bildörr öppnas. Snabbt tittar jag upp mot det lilla fönstret och inser att föraren gått ur bilen. Jag hör steg alldeles utanför och en röst som verkar upprörd. Jag förstår inte vad han säger men han verkar upprörd. Han skriker och spottar vartannat. Jag kryper ännu närmre hörnet. Vad skulle hända nu? jag kunde inte fly längre. Bilen stod still och jag kunde inte springa så fort med bakbundna händer. Jag försökte stålsätta mig där bak i den lilla ruttna lastbilen och hoppas på det bästa. Att dom dumpade mig ute i ingenstanns och hoppas någon kom och plockade upp mig? Panik,förvirring. ångest...allt jobbigt slogs om en plats i mitt huvud just nu.


Jag hörde hur chaufförens röst kom närmre och jag såg avbildningen av hans rygg när han lutade sig mot bilen. Om jag ändå hade haft något vasst med mig. Skulle jag våga? Jag vet ju att det fanns åtminstonde 2 till männ innan jag hamnade här. Är dom åxa här eller är det bara vi 2? Långt borta hörde jag en bil komma. Bilen hade bråttom och stannade väldigt plötsligt vid oss. En bildörr öppnas och en ny röst hörs. Samma språk men jag förstår ingenting. De disskuterar livligt med varandra och efter några minuter blir det tyst. Hade de kommit på sitt misstag? Lilla panka Annie var ju inget att ha. Fotstegen närmar sig bilen och de låter väldigt bestämda. Jag kryper ännu längre in mot hörnet och jag kan höra mitt hjärta slå i panik. Kanske känner det att det är sina sista slag? Jag ser hur någon börjar prassla med presenningen vid öppningen och jag svalde hårt. Vad som än händer är jag förberedd försökte jag intala mig själv. En hand tog tag i presenningen och lät frisk luft sippra in. Det var fortfarande mörkt ute så jag kunde inte se något. jag kände hur någon kom närmre och svettlukten blev allt fränare. Plötsligt känner jag hur någon tar tag i mitt vänstra ben och börjar dra mig mot utgången. Jag tappar balansen då mina händer är bakbundna och helt plötsligt känner jag hur underlaget tar slut och jag faller fritt för en nanosekund. Nästa nanosekund träffar jag marken nedanför och tappar andan. Även utanfö bilen är det mörkt förutom de glödande cigarettstumparna männen rökte.


Jag blev liggandes på marken medan männen pratade med varandra, skrattade och sög i sig det sista nikotinet från cigaretten. Bilen som kommit och mött oss var mycket mindre. Männen stod framför och tittade på och mig lite då och då. Jag såg mannen som slagit mig ge över en bunt med pengasedlar till den som kommit efter oss. Det tog varandra i hand och vände sig mot mitt håll. Han kom närmre och tog ett stadigt tag om min arm. Än hade jag inte sett några vapen. Kanske skulle jag få leva ett tag till? Han ryckte mig till sig så vi stod ansikte mot ansikte. Han luktade riktigt illa. svett blandat med 1 veckas oborstade tänder och sprit. Jag kunde urskilja hans stirrande ögon och kände hur hans ena hand trevade sig upp längst mitt lår. Jag försökte sparka undan honom men jag hade ingenstanns att fly. Han klämde åt mitt lår innan han skrattade och tog tag i mina armar. Jag kan äntligen stå på mina egna ben. De är stela men jag försöker sakta och osynligt värma upp dem. Försöker böja dem så mycket det går utan att någon ser. Jag vill bara härifrån. men åt vilket håll?

Sekunderna senare lyfter någon upp mig och bär bort mig till den mindre bilen. Jag kan inte alls urskilja allt. Vet bara att bilen e riktigt sunkig! En annan yngre kille öppnar bakluckan och slänger ut några tomburkar. jag trodde dom skojade. Skulle jag åka i bakluckan? Nu fick det vara nog. Jag började vända mig och försöka snurra mig loss och skrika kränkande ord på svenska och engelska. Jag tog i allt vad jag kunde men han brydde sig inte. De två männen skakade hand och den lilla lastbilen försvann. Mannen som höll mig tog ett snabbt sniff, mitt emellan klyftan på mitt linne, och öppnade bakluckan. Jag hade ingenting att säga till om. Det spelade ingen roll hur mycket jag kämpade emot. Jag var inte lika stark. Med en duns slängdes jag in i skuffen och såg luckan stängas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0