Fix It!

Det kliar, ömmar och skaver nu, obehagligt!
Hela den grejen med den här I-ön börjar kännas lite onödig. Som att jag bara finns här för att se klockan ticka iväg och månaderna byta bokstäver. Gå upp, gå till jobbet, stirra på skärmen, gå hem, köra en powernap, äta, titta på serie och sova. Jag vill inte vara här egentligen, har aldrig velat det. Helt plötsligt i november fick jag erbjudandet att få flytta hit som coach och det var ett steg upp i yrkeslivet. Så självklart flyttade jag till Irland och började drömma om ännu mer. Ännu högre jobb position. Irland kunde ju inte vara så hemskt?

Och nej, det är inte så hemskt. Men det är just det som är grejen. Det är inte så mycket överhuvudtaget. Varken bra eller dåligt, mest bara ett tidsfördriv. Jag har satt en gräns till nästa vår, sen ska jag dra vidare. Men nu har jag börjat tänka...varför egentligen? Jo,för att få en högre position inom jobbet och krydda på mitt CV lite. Nu finns det en ledig plats för just den positionen jag varit ute efter. Eller en ledig plats att få tränas upp till en Team Leader. Så samtidigt som det är väldigt frestande, känns det åxå onödigt. För så fort jag skulle fått det jobbet och tränats klart, skulle jag ändå ha flyttat tillbaka till Belgien. Då var mitt uppdrag klart och jag kunde packa ihop.

Så vad gör jag egentligen här när allt det jag vill ha finns på andra sidan vattnet?
Jo, det är ju här mina mupppar finns. Mina underbara vänner som det gör ont att tänka på bara att lämna dem. Har klarat mig ganska bra ändå den här veckan. Jag har undersökt lägenheter i mitt Antwerpen, frågat runt lite löst efter jobb och pratat med vänner. Det har känts och saknaden efter mitt liv där borta har dragit och slitit. Men jag har lyckats hålla undan det. Idag pratade jag med min Madwoman om det hela och tårarna bara började spruta. Min lilla tokstolla! Vill ju inte lämna henne igen och muppfesten. Var jobbigt nog senaste gången och den här gången skulle bli tusen gånger värre.

Jag vet inte? Kanske har fått solsting bara? Att hålla ut i ett halvår till borde inte vara så omöjligt. Frågan är bara om det är värt det? Återstår att se...










Kommentarer
Postat av: Maddo

<3

2010-06-04 @ 07:53:39
URL: http://lattelen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0