It Just Had To Come Oout

Det är skrämmande hur liten vissa människor kan göra en. När man försöker och försöker, sväljer sin stolthet gång på gång och drar lögner, bara för att försöka rädda sitt eget skinn och göra den andra sidan nöjd. När man blir illamående av sitt egna fjäsk, för man vet att det ändå aldrig kommer leda nånvart. Men man fortsätter försöka, för det enda rätta hade varit om det lyckades. Om den där andra människan kunde gå tillbaka till den han var innan. Han som brydde sig och inte levde i sin egna låtsasvärld. Som inte lyckats skapa sig en helt ny personlighet, hel fri från ansvar och etik. Det som är mitt och alla andras Rätt och Fel är inte längre hans Rätt och Fel. Det som var vårat är inte längre mitt. Inget utav det och jag stängs bara ute mer och mer. 3½ år verkar ha glömts bort. De enda spår jag har kvar utav oss och som jag inte kan släppa, även om det är det enda jag vill, är ett lån.

Pengar vi lånade tillsammans, jag satte mitt namn där för att hjälpa. För att jag älskade och trodde på dig. Nu är det enda jag får betalningspåminnelser och varningar. Och jag säger åt dig, ber dig på mina bara knän att snälla, låt inte det här gå över mig. Jag hade inget med ditt lån att göra. Jag bara brydde mig, satte mitt namn brevid ditt. Men nej, ännu en gång är det som att prata med en vägg och duet enda jag får som gensvar är hån och smutskastning. Och det blir bara tyngre och tyngre att försöka stå ut med allt som har med dig att göra. Jag vill bara be dig dra åt helvete och försvinna ur mitt liv. Helst ta med dig de sista två åren. Jag är även beredd att offra allt fint vi haft, för det börjar överskuggas av allt annat nu. Ta mina underbara små troll, jag vet att du kan ta hand om dom. Men snälla, dra inte in mig i nåt mer skit.

Det som är mest skrämmande är att han nog inte vet hur stor påverkan han fortfarande har på mitt liv. Jag gick vidare efter honom, flyttade uomlands och började uppfylla mina drömmar. Nu väntar nästa dröm i februari, Australien. Jag ska utbilda mig till Make Up artist, en dröm jag haft sen jag var liten. Och jag ha gjort det, ja har blivit antagen till skolan, jag har Visum och jag har flygbiljet. Jag är på väg och jag kan! Men får han veta vilken makt han har, är jag rädd att han lika gärna bestämmer sig för att sabba min framtid. Betalar han inte räkningarna på lånet, är det kört. Då kan jag inte ta mitt egna lån. Låna MINA pengar. Och allt det här gör mig illamående.

Igår var en sån dag. När mamma ringer och berättar om betalningspåminnelsen som skickats hem till dom. När jag i panik ringer runt till alla som kan känna honom, men inte får nåt svar. När jag vet att han säkert vet om han inte betalat och medvetet låter bli att svara. För han är trött på att vi bara bråkar om pengar hela tiden. För att han har byggt sin egna lilla värld och hans Rätt och Fel är helt olika allas vårt andras Rätt och Fel. För att ha inte är han längre. Ingen jag känner längre och aldrig skulle vilja lära känna i nuläget. För att han blivit obehalig och främmande.

Igår var en sån dag när jag inte orkade hålla emot längre. När man kommer hem, märker att varken telefonen eller internet fungerar och bryter ihop. För det betyder att jag inte kan fortsätta jaga honom längre. Det betyder att han ännu en gång han vunnit över mig. När varje liten motgång tvingar fram tårar och Frugan får trösta och försöka distrahera alla motbjudande känslor. Det var en sån dag när så fort en sak går fel, följer allt annat med. En sån dag man går och lägger sig tidigt och ångrar att man flyttade så långt hemifrån.

Och idag fortsätter jag jaga!
För jag har fortfarande en dag som jag kan ödsla på att fjäska och ljuga och vara förbannad. För i morgon åker jag hem till Dalarna. I morgon börjar julen och den har han ingenting att göra med längre. Där är han inte välkommen. Julen ska firas med nära och kära...

Kommentarer
Postat av: Alexandra

Usch, hoppas det ordnar sig! Jag kände likadant över människorna som bodde hos oss förut, vi fick som tur var tillbaka våra pengar men det är svårt att lita på även vänner numera.

2010-12-27 @ 15:50:50
URL: http://julialex.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0