HyperTired


Vilken dag och vilken natt, vilken natt det varit. Pjuh!

Igår eftermiddag började krypningarna komma i benen och sen dess har det fortsatt. Kanske blev två timmars sömn inatt och jag provade varenda sätt som går att sova på och vid halvfyra satt jag mitt på golvet och tänjde benen och vid fyra gav jag upp. Så för en gångs skull var det jag som höll kidsen uppe och vid sex gick vi tillbaka till sängen och jag lyckades få en extra timme sömn. Och jag har yrat hela natten, men det kan nog ha å göra med att jag sovit kasst senaste nätterna och att sen kolla på G.I Joe innan man går och lägger sig bidrar ju självklart till fartfyllda förvirrade drömmar om att spåra och döda fienden.

Humöret har inte haft det lätt idag. Jag hatar Facebook - igen, och ångrar att jag aktiverade mig igen. Jävla gift! Jag hatar AOK som är en hög misslyckade människor som inte kan sköta sitt jobb och hitta en hjärndoktor åt mig. Har suttit klistrad mellan mailen och mobilen hela dagen och väntat på svar, men ICKE  :( Så där var det x antal timmar bortkastade och i morgon får chefen ringa och bråka lite mer. 

Har väntat på paket och även om jag varit hemma hela dagen var det inget DHL som ringde på eller nåt, så grannen tog emot mitt paket. Japp, en himla smart grej dom hittat på här i Tyskland - är inte mottagaren av paketet hemma tar man första bästa som får skriva sitt (eller valfritt?) namn på ett papper som sedan stoppas i mottagarens brevlåda, så denne vet vart paketet finns. Detta hände före lunch och jag har försökt vara högljudd så grannen ovanför skulle fatta och lämna mitt paket, för jag vägrade gå upp dit och försöka med hemma snickrad tyska när de själv inte kan ett ord engelska. Nej du, där tog dagens lilla stolthet över. Så vid halvåtta på kvällen fick jag mitt paket.

Jag och Ari blev överkörda av ett helt gäng hundar nere på ängen och jag fick ta ett djupt andetag och gå därifrån. Ok att en glad liten beagle kommer springandes och viftar på svansen, det är sött. Men när sen efteråt det kommer tre stora 40kgs hundar i dundrande fart och ingen som helst tanke på att sakta ned, de e inte sött. Min 10 kgs hund försvinner och de andra jagar efter och jag slutar upp med stressad hund, förbannad jag och idioter till hundägare som anklagar min hund att ha angst och tittar snett på mig när Ari markerar att de andra hundarna ska lugna ner sig och inte komma så nära. Ursäkta?    Är det kanske inte ni era dumhuvun som kanske borde lära era hundar hur en normal hund ska hälsa på andra hundar och inte bara köra över?

Nej, det har verkligen varit upp och ner och nu har krypningarna fått upp formen igen och jag orkar inte gå och lägga mig och försöka sova ens. Men en lite "rolig" sak: tyckte det lät för roligt att en bieffekt av tabletterna var gäspningar, men det är verkligen så. Jag brukar kunna dölja mina gäspar om jag vill men dom här, käken riskerar att gå ur led varenda gång och man krampar typ i hela käken, svalget och hela jag darrar. Kommer jag in i en sån period sitter jag och darrar som ett asplöv med munnen vidöppen. Haha, lite komiskt är det ändå!





och efter många vändor förbi spegeln lyckades jag peka ut vad som såg annorlunda ut - jag hade ju tvättat håret banne mig första gången sen en vecka tillbaka. Mums?! Och efter många års funderande börjar jag nu få fram min riktiga hårfärg med. Hårbotten ned till kindbenen ungefär, sen blir det fejk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0