Who Am I Kidding?
Har suttit och känt efter varenda dag nu sen jag bestämde mig; kommer jag ångra mig?
Det är ändå Australien, ett land jag antagligen aldrig kommer åka till igen. Det är 8 månader som jag kastar bort, med en skola jag velat gå på och möjligheter att få jobba med smink som går förlorade. 8 månader av upplevelser och minnen. Kommer jag efter 2 veckor förbanna mig själv för att jag inte höll ut längre och försökte lite hårdare, bara lite hårdare?
Jag har tänkt fram och tillbaka och försökt hitta små luckor som skulle kunna göra det lättare att stanna kvar, men jag har alltid kommit fram till samma resultat.
Nej, jag ångrar det inte det minsta.
För varenda gång som jag kommer fram till vad det är jag egentligen vill stormar fjärilarna runt i magen och gör mig snurrig av längtan. Lämnar mig med röda kinder och en röst som bara vill skrika rakt ut av glädje. För vad jag kommer missa när jag åker härifrån är ingenting emot vad jag kommer missa om jag stannar kvar. För jag känner med hela mitt egna jag att jag kommer bli lycklig som aldrig förr om jag gör det här nu och tar tillbaka allt som jag saknat mig öm efter. Det går inte att få det fel, det var helt rätt från början.
Den 2 april 2009 satte jag mig på flyget till Belgien för första gången och kände för att dö av nervositet.
Den 3 april 2011 klockan sju på kvällen landar jag i Bryssel igen
I'll take that as a sign!
