And I'm Done

43 dagar
31 arbetsdagar kvar på den här ön, sen får jag mellanlanda hemma i Dalarna och njuta av mitt igen.

Jag börjar bli rastlös, fruktansvärt rastlös och uttråkad.


Det finns liksom inget att göra längre, inget som kan få dagarna att gå lite snabbare. Jag vaknar, går till jobbet, stirrar på en skärm och surfar hela dagarna, går hem, går kanske till skolan om jag har en klass, kommer hem, surfar lite till och går och lägger mig. Jag har inte råd att köpa något och börjar bli mäkta trött på att inte ha några kläder. Allt är gammalt, slitet och missformat. Men det e ok, jag kan ta det. Bättre att lägga pengarna på att betala av.  Kläder finns att köpa på Myran, haha!


Det värsta är att behöva gå och vänta av tiden. Det förstör lite, för jag blir för otålig. Jag snäpper lättare, något som kanske inte är så dumt. För jag har gått många gånger och muttrat över människor som är för fega för att säga vad dom egentligen tycker. Som istället spelar med och skämtar bort något irriterande, och istället får mig att gnissla tänder. Jag orkar inte bry mig längre. Är det fel, säger jag att det är fel! Eller är jag kanske bara ointresserad av att försöka?


Nej, jag känner mig helt klar med den här ön och allt som hör till. Nu vill jag bara hem till min familj, mitt rum, min lilla by och mysa. Jag vill hem och ladda batterierna innan det är dags för nästa etapp. Känner på mig att den kommer bli krävande. Men samtidigt riktigt rolig. Vem vet vad Australien har att erbjuda?  Och jag behöver något nytt, jag håller ju på att dö här!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0