A Girl Can dream, can't she?

Hmm, känns lite skumt att sitta på jobbet igen och frysa, titta ut på alla gråa moln och titta på klockan som går alldeles för sakta. De senaste veckorna har bråkat med inställningarna och försökt få det till att jag är på väg tillbaka till Belgien. Det har varit så underbart och avslappnande att få gå på mina gata igen, haha! Få träffa gamla vänner och suga åt mig allt bekant. Kom på mig själv flera gånger med att sitta och flina för mig själv åt de mest idiotiska saker.

 

”Titta där, den bänken brukade jag sitta på när jag väntade på tåget”

”Åh, stadsparken e fortfarande lika grön och lummig”

”Killen på subway jobbar fortfarande kvar och kommer fortfarande ihåg mig”

”Efter det här huset kommer ett gigantiskt majsfält längst med tågrälset, snart i perfekt spring höjd”

”Det där namnet känner jag igen (pekar på alla vägskyltar)”

 
Ja, ni fattar!
Små onödiga saker som ingen fattar, men som får mig alldeles harmonisk och lugn. Så jag har sugit åt mig allt gammalt och lyckats samla på mig ett bra lager av må-bra känslor. Lite det som gjort att jag äntligen känt mig hemma igen och ibland glömt bort att jag faktiskt inte bor där längre. Dumma inställningar som krånglar. Och jag har lyckats designa så många planer. Ibland önskar jag att jag kunde lägga energin till annat än att drömma och fantisera om allt jag vill göra. Det är ansträngande att vilja så mycket. Men å andra sidan hade jag inte gjort allt jag ändå hunnit med, om jag inte ägnat mig åt dagdrömmeri. Skulle vilja kalla det min specialitet! Och eftersom det är så lugnt på jobbet nu, lutar jag mig tillbaka och vickar lite på tårna. Krävs mycket planerande om den senaste planen ska gå i lås... är klockan tolv snart eller?

 

Det tråkiga är att allt det här gör Irland så mycket mer oåtkomligt att tycka om.
Varje gång jag kommit tillbaka från ett soligt och varmt Belgien, har jag landat i ett grått och regnigt Irland. Den gröna ön verkar inte anstränga sig särskillt mycket för att samla pluspoäng.
Men ikväll ska jag bara vara hemma och inte göra särskillt mycket alls. Ta på mig mjukisbyxor, stor tröja och mysa ner mig med mina drömmar. Irland fungerar så länge jag har något att se fram emot...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0