lunsan

Det blev fel nu.

Haft en okej dag ändå på jobbet och så. Lyssnat på en massa bra musik och lyckats kopplat bort det mesta. Var bara när vi hämtade frukost som det började krampa lite i bröstet. Men nu, nej fan alltså.

Blev bara så förbannad på mig själv för att jag låtit det gå så lång tid. Flera månader av osynlighet som var helt jävla onödig. Disskuterade jobbet jag haft det senaste halvåret och insåg att jag gått och vantrivts utan att gjort något åt det. Bara låtit tiden gå och hoppats allt skulle bli bättre i slutändan. Idiotiskt! Jag ville bort redan i somras och nu äntligen är jag på väg. Men sånt slöseri med tid som jag kunde levt upp och gjort något bra utav. Arg blir jag! Och ni får sluta med att försöka ge mig dåligt samvete för att jag åker. Jag hör helt enkelt inte hemma här, har aldrig gjort. Jag behöver bra mycket mer rörelse och äventyr än så här

Vill ni göra något, åka någonstanns eller uppleva något - GÖR DET!
Tänk inte på vad som kommer sen, för det kommer alltid något!

Lev i nuet och se till att uppfylla era drömmar.

Vi lever bara en gång!