Det snöar för bövelen

Jag är helt kär i Kärlekskrank och hennes vänner.

 

Har försökt hålla mig på stolen hela dagen och koncentrera mig på skärmen framför. Kanske om jag anstränger mig tillräckligt mycket ploppar det upp ett litet fönster i nedre delen av skärmen och upplyser om ett nytt mail. Kanske funkar det? Jag tittar på klockan, ser ännu en död minut ticka förbi, försöker leta efter något intressant mellan de hemska gardinerna, tar en klunk vatten. Har säkert druckit en liter genomskinlig vätska idag. Det är bra, man spar pengar, spar på magen. Folk kanske även tror att jag är nyttig? Om en timme skvallrar min Calender i Outlook att det är möte. Då får jag logga in på telefonen och känna mig som en utav de andra. Inte bara sitta på stolen och skriva blogg inlägg eller uppdatera mig om vart det är billigast att flyga just nu. Känner mig nästan duktig och med ett syfte. Det brukar inte hända så mycket på mötena. Jag nickar när de säger mitt namn och hoppas det ska räcka. Oftast inte. Trolleri är det enda det handlar om. Få dom tro att du verkligen ska kolla upp det och tycker det är en ide värd att skrivas ned i en bok. Har jag en penna i handen kan jag se upptagen och verka fundera över någon världsomvandlande fråga. Som att freden vilade på mina axlar och jag ett tag funderade på att offra mig som Bruce Willis i Armageddon. Allt för mänskligheten!

 

Men efter en timme tackar alla för sig och känner sig nöjd efter dagens insats. Den lilla bubblan träder fram och jag jublar tyst för mig själv. Jag har fått mail, någon vill mig nåt! Den korta glädjen är total men snart sitter jag där och försöker att inte klicka upp giftet som borde stavat Fäjksbok. Ser att ännu en i Kärlekskranks familj tagit initiativet att fråga vänskaps chans på mig. Känner mig hedrad och skyndar att klicka ja. Kanske dom bara frågar alla som är kompis med deras vänner för att göra reklam. Deras blogg ligger ändå på Sveriges största tidnings hemsida. Men jag bestämmer mig för att det inte är så. Dom såg nog min bild och kände att det kunde vara intressant. Jag satt trots allt och svor åt Photoshop när jag mixtrade ihop den. Idag, än så länge, just nu tror jag i alla fall att det ligger till så. Jag vill gärna känna mig lite intresant idag. Allt annat är så fruktansvärt färglöst idag.

 

Jag skulle kunna skylla allt på fluffet. Hade inte han frågat hade jag aldrig tänkt på det. Då hade det fortfarande bara varit en dålig dag, lite tråkig och klockan gick lite för sakta för sitt eget bästa. Men efter lunch fick jag ju lov att börja tänka. Var det verkligen bara en tråkig dag? Nej, det kanske var något som var fel? Den där efterlängtade kramen jag såg fram emot men som de där svartsjuka flickvännerna satt stopp för. Ibland hatar jag dom. Man kan inte äga en människa. Vackra människor måste resten av världen åxå få njuta av. Men men, jag får helt enkelt försöka hitta mig en egen kropp att krama på. Och jag kommer vara likadan, våga inte röra min karl kommer jag hota alla tvåbenta med bröst. Dom är alldeles för sällsynta för att släppa ut utan tränsle.

 

Inte får jag träffa Tinis heller. Fick lov att byta ut lilla syster mot finska Hilton och knowledge transfer. Glad att jag fått chansen att verka viktig på riktigt, men en systers kram är ju ovärderlig. Har underskott på kramar.

 

Nu får jag leka viktigt om en kvart, som jag har längtat. Har tagit mig en timme snart att skriva det här. Får ju inte avslöja min inaktivitet för de andra. Coachen har ju fullt av viktiga sysslor att sköta. Borde ha i alla fall. Så jag kan inte annat än muttra lite tyst för mig själv när andra tar mitt jobb. Nu har mötet börjat, har redan nickat åt deras frågor flera gånger. Önskar det fanns bild telefon, dock med en stor suddig fläck över ansiktet. De kan ju ändå se om jag nickar eller skakar på huvudet. Gud va dom pratar, ibland önskar jag att Malin i Saltkråkan inte hoppat runt bland stenarna i skärgården och kärat ned alla i hennes blonda hår.Då hade jag inte brytt mig lika mycket om att det namnet nämns hela tiden och blir utfrågad av två män som använder sig av konstiga IT ord. Men jag klarar mig nog ganska bra. Kanske dom åxå varit kär i Saltkråkan Malin? Hon hade ju ett himla sött leende!

 

Ikväll är jag ensamstående, frugan ska spela poker och försöka bli rik. Jag ska springa runt i trosor och bjuda grannarna på skönsång. Brydde mig i början, men nu får det bära eller brista. Jag har alldeles för många opera toner som behöver luftas. Kanske till och med bjuder hem mig själv på en Carlsberg. Det har jag förtjänat. Det är trots allt tisdag och det började precis snöa. Kan behöva lite självömkan i flytande form. Vattnet börjar bli smaklöst nu.


Mötet är över och snart är det en timme kvar innan gratisbussen släpper av mig framför tågstationen. Ska försöka koncentrera mig tillräckligt nu så ett nytt mail droppar in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0