lunsan

Haha, chefen borde inte gett mig PTO idag av misstag!

Igår på jobbet, 2 timmar innan vi slutade fick jag mail om schemaändring och såg att chefen beviljat mig hela dagen fri i morgon utan att jag bett om det. Efter lite detektiv arbete kom vi fram till att hon tagit fel på mig och danska kollegan - Bengtson. Men hur lätt är det inte ta fel på den, vem stavar med ett S egentligen? Å eftersom chefen åkte till Oslo igår förmiddag gjorde jag inte allt för stor sak utav det hela utan tittade på mobil larmet i morse vid 05.06 och bestämde mig för att gå tillbaka till min Sydney dröm och jobba på solbrännan lite.

Men idag har jag fortsatt mitt dagdrömmande och planerat nästa år, haha!
Ända sen Berlin fick bra väder och linne var ett alldeles för varmt plagg för väderleken, har jag kommit på mig själv att dagdrömma bort, mer än vanligt. Jag har gjort Australien och Afrika, Belgien och klubba med mina pojkar till morgonen och jag har stått på andra sidan floden och tittat upp på Eiffeltornet. Men varenda gång har har jag slutat på precis samma ställe och jag blir varm i bröstet så fort jag tänker på det.



Jag vet att jag är en rastlös jävel och omöjlig på att låta saker vara, men är det en sak som betyder absolut precis allt är det min helt underbara familj. Folk pratar om att dom har jobbiga föräldrar och syskon som de helst försöker undvika, men jag har de absolut bästa. Don't get me wrong - they're total nutheads, but the best ones!



The absolute best ones ♥

Jag vet att jag är en storstads människa som helst vill ha saker omkring mig lite hela tiden, små mysiga torg att gå genom, gator proppade med små butiker, helgmarknader och kunna hitta restauranger med de allra färggladaste och dekorerade lampor en sen natt när lokal trafiken slutat gå och sluta upp på en buss hållplats med en turist från Amerikat. Jag måste ha aktiva händelser omkring mig för att kunna hålla viljan igång och jag måste ha tillgång till energi för att kunna fylla upp mitt minnes album till mina barnbarn. Haha, japp, så tänker jag! Jag ska bli den coolaste mormor/farmor there is!

Men lika mycket som jag vill ha liv och rörelse omrking mig, behöver jag känna att det inte betyder nåt! Att det finns saker här i världen som betyder så mycket mer och helt tar överhanden om ens ego och låter en släppa taget





...och det är där jag fastnar, i bilder och minnen av hur ofattbart och overkligt harmoniskt och vackert det är där ute. Där vi inte är...






Det är det här jag behöver, en annan sorts tysthet och att få förundras över hur mjuk mossan verkar vara att sova hundra år på och hur vackert regnet faller från gröna blad. Hur solen för en kort stund reflekteras åt alla håll och kanter och jag ekar fram mellan stenar och bergsväggar. Det finns skog här i Berlin fulla av ekar, bok och löv. Jag behöver mossa, jag behöver fukt och mystiska dalar med fallna gamla träd och bär och svampar i alla dess former som lämnar en med frågan om hur giftiga de egentligen är? Är den gröna färgen ett hot eller endast ett smycke? Min skog finns inte att uppleva här





En stor del, väldigt stor del av mig finns fortfarande kvar i Dalarna och kommer aldrig flytta därifrån. Haha, hjälp vad jag har mobbat syster som flyttade tillbaka till Bjursås efter flera år i Gävle men nu är jag nog mest avundsjuk. Jag ska fortsätta att mobba ett tag till med fiskepremiärer, skoterkort och torsdagskvällar i garaget och tälja knivar. Fortsätta tjata: När ska du ta jaktlicens då? Men innerst inne är jag bara avundsjuk.







Jag tror det kommer en tid i alla våras liv där vi känner att enough is enough! At least for now...





Många tankar har kommit och gått om nästa års svenska sommar och de flesta har stannat kvar!

Jag saknar min familj, kvällar med magont av skratt för att pappa levererar Rappakalja och mamma inte riktigt vet vad hon hon pratar om över nästa glas rödvin och hur hon bryr sig och älskar och lever. Jag saknar min lillasyster som inte borde vara längre än mig och som blir mer och mer lik min bror och jag saknar min allmänt kända störda bror och jag längtar tills den dagen då han kan bjuda in mig på en vegetarisk söndagsmiddag och jag kan få säga: Shit, riktigt gott, bror. Jag är imponerad!

Jag saknar, saknar, saknar

 



Vem skulle inte sakna allt det här?








Och att bara kunna åka till närmsta sjö, dvs max 2 km, kasta kläderna, dyka i det vilda vattnet och tjuta av glädje och hur kallt bubblorna dansar längst med ens kropp och Lomen sjunger längre bort i solnedgången





 ... en annan sak jag saknar är att få köra bil. Finns ingen bättre frihetskänsla med musik att överrösta och jag längtar verkligen till att jag köper min nästa bil - och någon annan betalar för den, höhö!




Men det jag längtar mest till är att öppna bildörren åt Ari och köra långt, långt ut och spendera timmar åt att ducka under träd och försöka få kontakt med döva Fröken och säg att dit ut, dit, nånstanns där ute är vi på väg och bilen står kvar här på vägen tills vi kommer tillbaka.






Har ju även sagt att nån gång snart ska vi båda bo i samma stad, jag och Maddoolään. Kan ju börja med samma land iaf och nej, jag kommer aldrig flytta upp till Norrland. No offence, men det finns alldeles för mycket snö där uppe för länge.



Maddo, Irländare och jag en alldeles för sen natt i Howt och tåget slutade gå



Nej, mycket är saknat och inte bara av mig -

/>

Förra midsommardagen på Dössberget, jag står alldeles under mixerbordet? där uppe och håller koll på Tias, håller mig ur vägen för galningarna och njuter av utsikten





Ooja, 3,15 åkte mobilen upp och jag försökte ringa älskade normal långa norrlänningen  ♥  kom inte fram men tänkte på dig hele tin!






Nåja, nästa år kommer ett nytt år och vem vet vad som händer då utav allt det jag hoppas på?  Vet iaf att nästa år ska jag spendera så lite tid som möjligt ensam och den tid jag kommer vara själv kommer jag vara med resten av mig och resten av världen