lunsan

Igår tog kontraktet på min gamla lägenhet i Antwerpen slut. Jag flyttade in i juni 2009 och i december samma år tog Jeffi över. Så på ett sätt har jag alltid sagt att det är min lägenhet, även om jag inte bodde där längre. För alla mina saker fanns kvar och när vi pratade om den, var det alltid min lilla studio. Varje gång jag kom och hälsade på mitt andra hem, bodde jag alltid på Pacificatiestraat 39.

Den 27 kvm stora studion på fjärde våningen, med alla jobbiga trappor och med hippiebaren alldeles runt hörnet. Med terassen som hade utsikt över hustaken och man såg parisehjulet som snurrade runt med alla lampor hela sommaren. Alla helgmornar när jag vaknade till grannens reagge musik som spelades för full volym. Stereo Sushi låg alldeles runt hörnet och på söndagar var det fruktmarknad på gatan bakom. Hela nätter som drogs ut ända till sena morgonen, spenderades runt bordet, disskuterandes hela världens innehåll. Alltid åkte gitarren fram och vi sjöng våra låtar, alltid samma låtar. Alltid pannkakor på morgonen när jag, Jeff och Bruce äntligen vaknat till liv. Alltid skratt och galenskaper.

Jag har så många minnen från den där lilla studion. Och nu när den inte längre är min, känns inte Anwerpen lika mycket mitt längre. En del är borta. Men jag vet att jag antagligen komma ta mig dit nästa gång. bara för att få gå förbi min dörr, gå på min gata och minnas. För det var en bra tid vi hade, jag och min lägenhet. Himla bra!