lunsan

En nöjt leende spred sig över hans läppar som letade sig upp mot den stolta lilla nästippen. Hon hade ett frågande leende över sina läppar. Varför hade han ställt en så konstig fråga? Med fumlande rörelser lät han sig själv kyssa henne, mjukt och försiktigt. Så där morgonförsiktigt, som när man rör sig så tyst man kan för att inte råka väcka dagen, inte tonsätta madrassens gnisslande spiraler. Som när man vill stanna i morgonen och låta dagen passera alldeles utanför fönstret utan att märkas. Lys på de andra vid övergångsstället, inte på oss. Han mumlade nöjt åt hennes svar och drog in hennes underbara doft. Sådär naturlig och mysig som bara ögon blinda av morgongrus kan vara. Det var dom, just nu -det var dom!


Åh, jag vill, jag vill!

Min absolut största kärlek är Ord. Känslor och världar uppbygga på endast ord - finns inget vackrare. Finns inget ärligare


...en dag