You Say One Thing, I think Another
Haha, så bra gick det med mina planer. Men till mitt försvar skyller jag på Rasmus som med glittrande ögon frågade om vi skulle dricka öl när jag frågade om han ville spela spel. Jag menar, det var ju sölväder!
Blev iaf lite spel, musik, öl och och sol och var himla trevligt.
Fan, nu fick jag hjärtattack igen. Jävla spindlar!
Iaf, när solen gått ned gick vi in och den stora disskusionen om livet började. Oj oj, tror vi han med att kartlägga det mesta på dom timmarna. Religion var ett populärt ämne och jag älskar att se människor man inte förväntade sig, kasta sig in i disskusioner. Så några punkter vi tog upp:
* Det här med muslimer och deras 70 oskulder. Är det verkligen så bra? Tänk dig själv att behöva lära upp 70 oskulder. Ett jäkla jobb så frågan är ju om det verkligen är en belöning? Och är det endast muslimer? Det betyder ju att det borde bli kort om dom efter ett tag? Och eftersom det borde finnas fler unga oskulder, betyder det att alla som dör unga blir en utav de 70 då?
* Kristendom. Jag ser mig inte som kristen, tror inte det minsta på Gud och alla hans böcker. Men ändå vill jag gifta mig i kyrkan med min vita klänning, begravas i kyrkan för att det är det man gör och jag skulle vilja gå på julotta nån gång om jag orkar mig upp. Gör det mig troende trots att jag inte tror på Gud?
* Abort. Är det rätt eller fel? Om den gravida är 14 år, är det den unga tjejen eller hennes föräldrars beslut då om barnet ska behållas eller inte? Är den unga tjejen ens redo att ta ett så stort beslut då? Eller är det just därför hon ska ta bort det, för att hon inte ens kan ta ett sånt beslut själv? Eller är det verkligen ett sånt stort beslut? Finns det egentligen något riktigt levande i magen?
Jag kände att jag fick lov att avbryta den sista frågan där för jag blev alldeles för upprörd. När ena parten menar att en tjej på 14 år inte är kapabel att ta det beslutet själv, utan tycker föräldrarna ska ta det och på sätt kanske lära sin egna dotter en läxa. Vad är det för läxa att lära ut? Här, föd det här barnet och kasta bort din ungdom och ha skyddat sex i framtiden? Nej. Jag kunde varit mamma till ett 9 årigt barn nu och jag har lärt mig en hemsk men väldigt lärorik läxa. Det var bland det värsta jag gjort. Det spelar ingen roll om man är 15 eller 55. Och det spelar ingen roll om det som växer i magen är 8 veckor eller 20 veckor. Man vet att det finns något där inne och man känner det. Om inte i magen så i resten av kroppen och själen. Och det gör ont att ta bort det, fruktansvärt ont. Men samtidigt kunde det varit värre att behålla det. Inte för att man inte skulle älska det. Men det var helt enkelt inte tid för det. Det finns en tid för allt och vissa klarar inte av att bli förälder för ungt. Inte innan man själv vet man är. Nej, känsligt ämne det där.
Och inte blir det bättre av att en äcklig spindel kryper fram på tangenterna när man håller på och skriver. Fick ju hjärtattack för bövelen!
Och bara för att uppdatera er:
Sölväder=solsken som kräver en öl
Blev iaf lite spel, musik, öl och och sol och var himla trevligt.
Fan, nu fick jag hjärtattack igen. Jävla spindlar!
Iaf, när solen gått ned gick vi in och den stora disskusionen om livet började. Oj oj, tror vi han med att kartlägga det mesta på dom timmarna. Religion var ett populärt ämne och jag älskar att se människor man inte förväntade sig, kasta sig in i disskusioner. Så några punkter vi tog upp:
* Det här med muslimer och deras 70 oskulder. Är det verkligen så bra? Tänk dig själv att behöva lära upp 70 oskulder. Ett jäkla jobb så frågan är ju om det verkligen är en belöning? Och är det endast muslimer? Det betyder ju att det borde bli kort om dom efter ett tag? Och eftersom det borde finnas fler unga oskulder, betyder det att alla som dör unga blir en utav de 70 då?
* Kristendom. Jag ser mig inte som kristen, tror inte det minsta på Gud och alla hans böcker. Men ändå vill jag gifta mig i kyrkan med min vita klänning, begravas i kyrkan för att det är det man gör och jag skulle vilja gå på julotta nån gång om jag orkar mig upp. Gör det mig troende trots att jag inte tror på Gud?
* Abort. Är det rätt eller fel? Om den gravida är 14 år, är det den unga tjejen eller hennes föräldrars beslut då om barnet ska behållas eller inte? Är den unga tjejen ens redo att ta ett så stort beslut då? Eller är det just därför hon ska ta bort det, för att hon inte ens kan ta ett sånt beslut själv? Eller är det verkligen ett sånt stort beslut? Finns det egentligen något riktigt levande i magen?
Jag kände att jag fick lov att avbryta den sista frågan där för jag blev alldeles för upprörd. När ena parten menar att en tjej på 14 år inte är kapabel att ta det beslutet själv, utan tycker föräldrarna ska ta det och på sätt kanske lära sin egna dotter en läxa. Vad är det för läxa att lära ut? Här, föd det här barnet och kasta bort din ungdom och ha skyddat sex i framtiden? Nej. Jag kunde varit mamma till ett 9 årigt barn nu och jag har lärt mig en hemsk men väldigt lärorik läxa. Det var bland det värsta jag gjort. Det spelar ingen roll om man är 15 eller 55. Och det spelar ingen roll om det som växer i magen är 8 veckor eller 20 veckor. Man vet att det finns något där inne och man känner det. Om inte i magen så i resten av kroppen och själen. Och det gör ont att ta bort det, fruktansvärt ont. Men samtidigt kunde det varit värre att behålla det. Inte för att man inte skulle älska det. Men det var helt enkelt inte tid för det. Det finns en tid för allt och vissa klarar inte av att bli förälder för ungt. Inte innan man själv vet man är. Nej, känsligt ämne det där.
Och inte blir det bättre av att en äcklig spindel kryper fram på tangenterna när man håller på och skriver. Fick ju hjärtattack för bövelen!
Och bara för att uppdatera er:
Sölväder=solsken som kräver en öl
Kommentarer
Postat av: yasse
Sv skoja inte. så jävla fin!!
Trackback
