Why Cut Something Dead






Så, nu har jag klippt mig, toppat iaf!
Var ca ett år sen så det var väl kanske dags. Dock fattar jag inte hela den här grejen med att man måste klippa det för att trigga igång det att växa ännu fortare?

För det första:
- Alla vet att hår och naglar är dött material, överblivet grejs från kroppen.
För det andra:
- Hur kan en grej som att klippa av toppen på något dött få roten att växa snabbare? De e  ju dött?

Nä, förvirrande och jag vill ju inte klippa av mig håret nu. Haha, hör och häpna! Malin vill få jämnlångt hår och naturlig färg. DET NI!

Det e ju dessutom lite trend med ljusa toppar nu så min utväxt kanske kan få vara lite modern mitt i allt. Men efter alla rakningar och jag vet inte vad klippningar, är det inte så jäkla lätt att få jämnt långt hår. Alltid finns det nåt parti som ligger några månader efter och nu vägrar jag ju att klippa axelkort. Såg kort ifrån Tias student och God Damned, jag hade långt hår! Dit ska jag igen! Men visst, topparna kan jag väl korta av nån cm med kökssaxen  ;)

Annars droppar det vår ute och blåser bort vinter. Lite samma för mig, droppar ur både näsa och öga ibland men jag fokuserar på att blåsa bort mot våren. Jag ska gå upp tidigare och jag ska gå mer, se mer. Planera mer och sätta Physialis frön i små terrakotta krukor tillsammans med chilipeppar och koriander. Jag ska sätta galler runt min lilla utegård så balkongdörren kan stå på glänt och jag ska hänga upp en ljuslykta i en gren. Kök och badrum ska få nån sorts kakel dekor och jag ska få skinndekor. Jag ska åka till Belgien och träffa mina pojkar och jag ska få besök av älskade föräldrarna och jag ska göra en lista på allt jag vill visa dem. Beroende på vart yngsta fröken Henriksson befinner sig vill jag introducera Puppy för sin tvilling/syster/lesbiska partner...haha, rätt lustigt ändå! 

Jag och Puppy ska upptäcka parker och vi ska bada oss skrynkliga. Vi ska ligga på gräset och mysa i kvällssolen och det jag allra helst vill just nu, det som fattas mer och mer nu - är att hitta någon att kramas med. För det spelar ingen roll hur mycket jag försöker planera och laga världen, finns det ingen där som kan hålla mig i handen när det inte går som jag tänkt kommer jag ändå alltid falla tillbaka till samma ruta jag började i. Jag har alltid klarat mig ensam, alla som känner mig vet att jag behöver min egen tid. Men nu kan jag börja räkna min ensamtid i år och det är inte längre nyttigt för jag börjar bli för bekväm och det är dumt. Det jag har som bultar och jobbar där innanför min glappa bröstkorg behöver få lite rutin som inte bara innefattar mig. Vi behöver en special person!

Men ja, vi får se vad våren för med sig, eller sommaren eller vintern?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0