Sensation White
Jag hade mitt bästa nyår på årets Sensation i Dusseldorf. Jag,Jeff och Bruce dansade hela natten/morgonen och det var riktigt bra. Vi tog bilen till Tyskland vid ett på förmiddagen och resan tog ca. 2 timmar. Det var bara lite vägbygge som förvirrade GPSen men det löste sig. Det var jättelätt att hitta hotellet som låg precis vid Köningsalle. En massa minnen bubblade upp på en gång och jag blev helt nostalgisk och hoppade runt. Vi packade upp allt i hotellrummet och bestämde oss för att vara slöa-roomservice! Pasta och champage. Precis som åren innan förfestade vi till nedräkningen på RTL, årets top 100. 
På fjärrkontrollen fanns en knapp för Bill...jag vet då vilken Bill jag skulle vilja klicka fram och gömma under täcket!
Vi kletade på oss en massa smink och begav oss mot tunnelbanan. Vita människor överallt-Malin fortsatte hoppandet och kramade på killarna för att dom ville följa med mig
Vi hann precis till öppningen men jag får nog tyvär säga att årets show var minst imponerande. Bäst var den stora eken första året. Men jag säger ju inte att dte var dåligt. Det blev en del WOW!
Det var omöjligt att försöka sitta stilla så när vi gick längst upp på läktaren hittade jag världens guldläge att stå på. Man hade hela arenan nedanför sig och kände sig nästan lite som Rose i Titanic när hon flyger längst fram på båten...ni vet! Det var mäktigt!
Jag bestämde mig för att ta kort på allt och alla för oftast glömmer man bort det helt enkelt. Vd tolvslaget friade jag till Maddo och hon sa ja. Jag tror på ett sommarbröllop. Eller kanske ett Tahitiskt bröllop på stranden med en varsin turtle som ringbärare...
