You Shouldn't Scare People Like That

Sådär ja, nu har jag utflyktat lite!

 

Så smidigt att ha allting så nära lägenheten. Bara att gå över gatan så är jag nere vid hamnen. Bara att gå tre gator upp så är jag i centrum. Fem gator upp ligger Hyde Park och 5 minuter gång därifrån ligger Botaniska Trädgården och ännu mera vatten. Skolan ligger 35 minuters promenad härifrån, så jag slipper få pngest över att åka vilse i lokaltrafiken :)

 

Men ja, tropikariet:

Ett jävligt dumt påhitt, jävligt dumt, var att börja med en avdelning full av en massa äckliga "kryp" inom situationstecken som springer runt på åtta ben. Och några utav dom skulle jag inte ens kalla kryp, det är fan monster. Den där spindeln jag såg i Kinesiska trädgården var ju ingenting jämfört med det här. Så det var en panikslagen Malin, halv på väg till ett nervöst sammanbrott som smög omkring där inne och försökte att inte stöta i någon vägg eller riskera att springa därifrån skrikandes med flaxande armar. Och nu är jag då 110% säker på att jag ALDRIG kommer tälta eller liknande i det här landet.

 

Fylld av en massa äckliga muterade saker och inte en enda skylt om vad som var där inne. Så jag ställde mig väl och glodde en sekund innan jag fick hjärtattack

 

 

Den där *svordom* klumpen är det äckligaste jag sett. Som en bulldog fast i spindelformat. Fiifaan!

 

Sen fick man även ta en närmre titt på det här:

 

 

Imponerad att jag lyckades ta så många kort, för det kliade precis överallt på kroppen när jag gick där.

Men jag pinnade vidare ganska snabbt och gick över till en annan bjässe. En riktigt fet krokodil och jag har aldrig sett en så stor. Jag har varit på en massa krokodilfarmar i Asien, men aldrig sett en sån bjässe. Tur det inte finns såna i Sydney

 

Den konstigaste djuret var ändå kängurun. Som en blandning mellan kanin, råtta, hund, kalv? You name it! Lustiga saker, men vilka jäkla ben och svans dom har. Dom däckar ju en på ett slag!

 

Och dagens höjdpunkt:

 

Jag fastnade framför den här underbara lilla varelsen och ville helst bara putta undan alla barn som kom och ställde sig i vägen. Den såg så fruktansvärt go och mjuk ut. Man ville bara krama om och ta hem.

 

Efter tropikariet gick jag och köpte en glass och satte mig nere vid hamnen och dinglade med benen ovanför vattnet. Jättefint väder och härligt!

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0