Kan man inte bara få ta bort



Igår var jag utanför dörren första gången sen i söndags, men jag tror jag stänger in mig några dagar igen.
När det äntligen kändes som att allt var på väg att bli perfekt och jag äntligen skulle få slappna av, är allt bara kaos och upp och ner igen. Jag lovar att när det här över ska jag  banne mig klippa alla band med den där människan.

Igår drog pojkarna med mig in till Antwerpen för att träffa gänget från i fredags. Vi gick runt bland alla gamla byggnader vid Grote Markt och jag insåg ännu en gång hur förbannat mysigt och underbart det är här. Och jag tillät mig själv att bjuda på ett litet glädjetjut över att vara tillbaka. Vi möttes upp på ett studentcafe/bar och sen drack jag Kiwicocktails för 6 euro resten av kvällen och tappade rösten. När vi kom tillbaka till Hoboken satte vi på 7 Pounds och jag och Bruce grät som aldrig förr på slutet.






Inatt har jag drömt mardröm efter mardröm och vaknat hela tiden med mega ångest. Inga svar på jobbsökandet och inga svar från den där mannen som alltid ska göra det svårt för mig. Pratade med hans familj och klumpen i bröstet är om möjligt ännu större nu. Jag har ingen aning hur jag ska göra eller hur länge man ska vänta eller nåt. FAN! När ska människor lära sig att allt man gör påverkar andra människor, vare sig man vill eller inte. Så jävla trött på det här



Kommentarer
Postat av: Sofia Vienna

låter jobbigt det där sista.. hoppas allting blir bra snart.

2011-04-13 @ 15:27:26
URL: http://sofiavienna.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0